Beroende på var man befinner sig i livet

...skiftar ens drömmar, tror jag. Det jag drömde om för några år sedan är inte viktigt i dag, önskemålen ändras och krymper. Längtan efter de stora händelserna, de långa resorna, de häftiga upplevelserna mattas, och "det lilla livet", (Bergmanskt uttryck) framstår som viktigare - egentligen det enda betydelsefulla. Drömmarna finns kvar men i mycket mindre format. Att ha någon vid sin sida som man älskar och respekterar, att vara frisk, att bo vackert och bekvämt - inga häftiga önskemål, men sådant som rör "det lilla livet" och som man önskar sina nära och kära, och sig själv naturligtvis.
Att bli prima ballerina var min stora dröm som ung. En dröm som jag burit med mig hela livet. Jag tror fortfarande att jag hade haft förutsättningar om inte "om" hade varit. Av olika anledningar blev det ingen fortsättning på mitt dansande när jag var barn, men drömmen finns där fortfarande trots att den vid det här laget är helt omöjlig.




Det blev aldrig mer än en dröm...



Något helt annat...
Det har varit storjakt i skogen i dag. Arwen och jag stötte ihop med hela jaktlaget när det samlats en bit härifrån. Glada hundar mötte oss på vägen och Arwen, som jag kopplade för säkerhets skull, uppförde sig precis som hon skulle, hon är perfekt den hunden! Där var nog ett femtontal jägare och tre inlånade hundförare. Jaktlaget här är danskt och har att göra minsann. De ska skjuta av ca etthundra hjortar på ett år och så många vildsvin som det bara går. På lastbilsflaket låg två grisar och en dovhjort och klockan var bara elva, inte dåligt.




Sus Scrofa - förstöraren!



I ett vindskydd vid ängarna utanför Genarp satt tre unga män i sina sovsäckar. De hade övernattat där, någon i vanlig "sommarsovsäck" (det var sex minusgrader i natt) och nu hade de tänt en eld utanför och lagade frukost. Vinden låg på rakt mot vindskyddet så mysighetsfaktorn var nog inte hög, dessutom började det snöa, "össnöa" närmare bestämt. Arwen var helt opåverkad av den dåliga sikten och jagade upp en hare som hon förföljde ett stycke. Säkert bra för haren - den fick nog upp kroppstemperaturen under språngmarschen! Arwens tunga var en halv meter lång när jag kallade in henne men hon var oförtröttlig och letade rätt på två rådjur som hon lekte med till de försvann över en gärdsård med eleganta hopp. 



 




Rådjur som Arwen inte jagat.




På hemvägen mötte vi åter jägarna som lunchpausade med något som såg ut som Goulaschsoppa i papptallrikarna.





Nu låg det ytterligare två hjortar på lastbilsflaket, duktiga jägare! Jag blev erbjuden både värmande soppa och att gå med som drevkarl. Tackade nej till det första, bad dem återkomma om det andra vid nästa jakt och skyndade mig sista biten, jag var ganska kall och blöt och längtade efter dusch och lunch.

Nu, klockan fem, har vi emellertid hunnit fram till middagen som förkylde maken åstadkommit, dubbelpanerad hajmal med kokt potatis och hemgjord remouladesås. Hajmal hittade vi i "vår" utmärkta mataffär, City Gross i Stafffanstorp. Den är så god att den förmodligen snart blir rödlistad! Går utmärkt att använda i stället för t ex sjötunga.


http://www.practicalfishkeeping.co.uk/pfk/pages/item.php?news=661

Pangasius (äv. vietnamesisk sjötunga, hajmal)
En mycket god matfisk, med milt och mjukt, men ändå fast kött.
Utmärkt att panera och steka, liksom att använda i gratänger och andra fiskrätter.



Johnnys goda Remouladesås:
Creme fraiche
Majonnäs
Hackat äpple
Hackad ättiksgurka
Hackad lök
Salt, peppar, socker








Och på detta matiga sätt önskar jag er alla en goder kväll.


Skogseva

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0