Av, bland, efter, från,
för, framför, genom, hos, i, uti, med, mellan, emellan, mot, om, bakom, till, under, ur, ut, vid, å, åt, över - kom jag på mig själv att gå och rabbla medan Arwen och jag promenerade över kullarna. Jodå, jag kan fortfarande prepositionerna utantill som det rinnande vatten det alltid talades om i skolan.
Man skulle kunna rabbla ramsor som den ovan och psalmverser också om man blev väckt mitt i natten. Varför? Om jag blir väckt mitt i natten, tittar jag då sömndrucket på maken och säger: "Av, bland, efter, från, för, framför" o s v? Icke - jag tror nog snarare att det är ny jordbävning och skriker och galer.
Jordbävningsspår...
Inte heller rabblar jag medan jag fortfarande halvsover: "Fädernas kyrka i Sveriges land, Kärast bland samfund på jorden."! Den psalmen var nog den första jag fick lära mig utantill och till vad glädje? Den finns inte ens med i den nya psalmboken.
En vanlig psalmbok, i detta fallet röd,
finns väl i alla hem.
Nej usch och fy, inte kan man sjunga om "kärast bland samfund på jorden", hur skulle det se ut för alla våra nya svenskar. Så utanför de skulle känna sig med sina samfund - nej bort med den! Kyrkan förresten - inte kan vi väl fortsätta och fira skolavslutningar där, nu när vi har så många invandrare med annan tro än den protestantiska.
Gödelövs kyrka - vår kyrka.
Usch och fy igen, vi tar och flyttar avslutningarna till någon neutral plats, skolmatsalen kanske, eller gymnastiksalen?
Tänkbar skolavslutninglokal?
Låt oss för allt i världen inte poängtera att vi är svenskar och att vi har traditioner som, ibland, är knutna till kyrkan. Låt oss vara utslätade och så där "lagom" att ingen kan ta illa upp eller känna sig "kränkt", som det är så modernt att göra i dag.
Så där, nu har jag morrat.
Grrrrr....
Vi har alltså tagit vår sista långpromenad Arwen och jag. Halkat oss fram i nejden. Hela kroppen var involverad i travandet med varenda liten muskel spänd inför ett eventuellt fall. Förstår inte hur det kunnat bli så halt. Arwen såg rolig ut när jag kallade in henne vid en stor isfläck, hon gled förbi mig flera meter och gjorde spår med klorna i sitt försök att bromsa. Det mest upphetsande som hände i övrigt var att vi mötte en otroligt "färgstark" person, som syntes på långt håll med sina neonlila överdragsbyxor och knallorange toppluva. Han hade nog synts bra även i mörker eller tät dimma.
Glada färger på en vintervandrare, eller hur.
Nu återstår att packa ihop Arwens saker och köra till Svågertorp för överlämnandet av henne och stora bilen vid åttatiden i kväll. Det kommer att bli tomt, men skönt. Vem ska nu dra ut mig på långpromenad? Å andra sidan kan jag disponera våra två promenadtimmar för egen räkning och andra göromål. Inte kommer Arwen att få någon leverpastejsmörgås på morgonen, stackaren, men då riskerar hon heller inte att bli fet och behöver inte motioneras så okristligt länge.
Leverpastej av fel sort, det ska vara Gottfrids gräddpastej!
Katterna, de riktiga vinnarna, kommer att bli glada över att få disponera våra knän på kvällarna, få äta på vanliga stället i köket och kunna röra sig fritt i huset.
Ha! - äntligen ensamma!
Matdax för oss. Käre maken tillverkar något av överblivna fisken från i går, han hackar och har sig. Jag vet inte vad det blir, men med sådan fisk kan det nog bara bli delikat.
Smaklig måltid önskar jag er som ännu inte har ätit.
Skogseva
Detta är väl rinnande vatten..
...och detta också.
Man skulle kunna rabbla ramsor som den ovan och psalmverser också om man blev väckt mitt i natten. Varför? Om jag blir väckt mitt i natten, tittar jag då sömndrucket på maken och säger: "Av, bland, efter, från, för, framför" o s v? Icke - jag tror nog snarare att det är ny jordbävning och skriker och galer.
Jordbävningsspår...
Inte heller rabblar jag medan jag fortfarande halvsover: "Fädernas kyrka i Sveriges land, Kärast bland samfund på jorden."! Den psalmen var nog den första jag fick lära mig utantill och till vad glädje? Den finns inte ens med i den nya psalmboken.
En vanlig psalmbok, i detta fallet röd,
finns väl i alla hem.
Nej usch och fy, inte kan man sjunga om "kärast bland samfund på jorden", hur skulle det se ut för alla våra nya svenskar. Så utanför de skulle känna sig med sina samfund - nej bort med den! Kyrkan förresten - inte kan vi väl fortsätta och fira skolavslutningar där, nu när vi har så många invandrare med annan tro än den protestantiska.
Gödelövs kyrka - vår kyrka.
Usch och fy igen, vi tar och flyttar avslutningarna till någon neutral plats, skolmatsalen kanske, eller gymnastiksalen?
Tänkbar skolavslutninglokal?
Låt oss för allt i världen inte poängtera att vi är svenskar och att vi har traditioner som, ibland, är knutna till kyrkan. Låt oss vara utslätade och så där "lagom" att ingen kan ta illa upp eller känna sig "kränkt", som det är så modernt att göra i dag.
Så där, nu har jag morrat.
Grrrrr....
Vi har alltså tagit vår sista långpromenad Arwen och jag. Halkat oss fram i nejden. Hela kroppen var involverad i travandet med varenda liten muskel spänd inför ett eventuellt fall. Förstår inte hur det kunnat bli så halt. Arwen såg rolig ut när jag kallade in henne vid en stor isfläck, hon gled förbi mig flera meter och gjorde spår med klorna i sitt försök att bromsa. Det mest upphetsande som hände i övrigt var att vi mötte en otroligt "färgstark" person, som syntes på långt håll med sina neonlila överdragsbyxor och knallorange toppluva. Han hade nog synts bra även i mörker eller tät dimma.
Glada färger på en vintervandrare, eller hur.
Nu återstår att packa ihop Arwens saker och köra till Svågertorp för överlämnandet av henne och stora bilen vid åttatiden i kväll. Det kommer att bli tomt, men skönt. Vem ska nu dra ut mig på långpromenad? Å andra sidan kan jag disponera våra två promenadtimmar för egen räkning och andra göromål. Inte kommer Arwen att få någon leverpastejsmörgås på morgonen, stackaren, men då riskerar hon heller inte att bli fet och behöver inte motioneras så okristligt länge.
Leverpastej av fel sort, det ska vara Gottfrids gräddpastej!
Katterna, de riktiga vinnarna, kommer att bli glada över att få disponera våra knän på kvällarna, få äta på vanliga stället i köket och kunna röra sig fritt i huset.
Ha! - äntligen ensamma!
Matdax för oss. Käre maken tillverkar något av överblivna fisken från i går, han hackar och har sig. Jag vet inte vad det blir, men med sådan fisk kan det nog bara bli delikat.
Smaklig måltid önskar jag er som ännu inte har ätit.
Skogseva
Kommentarer
Trackback
