Vardagsdagbok om en trädgård

restaurangtoaletters placering? De är antingen:

1. så fiffigt dolda att du måste fråga kyparen var de finns. Alla kypare är av princip döva och ropar alltså: "Hursa?", varpå du måste höja din röst och nästan skrika ut din fråga. "Toaletten! Den ligger där borta runt hörnet" vrålar då kyparen till svar, varpå allas blickar riktas mot dig. Och alla förstår...  Du vet vad dom tänker och de vet ditt ärende. Stackars blyga svenska människa hur hanterar du detta.

2. eller placerade så mitt i lokalen (gäller oftast små restauranger) att du praktiskt taget förrättar ditt tarv offentligt. Till en sådan går absolut inte att ta sig osedd. Allt man vågar göra på den toaletten är att kissa lite fint på kanten - tyst så att det inte hörs! Bammelibamma - nej vet du vad!





Svenskarna är väl å andra sidan det enda folket som vid middagsbordet inför hela sällskapet helt ogenerat deklarerar: "Jag ska bara gå och kissa." Varför gör vi det? Vem är intresserad av mina/dina uttömningar!








Jag stötte i ett utland en gång på en skylt varpå stod "CLOAK ROOM". Jag kunde inte förmå mig att gå dit! Skulle man förrätta sina behov i ett kloakrum? Var det en öppen kloak ungefär som de underjordiska i Paris i "Tredje mannen"? Jag föredrog att hålla mig. (Ja nu vet jag att cloak inte betyder kloak!)




Ett "DAMRUM" uppsöker jag heller aldrig. Jag ser för mig ett rum, ganska stort, där damer i alla åldrar är staplade från golv till tak, som skokartonger i en skobutik eller sardeller i en sardellburk. Där har jag ingen lust att vistas.




Ett bra knep för oss blyga svenskar att ta sig fram till den restaurangtoalett som ligger synlig för alla, lärde jag av Lill Lindfors en gång. "Spänn rumpmusklerna maximalt och drag in magen. När du gjort det upptäcker du att du är två meter lång, vacker som en dag och helt oantastlig! När du sedan passerar de bord som ligger närmast toan ler du lätt men varmt mot personerna som sitter där och visar på så sätt att du äger lokalen oavsett var du går.
Testa gärna ni blyga svenskar med offentligtoafobier.





I ett strålande väder tog jag en femtiominuterspromenad i dag. Mina Aigle drog omkull mig på en isfläck som var dold under den snö som kom i går kväll. Jag föll handlöst som man gör i min ålder, men klarade mig från blessyrer. Konstaterade att mobilen fortsättningsvis icke får glömmas hemma. Slarvmaja!


Sparvhöken har försökt proviantera flera gånger vid vårt fågelbord i dag. De gånger jag tittade på lyckades den inte med sin jakt, men jag hoppas att den fick något i magen till slut. Det dröjer emellertid länge efter ett tillslag innan småfåglarna vågar sig fram igen.





De är några riktiga glufsglufsar småfåglarna och bryr sig inte ett dugg om att världsmarknadspriset på solrosfrön skjutit i höjden i år. Det har naturligtvis med dåliga skördar att göra. Jag visste inte ens att det finns ett världsmarknadspris på solrosfrön - det är alltså ungefär som guld. Många säckar går åt under vintersäsongen eftersom även hjortarna upptäckt matstället.






Mitt tavel-plansch-dekorationsprojekt har inletts. Duken är grundad och en hel stor tub vit färg gick åt. Jag har aldrig använt acrylfärg förut, men kunde konstatera att den torkar ganska snabbt. Med oljefärg får man vänta så ohemult länge innan man kan måla nästa skikt att eventuell inspiration hinner försvinna. Om man använder acrylfärg går man däremot miste om den fantastiska doften...








I dag var första arbetsdagen för käre maken. Stackars alla ni arbetande trälar - jag sjunger ledighetens lov varje dag!

Glad, ledig tant!