Provflytt
Följ med mig till min nya bloggsida:
http://skogseva.blogspot.com/
Där testar jag en nyare och vackrare lay-out. Den är inte lika enkel att använda som den här gamla - får se om jag står ut.
Jag provflyttar till blogspot.com
http://skogseva.blogspot.com/
Där testar jag en nyare och vackrare lay-out. Den är inte lika enkel att använda som den här gamla - får se om jag står ut.
Jag provflyttar till blogspot.com
Jag hoppas verkligen att ni följer med och lägger in mig bland era favoriter!
God middag önskar
Skogseva
Padda och slända
Ny dag, nya krafter, nya grävningar.
Käre maken kom på ett fiffigt men väldigt oortodoxt sätt att gräva upp stenarna i trädrabatten.
Ja, vad kan ett sådant här verktyg heta - säkert något med "slag". Den fungerade
som luckrare och underlättade min utgrävning. Det såg nog märkligt ut när jag
stod och "borrade" i rabatten.
När utgrävningen äntligen var klar var det dags att blanda samman: 1. Jord från vår tynande jordhög i ena änden av tomten. 2. Fårgödsel från vår tynande gödselhög i andra änden av tomten. 3. Torvmull ur illaluktande torvmullsbal i carporten. Ett ganska tungt göra det också, men vi har ju gudskelov vår "traktor" med släpkärra. Jag började med jorden. Efter några spadtag grävde jag upp den här raringen.
Det är andra gången jag stör en padda i hans vintersömn. Jag tror att den fick
en lätt hjärnskakning när jag dängde spaden i huvudet på den. Den var kall
och stel efter att ha legat i sin bohåla hela vintern. Efter några minuter i
solskenet på en stubbe började den piggna till. Jag återbördade den dock
till bohålan där den själv fick besluta om det var dags att vakna för säsongen.
Så småningom efter diverse trubbel fick jag blandat till min jordmixtur och körde fram mot rabatten. Då fastnade jag med traktorn i det tjocka gruslagret på uppfarten och fick snällt mellanlanda jorden i en rullebör innan jag kunde sluttömma i rabatten! Det blev extraarbete då och det blir extraarbete i kväll att dra loss traktorskrället!
Klart för stensättning.
Stensättningen klar förutom där hälleberget tittar fram. Vi funderar på om
man kan forma gatstenarna på något sätt... En lösning måste i alla fall till.
Det brann i knutarna i går kväll. Det lär ha synts ända in till Lund - vi såg inte ett rökmoln. Inte förrän någon berättade för oss att vår väg inte var framkomlig på grund av brand! Vi tog naturligtvis en promenad till händelsernas centrum.
En jättehög med granris, stor som en gigantisk vedtrave, var tydligen
oemotståndlig för en liten (förbicyklande?) pyroman. Flera brandbilar
var på plats, men det är svårt utan vatten... Det fick nog brinna ut under
övervakning.
När jag skulle ta en bild av våra syrener som just börjat slå ut kom en
slända (troligen ängstrollslända) och satte sig mitt i fokus...
Den utlovade bilden på pionrabatten är försvunnen, ny ska tas i morgon.
Käre maken kom på ett fiffigt men väldigt oortodoxt sätt att gräva upp stenarna i trädrabatten.
Ja, vad kan ett sådant här verktyg heta - säkert något med "slag". Den fungerade
som luckrare och underlättade min utgrävning. Det såg nog märkligt ut när jag
stod och "borrade" i rabatten.
När utgrävningen äntligen var klar var det dags att blanda samman: 1. Jord från vår tynande jordhög i ena änden av tomten. 2. Fårgödsel från vår tynande gödselhög i andra änden av tomten. 3. Torvmull ur illaluktande torvmullsbal i carporten. Ett ganska tungt göra det också, men vi har ju gudskelov vår "traktor" med släpkärra. Jag började med jorden. Efter några spadtag grävde jag upp den här raringen.
Det är andra gången jag stör en padda i hans vintersömn. Jag tror att den fick
en lätt hjärnskakning när jag dängde spaden i huvudet på den. Den var kall
och stel efter att ha legat i sin bohåla hela vintern. Efter några minuter i
solskenet på en stubbe började den piggna till. Jag återbördade den dock
till bohålan där den själv fick besluta om det var dags att vakna för säsongen.
Så småningom efter diverse trubbel fick jag blandat till min jordmixtur och körde fram mot rabatten. Då fastnade jag med traktorn i det tjocka gruslagret på uppfarten och fick snällt mellanlanda jorden i en rullebör innan jag kunde sluttömma i rabatten! Det blev extraarbete då och det blir extraarbete i kväll att dra loss traktorskrället!
Klart för stensättning.
Stensättningen klar förutom där hälleberget tittar fram. Vi funderar på om
man kan forma gatstenarna på något sätt... En lösning måste i alla fall till.
Det brann i knutarna i går kväll. Det lär ha synts ända in till Lund - vi såg inte ett rökmoln. Inte förrän någon berättade för oss att vår väg inte var framkomlig på grund av brand! Vi tog naturligtvis en promenad till händelsernas centrum.
En jättehög med granris, stor som en gigantisk vedtrave, var tydligen
oemotståndlig för en liten (förbicyklande?) pyroman. Flera brandbilar
var på plats, men det är svårt utan vatten... Det fick nog brinna ut under
övervakning.
När jag skulle ta en bild av våra syrener som just börjat slå ut kom en
slända (troligen ängstrollslända) och satte sig mitt i fokus...
Den utlovade bilden på pionrabatten är försvunnen, ny ska tas i morgon.
God middag önskar
Skogseva
Skogseva
Kalla mig Karl-Oskar
...ty jag känner mig närbesläktad...
Stackars Karl-Oskar han skulle ju faktiskt odla mat åt sin stora familj på sina steniga tegar. Jag ska ju "bara" odla för att mätta mitt skönhetssinne. Det är en självvald plåga om jag vill utöka en rabatt. Det vill jag. Inför varje projekt intalar jag mig att det nog inte blir så farligt. Att just där jag tänker gräva denna gång är nog mumsig mull att sticka spaden i. Min glömska är ofattbart stor! Jag vet ju så väl att kör jag spaden i jorden klingar det lika hemskt som det gjorde om Karl-Oskars spade. Jag vet så väl att jag efter en kort stund likt Karl-Oskar måste hämta spettet för att få bukt med de stenar som ligger och ruvar så illasinnade just under markytan.
Jag tog alltså itu med rabatten runt körsbärsträdet vid uppfarten. Den som ska hysa mina sju nyinköpta stenkyndlar. Jag började med att plocka upp gatstenen.
Ibland är det skönt att ha slarvat... Gatstenarna har bara varit nergrävda,
inte fastgjutna - en snabblösning som jag var tacksam i dag att jag använt
mig av.
Sedan kom det lustiga momentet "hugga bort grässvålen". Det klingade under spaden...
Nästan klar. Genom att sticka spaden horisontellt under grästorvan och
sparka, sparka ursinnigt på den lyckades jag få loss svålen.
När grässvålen var borta avslöjades den bistra sanningen. Som alltid. Detta kan inte vara Skåne. Det är vårt privata Småland. Jag är nog egentligen en Karl-Oskar. Som ständigt svär över jorden. Som ständigt förbannar min (jord)lott. Den stenigt steniga. Men jag vore ingen Karl-Oskar om jag inte envist strävade vidare i mitt stenrike...
Är detta månne skånemylla? Är detta ett Kanaans land? Är detta över huvud
taget något man kan odla i. Finns det någon växt som kan bli frodig, stor
och välväxt i grus och sten?
Grävredskapat framför andra i denna vår steniga avkrok hämtades. Jag började spetta mig ner i eländet. Centimeter för centimeter. Ner i rasselrabatten. Spett i jorden, svett i pannan.
En första rullebör med stridsmaterial. Stenar lagom stora för en Rosengårds-
slyngel att kasta på brandmän och poliser. Jag exporterar dock icke utan
tippar dem fredligt i vår privata stengrop.
Efter att ha kört iväg med den supertunga stenbördan tvärtröttnade jag, svor, kastade spettet och röt åt rabatten att jag ska minsann... Och, vänta bara till i morgon...
Nykameran hade den dåliga smaken att tappa gnistan i batteriet, så bilderna på nya pionrabatten får anstå tills i morgon.
Jag tror inte att jag har berättat att göken hördes hos oss i år den sjunde maj. Hon gol i väst...
Norregök är sorgegök.
Östergök är tröstergök.
Södergök är dödergök.
Västergök är bästergök.
I växthuset hängdes den gamla fula ampeln upp i dag. Med en snövit skönhet i. Hon tittar så rart ut över kanten. Jag känner henne inte så väl men hennes namn är:
Sutera Cordata, "Snöflinga".
Min svettiga kropp ska få en renande och lenande dusch före maten. Ömma muskler ska smörjas med väldoftande oljor och sedan ska jag inte företa mig ett skvatt mer i dag. Men i morgon...
Stackars Karl-Oskar han skulle ju faktiskt odla mat åt sin stora familj på sina steniga tegar. Jag ska ju "bara" odla för att mätta mitt skönhetssinne. Det är en självvald plåga om jag vill utöka en rabatt. Det vill jag. Inför varje projekt intalar jag mig att det nog inte blir så farligt. Att just där jag tänker gräva denna gång är nog mumsig mull att sticka spaden i. Min glömska är ofattbart stor! Jag vet ju så väl att kör jag spaden i jorden klingar det lika hemskt som det gjorde om Karl-Oskars spade. Jag vet så väl att jag efter en kort stund likt Karl-Oskar måste hämta spettet för att få bukt med de stenar som ligger och ruvar så illasinnade just under markytan.
Jag tog alltså itu med rabatten runt körsbärsträdet vid uppfarten. Den som ska hysa mina sju nyinköpta stenkyndlar. Jag började med att plocka upp gatstenen.
Ibland är det skönt att ha slarvat... Gatstenarna har bara varit nergrävda,
inte fastgjutna - en snabblösning som jag var tacksam i dag att jag använt
mig av.
Sedan kom det lustiga momentet "hugga bort grässvålen". Det klingade under spaden...
Nästan klar. Genom att sticka spaden horisontellt under grästorvan och
sparka, sparka ursinnigt på den lyckades jag få loss svålen.
När grässvålen var borta avslöjades den bistra sanningen. Som alltid. Detta kan inte vara Skåne. Det är vårt privata Småland. Jag är nog egentligen en Karl-Oskar. Som ständigt svär över jorden. Som ständigt förbannar min (jord)lott. Den stenigt steniga. Men jag vore ingen Karl-Oskar om jag inte envist strävade vidare i mitt stenrike...
Är detta månne skånemylla? Är detta ett Kanaans land? Är detta över huvud
taget något man kan odla i. Finns det någon växt som kan bli frodig, stor
och välväxt i grus och sten?
Grävredskapat framför andra i denna vår steniga avkrok hämtades. Jag började spetta mig ner i eländet. Centimeter för centimeter. Ner i rasselrabatten. Spett i jorden, svett i pannan.
En första rullebör med stridsmaterial. Stenar lagom stora för en Rosengårds-
slyngel att kasta på brandmän och poliser. Jag exporterar dock icke utan
tippar dem fredligt i vår privata stengrop.
Efter att ha kört iväg med den supertunga stenbördan tvärtröttnade jag, svor, kastade spettet och röt åt rabatten att jag ska minsann... Och, vänta bara till i morgon...
Nykameran hade den dåliga smaken att tappa gnistan i batteriet, så bilderna på nya pionrabatten får anstå tills i morgon.
Jag tror inte att jag har berättat att göken hördes hos oss i år den sjunde maj. Hon gol i väst...
Norregök är sorgegök.
Östergök är tröstergök.
Södergök är dödergök.
Västergök är bästergök.
I växthuset hängdes den gamla fula ampeln upp i dag. Med en snövit skönhet i. Hon tittar så rart ut över kanten. Jag känner henne inte så väl men hennes namn är:
Sutera Cordata, "Snöflinga".
Min svettiga kropp ska få en renande och lenande dusch före maten. Ömma muskler ska smörjas med väldoftande oljor och sedan ska jag inte företa mig ett skvatt mer i dag. Men i morgon...
God middag önskar
Karl-Oskar
Karl-Oskar
Söndagsvila?
Jag fick en välkommenhem- och överraskningspresent i går - en sådan här:
...med super + och super -, strutar runt objektivet och...
Måste läsa mig till alla finesser.
Första bilden togs klockan sju i morse, jag var ju tvungen att testa underverket, men hittade inte något riktigt intressant att fotografera så det blev:
...uppfartens buskar i tidiga morgonljuset,
...och ett litet fårbarn, fortfarande lite fuktigt i pälsen av dagg.
Jag har inte hunnit med så många bilder i dag, pionrabatten krävde min fulla uppmärksamhet. I morgon kommer bild på den. Dagen har varit full av grävande - utökning av rabatten fyllde hela släpkärran med sten och grässvål. Min kropp blev mer än trött. Jag startade klockan tio och var klar med den lilla utökningen klockan halv ett. Då kom yngsta dottern och två små pojkbarn och åt lunch med mig i bersån och pratade bort några timmar. Skönt för inte bara skalder utan även odlare att få (sova) vila.
Så här mycket skräp måste man gräva upp ur jorden när en ny rabatt ska
skapas här. Då är ändå bara en liten del av rabatten klar. (Gamla kameran.)
Katastrof när Yngsta skulle bege sig hem och bilnycklarna befanns inlåsta i bilen! Många f-ord sades och tänktes. Tur i oturen att jag har en extranyckel till deras hem och att i det i deras hem fanns en extranyckel till bilen. Det blev till att flänga fram och tillbaka för Yngsta som slutligen kom iväg med både pojkar, tomat-, peppar- och pelargonplantor i bagaget. Det tunnar ut i växthuset vill jag lova. Nu kan jag snart sommarmöblera där med de växter jag vill ha.
Något jag gärna möblerar växthuset med är en vanlig petuniaplanta. Denna
är satt i en stor grå kruka och den kommer förhoppningsvis att glädja oss
hela sommaren med sina ljust blåvioletta blommor.
Maken ( som har varit iväg och ridit islandshäst i dag) har snart vår laxmiddag klar och jag har inte för avsikt att låta honom vänta med maten så därför säger jag:
...med super + och super -, strutar runt objektivet och...
Måste läsa mig till alla finesser.
Första bilden togs klockan sju i morse, jag var ju tvungen att testa underverket, men hittade inte något riktigt intressant att fotografera så det blev:
...uppfartens buskar i tidiga morgonljuset,
...och ett litet fårbarn, fortfarande lite fuktigt i pälsen av dagg.
Jag har inte hunnit med så många bilder i dag, pionrabatten krävde min fulla uppmärksamhet. I morgon kommer bild på den. Dagen har varit full av grävande - utökning av rabatten fyllde hela släpkärran med sten och grässvål. Min kropp blev mer än trött. Jag startade klockan tio och var klar med den lilla utökningen klockan halv ett. Då kom yngsta dottern och två små pojkbarn och åt lunch med mig i bersån och pratade bort några timmar. Skönt för inte bara skalder utan även odlare att få (sova) vila.
Så här mycket skräp måste man gräva upp ur jorden när en ny rabatt ska
skapas här. Då är ändå bara en liten del av rabatten klar. (Gamla kameran.)
Katastrof när Yngsta skulle bege sig hem och bilnycklarna befanns inlåsta i bilen! Många f-ord sades och tänktes. Tur i oturen att jag har en extranyckel till deras hem och att i det i deras hem fanns en extranyckel till bilen. Det blev till att flänga fram och tillbaka för Yngsta som slutligen kom iväg med både pojkar, tomat-, peppar- och pelargonplantor i bagaget. Det tunnar ut i växthuset vill jag lova. Nu kan jag snart sommarmöblera där med de växter jag vill ha.
Något jag gärna möblerar växthuset med är en vanlig petuniaplanta. Denna
är satt i en stor grå kruka och den kommer förhoppningsvis att glädja oss
hela sommaren med sina ljust blåvioletta blommor.
Maken ( som har varit iväg och ridit islandshäst i dag) har snart vår laxmiddag klar och jag har inte för avsikt att låta honom vänta med maten så därför säger jag:
God middag
Skogseva
Skogseva
Sarah Bernhardt
Hemma igen innebär trädgård. Och trädgårdsarbete. Och plantskolebesök.
Dagen startade med ett träningspass. Jag var rädd för att jag tappat orken efter så många dagar utan träning men jag lyfte mina vanliga vikter, icke utan att pusta, stånka och stöna, men dock. Hem och duscha. Iväg till plantskolan. Denna gång Tirups örtagård. Ny fransk dragon behövdes till kryddlådorna, den gamla försvann under vintern. En känslig typ som inte klarade barmarksfrosten.
Fransk dragon - nödvändig till Bearnaisesås.
Och mycket annat.
Nu blev det ju naturligtvis inte bara dragon utan även sju styck fantastiskt kraftiga plantor stenkyndel som ska placeras runt uppfartens körsbärsträd. En kyndelring utanför salvian som redan står där. Nytt grävarbete krävs eftersom rabatten då behöver utvidgas, och då drar det i sin tur med sig att jag får köpa fler gatstenar då de gamla som nu kantar rabatten inte kommer att räcka till! Jag blir ruinerad. Men om man nu ska bli ruinerad håller jag med Beverly Nichols om att det inte finns något bättre att bli ruinerad av än en trädgård!
Stenkyndel är en fantastisk vacker växt - älskad av
allt som flyger. "Blue cloud" heter den sort jag föredrar.
I Tirups örtagård (besök den om ni har möjlighet därtill, där är trevligt att sitta och fika) har man utökat sitt sortiment och numera är det inte bara kryddor som säljs utan lite av varje i plantväg. I ett hörn stod stora fina exemplar av luktpioner. Jomenvisst, precis sådan som jag vill ha. Jag vill ju utöka och skapa en pionrabatt. Plussa på den röda bondpion som finns och få in lite väldoft. Jag var tvungen att köpa den stora fina "Sarah Bernhardt" som stod där i sin kruka och längtade efter mig.
"Sarah" ska bli stor och stark och sprida sin väldoft om
ett par veckor.
Man bestämmer sig icke ostraffad att skapa en ny rabatt här på åsen. Det kräver mycken möda och är alltid mer tidskrävande än jag tror. Efter ett par timmar är jag fortfarande inte färdig. Slutgrävning och plantering får vänta till i morgon.
Ser kanske inte mycket ut för världen men det tar ett par timmar
att åstadkomma en sådan här utgrävning. Jag måste nog
öka på den ytterligare - jag tänkte mig en buxbomskant runt
hela rabatten och en sådan är utrymmeskrävande. Det kommer
att behövas ett par pioner till för att fylla ut på sidorna.
I trädgården i övrigt blommar nu äppleträden, lite försiktigt ännu så länge men storstryparen Tage Lundell är fullt utslagen.
Äppelblommorna ska förhoppningsvis bli till äpplet James Grieve
så småningom.
Tage Lundell är vad som i växtsammanhang kallas för "invasiv",
det vill säga den växer lite för mycket och kväver allt i sin omgivning.
Vår Tage håller på att ta livet av rosen New dawn, som han delar rabatt med.
Vi tog en eftermiddagsdrink i växthuset, pustade ut och njöt välbehövlig vila - utsikten genom glaset är inte så dum, närmast pastoral:
Selma kommer nog att bli ganska trind av det frodiga betet.
Dagen startade med ett träningspass. Jag var rädd för att jag tappat orken efter så många dagar utan träning men jag lyfte mina vanliga vikter, icke utan att pusta, stånka och stöna, men dock. Hem och duscha. Iväg till plantskolan. Denna gång Tirups örtagård. Ny fransk dragon behövdes till kryddlådorna, den gamla försvann under vintern. En känslig typ som inte klarade barmarksfrosten.
Fransk dragon - nödvändig till Bearnaisesås.
Och mycket annat.
Nu blev det ju naturligtvis inte bara dragon utan även sju styck fantastiskt kraftiga plantor stenkyndel som ska placeras runt uppfartens körsbärsträd. En kyndelring utanför salvian som redan står där. Nytt grävarbete krävs eftersom rabatten då behöver utvidgas, och då drar det i sin tur med sig att jag får köpa fler gatstenar då de gamla som nu kantar rabatten inte kommer att räcka till! Jag blir ruinerad. Men om man nu ska bli ruinerad håller jag med Beverly Nichols om att det inte finns något bättre att bli ruinerad av än en trädgård!
Stenkyndel är en fantastisk vacker växt - älskad av
allt som flyger. "Blue cloud" heter den sort jag föredrar.
I Tirups örtagård (besök den om ni har möjlighet därtill, där är trevligt att sitta och fika) har man utökat sitt sortiment och numera är det inte bara kryddor som säljs utan lite av varje i plantväg. I ett hörn stod stora fina exemplar av luktpioner. Jomenvisst, precis sådan som jag vill ha. Jag vill ju utöka och skapa en pionrabatt. Plussa på den röda bondpion som finns och få in lite väldoft. Jag var tvungen att köpa den stora fina "Sarah Bernhardt" som stod där i sin kruka och längtade efter mig.
"Sarah" ska bli stor och stark och sprida sin väldoft om
ett par veckor.
Man bestämmer sig icke ostraffad att skapa en ny rabatt här på åsen. Det kräver mycken möda och är alltid mer tidskrävande än jag tror. Efter ett par timmar är jag fortfarande inte färdig. Slutgrävning och plantering får vänta till i morgon.
Ser kanske inte mycket ut för världen men det tar ett par timmar
att åstadkomma en sådan här utgrävning. Jag måste nog
öka på den ytterligare - jag tänkte mig en buxbomskant runt
hela rabatten och en sådan är utrymmeskrävande. Det kommer
att behövas ett par pioner till för att fylla ut på sidorna.
I trädgården i övrigt blommar nu äppleträden, lite försiktigt ännu så länge men storstryparen Tage Lundell är fullt utslagen.
Äppelblommorna ska förhoppningsvis bli till äpplet James Grieve
så småningom.
Tage Lundell är vad som i växtsammanhang kallas för "invasiv",
det vill säga den växer lite för mycket och kväver allt i sin omgivning.
Vår Tage håller på att ta livet av rosen New dawn, som han delar rabatt med.
Vi tog en eftermiddagsdrink i växthuset, pustade ut och njöt välbehövlig vila - utsikten genom glaset är inte så dum, närmast pastoral:
Selma kommer nog att bli ganska trind av det frodiga betet.
God middag önskar
Skogseva
(Egna bilder i dag)
Skogseva
(Egna bilder i dag)
Regn och räkröra
Tack och adjö till storasyster och svåger som tagit hand om mig på bästa sätt under några dagar. Jag lämnade dem i ett småregnigt och gråmulet Sollebrunn, där lärkan trots tristväder sjöng för glatta livet över fältet.
Lärkan är oansenlig till utseendet men
sannerligen inte i sin sång.
Det blev en blöt färd hem till Romeleåsen. Regnet fullkomligt vräkte ner över sträckan Göteborg-Varberg. Jag kände mig som en amfibie som stundtals gled fram över de stora vattensamlingar som fanns i omkörningsfilen, där jag naturligtvis befann mig.
Detta hade varit ett perfekt fortskaffningsmedel i dag.
Efter Varberg avtog regnet och när jag närmade mig Hallandsås tittade solen fram på det raraste och mest välkomnande sätt. Det är bara att konstatera att de flesta rapsfälten finns i Skåne. Och att de är i full blom. Landskapet är alldeles gulrutigt! Och doftande! Doften tog sig in i bilen och bedövade mina luktsinnen - ljuvliga rapsblomsdoft.
Rapsfält och regnhimmel är en oslagbar färgkombination.
Hemma på exakt fyra timmar, helt överkomligt. Inspektion i trädgården. Det händer en del på fem dagar. Spirean har lämnat det absolut vackraste stadiet och har en del vissna blommor. Å andra sidan har snöbollsbuskarna stora knoppar. Vinden har mördat ett litet skott av min vackra ljusblå clematis - vars namn jag icke minns. De nysatta nepetorna tar sig fint och växthusets innevånare, tomater, "peppror", vincor, pelargoner och klockrankor växer synbart.
Klockranka - igen.
Ute har det mulnat efter det soliga välkomnande jag fick. Maken lagar en favoriträtt, "Gittans räkröra", om vi har tur kan vi äta i växthuset.
Gittans räkröra
Lärkan är oansenlig till utseendet men
sannerligen inte i sin sång.
Det blev en blöt färd hem till Romeleåsen. Regnet fullkomligt vräkte ner över sträckan Göteborg-Varberg. Jag kände mig som en amfibie som stundtals gled fram över de stora vattensamlingar som fanns i omkörningsfilen, där jag naturligtvis befann mig.
Detta hade varit ett perfekt fortskaffningsmedel i dag.
Efter Varberg avtog regnet och när jag närmade mig Hallandsås tittade solen fram på det raraste och mest välkomnande sätt. Det är bara att konstatera att de flesta rapsfälten finns i Skåne. Och att de är i full blom. Landskapet är alldeles gulrutigt! Och doftande! Doften tog sig in i bilen och bedövade mina luktsinnen - ljuvliga rapsblomsdoft.
Rapsfält och regnhimmel är en oslagbar färgkombination.
Hemma på exakt fyra timmar, helt överkomligt. Inspektion i trädgården. Det händer en del på fem dagar. Spirean har lämnat det absolut vackraste stadiet och har en del vissna blommor. Å andra sidan har snöbollsbuskarna stora knoppar. Vinden har mördat ett litet skott av min vackra ljusblå clematis - vars namn jag icke minns. De nysatta nepetorna tar sig fint och växthusets innevånare, tomater, "peppror", vincor, pelargoner och klockrankor växer synbart.
Klockranka - igen.
Ute har det mulnat efter det soliga välkomnande jag fick. Maken lagar en favoriträtt, "Gittans räkröra", om vi har tur kan vi äta i växthuset.
Gittans räkröra
2-3 port
0.8-1 kg räkor
2 burkar musslor (eller uteslut och tag mer räkor)
1 msk smör
1 msk olivolja
75 g smör
2 klyftor vitlök
1 knippe persilja (hackas)
1 burk konserverade tomater
1 gul lök (finhackas)
1.5 dl vitt vin
salt
peppar
1 msk rivet bröd
Gör vitlökssmöret. Sätt ugnen på 250-275 °C. Koka löken i en blandning av olja och smör. Tillsätt tomaterna, vin, salt och peppar. Lägg blandningen av räkor och musslor i botten på ett (förvärmt) ugnseldfast fat. Häll över såsen och persilja. Klicka vitlökssmör över och strö över det rivna brödet. Hetta upp det hela i ugn tills ovanytan ser läcker ut (ca 5 minuter). Servera med något gott bröd.
God middag önskar
Skogseva
(I dag är alla bilder stulna från nätet)
Skogseva
(I dag är alla bilder stulna från nätet)
Tulpan och jade
Efter regn kommer solsken, så ock igår, så en tripp till fikastället Magnolia gjordes. Vädret var inte precis sommarvarmt så vi föredrog att sitta inomhus och titta på allt som blommade utanför fönstret - ett smärre tulpanfält som förde tankarna till blomsterodlingarna i Holland.
En snygg utsikt från kaffebordet. Ett gäng pensionärer hade
lagt beslag på borden närmast fönstren. Dessa alltid så
framfusiga pensionärer...
En orginell smörgås med kombinationen kronärtskocka, soltorkade tomater och fetaost gick ner utan besvär och så tog vi en liten promenad i den stora trädgården som fortfarande är i skapandestadiet. Rinnande vatten, olika sittplatser här och var, skuggångar, clematisgång, en del trevligt annat bara konstigt.
Jag satte en ljust blå clematis i en tunna i
höstas. Den är på väg upp, precis som jag
tänkt, i lönnen bredvid tunnan.
En butik hör till varje större fikaställe med självaktning - Magnolia har alltså också en sådan. Fina småplantor av olika slag - storasyster köpte sig en sibirisk vallmo. Jag har länge längtat efter en (eller många) rosa opiumvallmor, men vet inte riktigt var jag ska placera dem, så jag nöjde mig med att titta på bilderna som satt i de små krukorna.
En vacker skönhet som nog är ganska krävande.
Vet inte riktigt var hon hade passat in hos mig.
En bit längre bort fanns ett stort förråd med krukor. Grå, svarta, beige, ovala, veckade, runda, med fötter, utan fötter.
Lite längre bort, i ensamt majestät stod KRUKORNA. Sex styck vackert glaserade gröna krukor. Veckade i runda, vackra gröna veck. Glänsande, jadegröna, oemotståndiga. Jag tittade, lyfte, klappade det vackergröna. Krukorna speglade gräs, mossa och färgen i ett tigeröga.
Man kan inte låta bli att köpa när man ramlar över en sådan
vacker kruka. Jag ramlade över två...
Det är väl fullt förståeligt att jag köpte. Det är som käre maken säger - jag har något slags krukmani. Kan inte få för många. Lider alltid brist på rätt storlek. Lider alltid brist på rätt färg. Dessa krukor hade just den färg som saknas i min kruksamling. Nu har jag kompletterat. Med mina vackra nya, gröna krukor.
God dag önskar
Skogseva
Regn, regn, regn
...var ska vi få hägn?
"Det regnar", sa trollet Murr,
"det regnar hela dagen."
"Det är tråkigt", sa trollet Plurr,
"för jag förkyler magen."
Ett troll av arten "näspetare". Ses företrädesvis bakom
ratten i en bil som stannat inför rött ljus.
Solen lär lysa över de goda vilket innebär att just här finns inte en enda god människa. Är då Sollebrunn befolkat av enbart onda, illasinnade troll och trollpackor? Kan jag inte tänka mig - min syster och svåger finns ju här - och jag befinner mig ju här just nu. Likväl regnar det.
Molnet har parkerat över
västra Götaland.
Vi hade planerat att besöka ett fikaställe som heter Magnolia. Vi behöver fylla på fettdepåerna. Det vill till att det finns ett "inne" - att sitta ute är inte att tänka på om man inte är en amfibie.
En som gillar väta är "Bufo bufo". Jag grävde upp
en sådan figur vid vårgrävning en gång. Höll på att
ramla baklänges i rabatten när det rörde sig under
spaden och en fet padda kravlade fram ur sitt vinterbo
ett par decimeter under jord.
Magnolias trädgård ser fin ut på bild. Det är säkert trevligt att sitta under träden
och dricka kaffe och äta prinsesstårta - men inte i regn.
Nu får dagen ett par timmar på sig att förinta molnen, blåsa bort och torka upp. Om det inte tar sitt förnuft till fånga får vi tänka om och hitta på något annat. Spela "Skip Bo", lösa korsord, klä oss i regnkläder och gå en långpromenad med hunden.
Filip blir lyckligare över en promenad än ett cafébesök.
Jippiiiiee!... Låt det fortsätta regna, låt det piska mot rutorna - en långpromenad är trots allt det som min kropp hade mått bäst av. Fettdepåerna är ju faktiskt överfulla!
"Det regnar", sa trollet Murr,
"det regnar hela dagen."
"Det är tråkigt", sa trollet Plurr,
"för jag förkyler magen."
Ett troll av arten "näspetare". Ses företrädesvis bakom
ratten i en bil som stannat inför rött ljus.
Solen lär lysa över de goda vilket innebär att just här finns inte en enda god människa. Är då Sollebrunn befolkat av enbart onda, illasinnade troll och trollpackor? Kan jag inte tänka mig - min syster och svåger finns ju här - och jag befinner mig ju här just nu. Likväl regnar det.
Molnet har parkerat över
västra Götaland.
Vi hade planerat att besöka ett fikaställe som heter Magnolia. Vi behöver fylla på fettdepåerna. Det vill till att det finns ett "inne" - att sitta ute är inte att tänka på om man inte är en amfibie.
En som gillar väta är "Bufo bufo". Jag grävde upp
en sådan figur vid vårgrävning en gång. Höll på att
ramla baklänges i rabatten när det rörde sig under
spaden och en fet padda kravlade fram ur sitt vinterbo
ett par decimeter under jord.
Magnolias trädgård ser fin ut på bild. Det är säkert trevligt att sitta under träden
och dricka kaffe och äta prinsesstårta - men inte i regn.
Nu får dagen ett par timmar på sig att förinta molnen, blåsa bort och torka upp. Om det inte tar sitt förnuft till fånga får vi tänka om och hitta på något annat. Spela "Skip Bo", lösa korsord, klä oss i regnkläder och gå en långpromenad med hunden.
Filip blir lyckligare över en promenad än ett cafébesök.
Jippiiiiee!... Låt det fortsätta regna, låt det piska mot rutorna - en långpromenad är trots allt det som min kropp hade mått bäst av. Fettdepåerna är ju faktiskt överfulla!
God förmiddag önskar
Skogseva
Skogseva
Utlandsresa
Nu har jag åkt så långt så långt - nästan till ett utland. Sollebrunn. Sollebrunn ligger utanför Alingsås som nog mest är känt för Jonas Alströmer
Jonas Alströmer - en förgrundsfigur
som revolutionerade den svenska
1700-industrin.
Lillån flyter genom Alingsås som har en fin "träkärna".
Om storasyster och svåger vill lyssna till Guds ord kan de
åka till sin kyrka - Erska kyrka.
Nu ska vi äta kära makens goda potatissallad med ugnsbakad lax och grönsallad till.
God middag önskar
Skogseva
Jonas Alströmer - en förgrundsfigur
som revolutionerade den svenska
1700-industrin.
Lillån flyter genom Alingsås som har en fin "träkärna".
Om storasyster och svåger vill lyssna till Guds ord kan de
åka till sin kyrka - Erska kyrka.
Nu ska vi äta kära makens goda potatissallad med ugnsbakad lax och grönsallad till.
God middag önskar
Skogseva
Arbetssöndag
Nu är sommaren här för trädgårdmöblerna har flyttat ut i bersån. Om solen skiner är det för varmt att sitta där. Om vinden kommer från sydväst är det för blåsigt att sitta där. Någon enstaka gång är det alldeles lagom väder - då är det fantastiskt att sitta där. Jag ska nog göra rabarbersaft i år - det ska man dricka i sin berså.
Så här ser bersån ut med sina sommarmöbler. En pyts med Convolvulus
står på stenbordet bakom. Rosmarinen står kvar i ett hörn...
...men här är hon placerad på kärran för vidare transport till permanenta
sommarparkeringen vid kryddlådorna.
Om jag ska kunna ta bra bilder måste nog en bättre kamera inskaffas.
Min lilla Konica Minolta är enkel att använda men bilderna blir inte så bra
soliga dagar.
Maken planterade blomlådorna på sitt vanliga rationella sätt. Det tog inte
lång stund förrän alla tio var klara. Det är redan några blommor i de blå
vindorna och om två månader hänger de som himmelsblå gardiner ner
från lådorna.
Fyra styck på plats på västerväggen. Här finns ytterligare en under köksfönstret,
fyra sitter på österväggen och en låda sitter på uthuset. Lådorna är självvattnande,
ett absolut måste när man har så många. Mitt i sommaren vattnar vi en gång
i veckan och med lite näring varje gång. Vindorna blommar in i oktober.
Convolvulus - igen. Så här blir de.
I morgon åker jag till storasyster i Sollebrunn och stannar borta till fredag. Bloggandet kommer att sättas lite på undantag, men någon rapport kommer säkert.
God middag önskar
Skogseva
Så här ser bersån ut med sina sommarmöbler. En pyts med Convolvulus
står på stenbordet bakom. Rosmarinen står kvar i ett hörn...
...men här är hon placerad på kärran för vidare transport till permanenta
sommarparkeringen vid kryddlådorna.
Om jag ska kunna ta bra bilder måste nog en bättre kamera inskaffas.
Min lilla Konica Minolta är enkel att använda men bilderna blir inte så bra
soliga dagar.
Maken planterade blomlådorna på sitt vanliga rationella sätt. Det tog inte
lång stund förrän alla tio var klara. Det är redan några blommor i de blå
vindorna och om två månader hänger de som himmelsblå gardiner ner
från lådorna.
Fyra styck på plats på västerväggen. Här finns ytterligare en under köksfönstret,
fyra sitter på österväggen och en låda sitter på uthuset. Lådorna är självvattnande,
ett absolut måste när man har så många. Mitt i sommaren vattnar vi en gång
i veckan och med lite näring varje gång. Vindorna blommar in i oktober.
Convolvulus - igen. Så här blir de.
I morgon åker jag till storasyster i Sollebrunn och stannar borta till fredag. Bloggandet kommer att sättas lite på undantag, men någon rapport kommer säkert.
God middag önskar
Skogseva
Fårlördag
Och så var det dags för fårhämtning.
Släpkärra hämtades i arla morgonstund och så for vi iväg till Stehagstrakten där fåren bor. Vi hade blivit lovade ett nytt får i år - inte gamla Selma som blivit bortskämd hos oss och bräkte så fort hon inte blev matad med antingen fint och dyrt hö eller med stora mängder lika dyrt kraftfoder. Vi såg fram mot en ny bekantskap.
En storspov stod på ett fält vid Skarhult. Storspov har jag
inte sett sedan jag bodde på Öland för mer än tjugo år sedan.
En tacka var klippt och färdigt och invallad i en box av nya vallhunden. Det är inte lätt att se skillnad på får så vi antog att detta var ett för oss nytt får, vårt nya, tysta och tålmodiga får. Det där vintermagra nyklippta fåret med sina två små vita lamm som stod och väntade på att få komma till himmelriket = vår hage med det saftiga gröna gräset. Betet vid fårens hem var så dåligt så de hade hittills utfodrats med ensilage.
Om betet tryter kan man alltid sätta
ut en vit "snöboll" med ensilage
åt fåren.
Tacka och lamm lastades in i släpkärran och bräkandet var fullkomligt öronbedövande till vi började rulla, då teg de små liven. Hade säkert fullt sjå att hålla balansen på de skumpiga och kurviga småvägarna.
De små åker släpkärra för första gången i sitt liv. Den stora - tja..
Urlastningen hemma blev lite vild innan vi lyckades lotsa in tackan i hagen, lammen följde snällt efter och två sekunder senare betade de tre i hagen. Tackan såg misstänkt hemmastadd ut...
Det tog inte många sekunder förrän både mamma och barn betade...
..och skuttade omkring i det gröna...
...luktade på blommorna...
...betade lite till...
...och lite till - hmm - väääldigt likt gamla bortskämda Selma...
... som visade lammen var vattnet finns. Hur visste hon
det, om hon inte är gamla Selma?
Och till slut lade de sig och idisslade i skuggan av några björkar. Selma och
hennes två lamm.
Att det är Selma vi hämtat hit för tredje året i rad är vi nu tämligen övertygade om. Hennes uppfordrande ansikte känns alltför välbekant och dessutom har hon redan bräkt för att tala om för oss att hon tänker minsann kräva vår ständiga uppvaktning, utfodring, vattning, sällskap. Hon tänker minsann inte finna sig i att sommaren genom nöja sig med att äta gräs, det må vara hur saftigt och klorofyllfyllt som helst - pellets ska det vara! Goa, söta, mumsiga pellets! Ha! vi tänker icke böja oss för Selmas diktatorfasoner, hon ska äta gräs och inget annat, så det så! Hon ska icke segra den istadiga gamla Selma - i år ska vi vara fasta och ståndaktiga!
God middag önskar
Skogseva
Släpkärra hämtades i arla morgonstund och så for vi iväg till Stehagstrakten där fåren bor. Vi hade blivit lovade ett nytt får i år - inte gamla Selma som blivit bortskämd hos oss och bräkte så fort hon inte blev matad med antingen fint och dyrt hö eller med stora mängder lika dyrt kraftfoder. Vi såg fram mot en ny bekantskap.
En storspov stod på ett fält vid Skarhult. Storspov har jag
inte sett sedan jag bodde på Öland för mer än tjugo år sedan.
En tacka var klippt och färdigt och invallad i en box av nya vallhunden. Det är inte lätt att se skillnad på får så vi antog att detta var ett för oss nytt får, vårt nya, tysta och tålmodiga får. Det där vintermagra nyklippta fåret med sina två små vita lamm som stod och väntade på att få komma till himmelriket = vår hage med det saftiga gröna gräset. Betet vid fårens hem var så dåligt så de hade hittills utfodrats med ensilage.
Om betet tryter kan man alltid sätta
ut en vit "snöboll" med ensilage
åt fåren.
Tacka och lamm lastades in i släpkärran och bräkandet var fullkomligt öronbedövande till vi började rulla, då teg de små liven. Hade säkert fullt sjå att hålla balansen på de skumpiga och kurviga småvägarna.
De små åker släpkärra för första gången i sitt liv. Den stora - tja..
Urlastningen hemma blev lite vild innan vi lyckades lotsa in tackan i hagen, lammen följde snällt efter och två sekunder senare betade de tre i hagen. Tackan såg misstänkt hemmastadd ut...
Det tog inte många sekunder förrän både mamma och barn betade...
..och skuttade omkring i det gröna...
...luktade på blommorna...
...betade lite till...
...och lite till - hmm - väääldigt likt gamla bortskämda Selma...
... som visade lammen var vattnet finns. Hur visste hon
det, om hon inte är gamla Selma?
Och till slut lade de sig och idisslade i skuggan av några björkar. Selma och
hennes två lamm.
Att det är Selma vi hämtat hit för tredje året i rad är vi nu tämligen övertygade om. Hennes uppfordrande ansikte känns alltför välbekant och dessutom har hon redan bräkt för att tala om för oss att hon tänker minsann kräva vår ständiga uppvaktning, utfodring, vattning, sällskap. Hon tänker minsann inte finna sig i att sommaren genom nöja sig med att äta gräs, det må vara hur saftigt och klorofyllfyllt som helst - pellets ska det vara! Goa, söta, mumsiga pellets! Ha! vi tänker icke böja oss för Selmas diktatorfasoner, hon ska äta gräs och inget annat, så det så! Hon ska icke segra den istadiga gamla Selma - i år ska vi vara fasta och ståndaktiga!
God middag önskar
Skogseva
Sköna maj...
I går krävde cyberrymden ånyo ett tribut och norpade min blogg för dagen. En kort sådan som egentligen bara talade om att det inte fanns tid för bloggerier, men dock. Synnerligen irriterande!
I dag har vi sett till så att Vellingeblomman fick in sin vinst för dagen. Vi handlade:
35 Convolvulus
2 Cobea (Klockranka)
5 Nepeta
1 Eldkrona
1 Euphorbia "Snow in summer"
1 Petunia
3 "Plättar i luften"
2 stora cementkrukor
1 rosgödning
Summa: 2 014:- Jag ville jag vore miljonär...
Cobeorna och petunian är planterade, men storarbetet får vänta till i morgon.
Cobea ser ut så här. Förra gången jag odlade sådan var på
en liten fransk balkong i min första lägenhet i Malmö.
(Stulen bild)
Gårdagen var en flaxande dag med träning, städning, ärende tillsammans med yngsta dottern, lite fika i Lund med samma dotter (trevligt) och middag på kvällen hos svåger och svägerska. En trevlig avslutning på månaden april. Lund präglades redan vid tvåtiden av det firande som säkert höll på hela natten. Mycket skräp for omkring i vinden och uteserveringarna var fulla.
Ebbas skafferi på Bytaregatan i Lund har en fin liten gård som
är perfekt att sitta och fika på en solig sista april. Särskilt om
man gör det i sällskap av en dotter...
(Stulen bild)
På hemmaplan händer allt på en gång:
Runt uthuset slår alla mina med så stor möda planterade
ormbunkar ut. De är små underverk som rullar ut gröna och
eleganta fransar.
Äppelblommorna är på gång.
Häggmisplarna ut mot vägen står i full blom.
Uppfartens brudslöja "Grefsheim" har börjat blomma. Busken i mitteln är
en snöbollsbuske, vidunderligt vacker när den blommar. Bild kommer när
det är dags.
Första rabarberskörden - äntligen! Jag var lyrisk när jag skördade. Finare,
mer perfekta, mjällare och vackrare rabarber har aldrig skådats på denna
vår jord. Och jag har gjord dem alldeles själv! Gödslat, pysslat, vattnat. Det
lönar sig att vara snäll mot det som växer - ibland i alla fall!
I morgon är det fårhämtning, ett litet äventyr i sig. Spännande att se hur årets lamm ser ut och hur de beter sig när vi släpper dem i hagen för första gången. Rapport kommer med bilder.
Käre maken lagar till förstamajmiddag med lax och någon dressing till salladen som heter "Green goddess dressing". Den är mycket mumsig. Ja, storasyster, jag ska ta med receptet!
I dag har vi sett till så att Vellingeblomman fick in sin vinst för dagen. Vi handlade:
35 Convolvulus
2 Cobea (Klockranka)
5 Nepeta
1 Eldkrona
1 Euphorbia "Snow in summer"
1 Petunia
3 "Plättar i luften"
2 stora cementkrukor
1 rosgödning
Summa: 2 014:- Jag ville jag vore miljonär...
Cobeorna och petunian är planterade, men storarbetet får vänta till i morgon.
Cobea ser ut så här. Förra gången jag odlade sådan var på
en liten fransk balkong i min första lägenhet i Malmö.
(Stulen bild)
Gårdagen var en flaxande dag med träning, städning, ärende tillsammans med yngsta dottern, lite fika i Lund med samma dotter (trevligt) och middag på kvällen hos svåger och svägerska. En trevlig avslutning på månaden april. Lund präglades redan vid tvåtiden av det firande som säkert höll på hela natten. Mycket skräp for omkring i vinden och uteserveringarna var fulla.
Ebbas skafferi på Bytaregatan i Lund har en fin liten gård som
är perfekt att sitta och fika på en solig sista april. Särskilt om
man gör det i sällskap av en dotter...
(Stulen bild)
På hemmaplan händer allt på en gång:
Runt uthuset slår alla mina med så stor möda planterade
ormbunkar ut. De är små underverk som rullar ut gröna och
eleganta fransar.
Äppelblommorna är på gång.
Häggmisplarna ut mot vägen står i full blom.
Uppfartens brudslöja "Grefsheim" har börjat blomma. Busken i mitteln är
en snöbollsbuske, vidunderligt vacker när den blommar. Bild kommer när
det är dags.
Första rabarberskörden - äntligen! Jag var lyrisk när jag skördade. Finare,
mer perfekta, mjällare och vackrare rabarber har aldrig skådats på denna
vår jord. Och jag har gjord dem alldeles själv! Gödslat, pysslat, vattnat. Det
lönar sig att vara snäll mot det som växer - ibland i alla fall!
I morgon är det fårhämtning, ett litet äventyr i sig. Spännande att se hur årets lamm ser ut och hur de beter sig när vi släpper dem i hagen för första gången. Rapport kommer med bilder.
Käre maken lagar till förstamajmiddag med lax och någon dressing till salladen som heter "Green goddess dressing". Den är mycket mumsig. Ja, storasyster, jag ska ta med receptet!
En god första maj önskar jag er alla, ni trogna läsare.
Skogseva
Skogseva
