Vardagsdagbok om en trädgård

...blir det bara en tämligen kort julhälsningsblogg.

En  förkylning håller på att etablera sig i min kropp, halsen är tjockare än vanligt, ögonen gör ont och det mesta känns lite dimmigt. Varför just till jul? Har jag varit extra stygg eller bara varit i kontakt med smittbärande människor? Nåja, med lite naturläkemedel och några Magnecyl ska jag nog klara juldagarna.

Såg och hörde "Sånger för livet" i går och de första körsångarna som zoomades in var minsann mina gamla altkompisar. Bland tretusen andra körsångare syntes dom sedan flera gånger i närbild i rutan! Dessutom en närbild på "vår" körs kroppsligt (ca 130 kg) och röstmässigt, store bas. Det var kul att se och det lät väldigt bra.
Till våren ska maken och jag tillsammans med svåger och svägerska testa en ny kör i Lund, en helt vanlig sådan där man inte binder upp sig för helger, som man gör i en kyrkokör. Maken och jag har nog båda saknat sjungandet, men något tvång vill vi inte ha längre. Dock mår man ju bra av att sjunga - endorfinerna sprattlar runt i en, gör en glad och ger  extra energi!

Även om det låter präktigt (enligt min syster) har jag varit ute på dagens långpromenad med Arwen. Solen lyste över oss och marken den var frusen (och inga blommor fanns), så alla våra tassar var rena när vi kom hem igen. Arwen var urtråkig i natt och skulle ut två gånger. Förmodligen behövde hon inte kissa, hon hade bara tråkigt och ville ha upp oss. Maken fick lufsa upp och släppa ut henne en gång och jag en gång, med urusel nattsömn som följd. Maken tar igen det nu med eftermiddagstupplur och om jag har ro till det ska jag göra detsamma om en stund.

Nu piggar vi upp oss med en sommarbild.

Detta är våra kryddlådor, här med blommande salvia. Den är vacker både när den blommar och med sina gråludna blad när den är "naken". Dessutom god att fylla kycklingbröst med tillsammans med  Philadelphiaost, vitlök och finstrimlat citronskal.
Övriga kryddor i lådorna är timjan av olika sorter, fransk dragon, stenkyndel, gräslök och oregano. En stor planta vinruta blev så omfångsrik (och luktade faktiskt mer illa än gott) att den grävdes upp, men en rymling hade redan hoppat ner på marken och växer sig nu stor vid uthushörnan.
I bakgrunden skymtar växthuset , mycket älskat och flitigt använt.

Och så spyr jag, med tanke på vad som hänt i Rosengård, lite nödvändig galla :

Usch och fy på er alla ni autonoma demonstranter som far från den ena staden till den andra för att bråka! Ni är inget annat än legoknektar som får er ersättning i form av den "kick" som slagsmål och stenkastning ger er!  När ni sedan dessutom inte vågar visa era ansikten utan maskerar er då kan, i alla fall jag, bara känna avsky för det ni håller på med - det finns inget hedervärt i det!


Nu ska jag nog ta den där vilostunden som jag tänkt mig - bloggandet blev ju inte så kort. En inredningstidning, en kudde och en filt, skön musik - det kan inte bli mycket bättre. Bloggen kommer nog inte att fyllas på under juldagarna, men sedan...