Bokhållare

Vi återgår till ämnet bokhyllor.

Vi flyttade in i detta huset för nio år sedan. Maken passade väldigt lämpligt på att vara borta när lådor och kartonger skulle packas upp. Hittade en konferens någonstans och flydde hemmet. Storasyster har aldrig varit scout, men ändå alltid redo - en klippa. Hon kom tillskyndande och stor uppackning inleddes. Glas och porslin, pytsar och bunkar, kläder och dukar. Varje pinal fick en ny plats. Så kom vi till böckerna. Bokhyllorna var uppmonterade, det var "bara" att sätta upp ca trettio hyllmeter böcker. Vi började ordentligt uppifrån längs till vänster med A, nämligen Ahlin och så lyftes Alfvén, Atwood, Austen, Bergman och alla övriga på A och B på plats. Blixen låg i kartongen och väntade på sin tur. I andra änden av bokhyllan hade vi stoppat in alla lexikon, där var nästan klart.






Karen Blixen hade syfilis i många år
och kunde till sist, skrev hon själv,
bara äta ostron och dricka champagne.
En diet som knappast gör en fet, vilket
som synes fru Blixen icke heller var.



Tre hyllplan var fulla av skönlitteratur och vi började på det fjärde. Då såg jag till min fasa att alla bokhyllorna lutade utåt och hotade att välta över oss!  Ingen hade tänkt på att huset är gammalt och golven sneda och vinda. Bokhyllornas övre delar lutade cirka sju-åtta centimeter inåt rummet! Man kan tala om överhängande livsfara! Bokhyllor med böcker vägde inte så lite. Storasyster placerades som mothåll, medan jag rusade omkring som en galning för att hitta något hårt, tunna brädbitar till exempel, att lägga under framkant på hyllorna. Fanns inte! En tumstock fick offras. Kapas i längder om fem centimeter och matas in under benen på varje sektion. Bråttom! Bokhyllorna lutade vådligt och storasyster fick trycka mot duktigt och länge för att jag skulle kunna peta in tumstocksbitarna. Fyra ovanpå varandra. Svettigt för syster och svettigt för mig.


BLACK+BLUM - JAMES THE BOOKEND, Svart bokstöd

Min syster höll emot den nästan fallande
bokhyllan så att hon blev lika mörk i ansiktet
som gubben ovan är över hela kroppen
!



Till sist kunde vi pusta ut när vi hade kollat med lodstocken att bokhyllans övre del snarare lutade in mot väggen än utåt rummet. Av tumstockens två meter återstod fyrtio centimeter - resten låg (och ligger fortfarande) under bokhyllan!






Om man vill vara dramatisk (och det vill man)
kan man säga att om inte tumstocken hade funnits
hade inte heller min syster och jag gjort det i dag
.



Om man vill ha ett tjusigt och enhetligt hem ska man inte ha någon bokhylla. Åtminstone inte i sitt vardagsrum. Åtminstone inte enligt inredningstidningarna. Ett rum särskilt inrett till bibliotek är tillåtet, men man ska inte belamra sitt vardagsrum med bråte som böcker. Väggarna ska vara rena med, möjligtvis, en tavla som ett blickfång på en oändligt hög vit vägg. Bokryggar är oroliga och färgglada. Störande inslag i miljön. Man ser inte många bokhyllor i inredningstidningar. Inte heller förfulande apparater som radio och tv. Det ska vara stora släta ytor, enhetliga färger och absolut inget krimskrams. Människorna som bor i de miljöerna läser aldrig en bok, tittar inte på tv och lyssnar inte på radio. De har förmodligen inte tid. Får ägna all ledig tid åt att ta bort fläckar från de vita sofforna och putsa bort fingeravtryck från de rostfria dörrarna på kyl och frys. Eller dammtorka de öppna hyllorna i köket, där porslin och kastruller står exponerade för damm och smuts. 






Ibland får man offra det praktiska för det sköna,
men jag skulle inte vilja ha öppna hyllor i mitt
kök. Det är ett för stort offer!



Jag känner en person som skrotade sin bokhylla och kastade nästa alla böckerna - de var ju redan lästa! Överbliven liten skara flyttades till ett rum där de inte störde med sin fulhet. Finhet före Fulhet. Jag tycker om det vackra och det rena, men nåde den som tar mina böcker ifrån mig, de må se hur skräpiga ut som helst!





En inredningsdetalj med dubbelfunktion.
Vackert att se på och förhoppningsvis
med läsvärt innehåll.



På nattygsbordet ligger just nu (och skräpar): Ann Heberlein, "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva", och två tunna Joyce Carol Oates, "Våld" och "Djur".  Spännande! Men först ska jag läsa färdigt Majgull Axelssons "Is och vatten, vatten och is". Det var länge sedan jag läste något av henne, men det är en kvinna jag gillar. Inga rosenröda skildringar där inte. 



En skön kväll med en god bok i händerna önskar jag er mina trogna läsare.


Skogseva

Kommentarer
Postat av: Kör Eva

Du som arbetar så mycket ........

vet du vad det är för vatten i ett vattenpass...........????



Rakvatten såklart.....Ha ha ha

Ha en skön helg.

Kram

Eva

2009-02-27 @ 17:20:42
Postat av: Skogseva

Hur är det med minnet kära Eva?

Det är andra gången du drar den för mig och alla andra som läser bloggen.



Puss o kram på dig glämska varelse

2009-02-27 @ 20:03:28
Postat av: Anita

Jordbävningen gjorde kanske att huset nu lutar åt andra hållet så att ni kan ta bort tumstocksbitarna och tejpa ihop dom, så ni har ett mätmått igen.

Kram från den mothållande storasystern

2009-02-27 @ 21:36:33
Postat av: Anita

Jag har visst varit scout, nästan i alla fall. Var Blåvinge hos KFUK. Tillsammans med Anna-Lena, tror jag. Så det så. Kram igen

2009-02-28 @ 09:53:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0