Vardagsdagbok om en trädgård

...ty jag känner mig närbesläktad...

Stackars Karl-Oskar han skulle ju faktiskt odla mat åt sin stora familj på sina steniga tegar. Jag ska ju "bara" odla för att mätta mitt skönhetssinne. Det är en självvald plåga om jag vill utöka en rabatt. Det vill jag. Inför varje projekt intalar jag mig att det nog inte blir så farligt. Att just där jag tänker gräva denna gång är nog mumsig mull att sticka spaden i. Min glömska är ofattbart stor! Jag vet ju så väl att kör jag spaden i jorden klingar det lika hemskt som det gjorde om Karl-Oskars spade. Jag vet så väl att jag efter en kort stund likt Karl-Oskar måste hämta spettet för att få bukt med de stenar som ligger och ruvar så illasinnade just under markytan.
Jag tog alltså itu med rabatten runt körsbärsträdet vid uppfarten. Den som ska hysa mina sju nyinköpta stenkyndlar. Jag började med att plocka upp gatstenen.




Sedan kom det lustiga momentet "hugga bort grässvålen". Det klingade under spaden...




När grässvålen var borta avslöjades den bistra sanningen. Som alltid. Detta kan inte vara Skåne. Det är vårt privata Småland. Jag är nog egentligen en Karl-Oskar. Som ständigt svär över jorden. Som ständigt förbannar min (jord)lott. Den stenigt steniga. Men jag vore ingen Karl-Oskar om jag inte envist strävade vidare i mitt stenrike...




Grävredskapat framför andra i denna vår steniga avkrok hämtades. Jag började spetta mig ner i eländet. Centimeter för centimeter. Ner i rasselrabatten. Spett i jorden, svett i pannan.


 

Efter att ha kört iväg med den supertunga stenbördan tvärtröttnade jag, svor, kastade spettet och röt åt rabatten att jag ska minsann... Och, vänta bara till i morgon...


Nykameran hade den dåliga smaken att tappa gnistan i batteriet, så bilderna på nya pionrabatten får anstå tills i morgon.
Jag tror inte att jag har berättat att göken hördes hos oss i år den sjunde maj. Hon gol i väst...

Norregök är sorgegök.
Östergök är tröstergök.
Södergök är dödergök.
Västergök är bästergök.


I växthuset hängdes den gamla fula ampeln upp i dag. Med en snövit skönhet i. Hon tittar så rart ut över kanten. Jag känner henne inte så väl men hennes namn är:






Min svettiga kropp ska få en renande och lenande dusch före maten. Ömma muskler ska smörjas med väldoftande oljor och sedan ska jag inte företa mig ett skvatt mer i dag. Men i morgon...