Vardagsdagbok om en trädgård

Jag drömmer mycket. Trevliga drömmar ibland, mardrömmar ofta.






I natt drömde jag en "skoldröm" och då blir det ofta lite ångestfyllt:
 
Jag hade fått besked om att vi skulle ha en skrivning i något märkligt ämne som jag inte riktigt förstod vad det handlade om. När jag försökte få grepp om ämnet ändrades det hela tiden på ett obegripligt sätt. Till sist fick jag två exempel på frågor som kunde dyka upp. Den första: "På vilket sätt är klacken på fisken till besvär för den vid kamp och flykt?" Jag var tvungen att fråga vad "klacken" var för något. "Du vet mycket väl att fisken har något där bak" fick jag till svar. "Menar du analfenan?" frågade jag men fick inget svar och kände mig mer och mer orolig. Andra frågan: "Du äger en bit mark 60 x 12 cm. Hur ska du göra för att gräva ett hål som är 10x10 cm?" Jag förstod absolut ingenting och undrade om det var så att man talade ett slags "bildspråk" som jag inte behärskade.






Jag beslöt mig för att i smyg kopiera de två sidor som frågorna stod på, och försöka lista ut vad det hela handlade om. Om det möjligtvis fanns en kod som jag inte förstått och som skulle ge svaren på de, för mig, totalt obegripliga frågorna.  Resten av drömmen var ett enda kallsvettsförsök att få tag på och hinna kopiera de två sidorna utan att bli upptäckt av personen som skulle hålla utfrågningen eller skrivningen med mig.
En typisk Skogsevamardröm.









Skolan är inget jag minns med någon större glädje. Jag var lat, ointresserad och med usla lärare försedd! Jag var dålig i matte och mycket duktig i svenska. Jag var tämligen duktig i övriga ämnen men läste aldrig läxor och fick betyg därefter.






Vi hade frivillig körsång som min bästa väninna och jag var med i. Den var förlagd till håltimmar och lunchraster om jag minns rätt. Vi fick sjunga:

"Här går Hannemann,
här går Hannemann,
här går Hannemann
i dansen med sin fru.
O du mitt sockergryn,
mitt sockergryn,
mitt sockergryn.
O du mitt sockergryn,
mitt sockergryn är du."


Min väninna tyckte inte denna sång var så häftig och förslog att vi skulle skolka från kören vid ett tillfälle = en timme. Jag var mycket mer räddhågad av mig, men hängde med som en lojal kamrat. När vi rundade första hörnet under vårt skolkningsäventyr från skolan, gick vi rakt i armarna på vår klassföreståndare Iris Dehjne. Hon var favorit bland lärarna, men trots hennes förståelse och vänlighet kunde hon inte rädda oss från efterföljder. Det blev ett besök hos rektor Rhode, en amper dam som gav oss nedsatt "sedebetyg" - inte i ordning utan i uppförande! Två elever på en flickskola! Det viskades nog i korridorerna och det var definitivt inte roligt att behöva berätta hemma.

Bilden beskriver ganska väl hur jag kände mig
lång tid, efter att till mamma och pappa ha levererat ett
skolbetyg där det med fet stil i uppföranderutan stod C !

Dagen är kall, "vindig" och marken lyser vit av lite nyfallen snö. Maken följde, väl påpälsad, med ut på en promenad. Några rådjur var också ute och gick, annars var det tomt och tyst i vår skog. Skönt att komma in under tak igen, duscha och tända en brasa. Så lyckligt lottade vi är; tak över huvudet, mat för dagen (och mer än det) och dessutom varandra.
Nu har maken påbörjat söndagsmiddagen - ugnsstekt tupp, en storfavorit. Till det brysselkål i någon form. Hur det än tillagas vet jag att det  blir gott.

En fantastiskt god kål tycker jag.
Kokt, stekt, stuvad, gratinerad - alla tillagningssätt är bra.

Jag är så otroligt glad över era kommentarer, kära läsare, men skriv gärna era namn så att jag vet vem ni är. Speciellt undrar jag över vem det är som ska åka till Meissen över påsk för att fira födelsedag! Till samma kommentator: Nej, koppen kommer från Karlskrona Porslinfabrik som lades ner 1968. Jag visste inte ens att det har funnits en porslinsfabrik i Karlskrona innan bilden på koppen hittades .