Vardagsdagbok om en trädgård

..har vi varit på konsert på konserthuset i Malmö, en vacker sådan med en dansk kör som sjöng  Bach, Carl Nielsen, Sandström, Britten m m. 20 stycken otroligt duktiga män och kvinnor, förmodligen proffs varenda en av dom.  Dessvärre verkar det inte som om Malmöborna tycker att a cappellasång är intressant - konserthuset var bara halvfullt. Ni gick miste om något ni Malmöbor som sållade bort tillfället från ert abonnemang.

I går var det dags för nästa begivenhet, Jesus Christ på Stadsteatern (som jag vägrar kalla för något annat). För min del var det ingen höjdare, den berörde mig inte alls, men yngsta dottern som var med tyckte att den var jättebra! Makens omdöme var också ganska ljumt. Jag såg den i London på sjuttiotalet och det var fantastiskt. Kan det månne bero på att jag var ungefär trettiofem år yngre då? Att musiken lät njutbarare för trettiofem år yngre öron?  Nu föredrar jag klassisk musik och modernt hip och hoppande och rapande inte alls! Ja, ja - toleransnivån är ganska låg det får jag erkänna och skulle det nästla sig in dylikt oljud i vår radio stängs den raskt av.
Före "Jesusandet" åt vi tre en god middag på Brogatan, lever tillagad för två på två olika sätt och jag för min del fick en helstekt spätta - mums. På det stället lagar man nog aldrig till någon rälig mat. Till maten ett glas vin och efter maten en Creme caramel, lika god den. Creme caramel är ett säkert kort (om man tycker om det förstås), den smakar likadant över hela världen och kan också fås över hela världen tror jag. Inte för att jag rest över hela klotet, men där jag och maken varit har det alltid gått att beställa.

Ja, nu är vi med hund i drygt fjorton dagar. Vi är extrahusse/matte åt äldsta dotterns mycket väluppfostrade Arwen medan "dotterfamiljen" firar jul och nyår långt, långt borta. Arwen är en svart jaktlabrador, alltid glupande hungrig och alltid lika pigg på långpromenad och att leka med katterna - det är inte katterna. Dom kommer att hålla sig på ovanvåningen nu i exakt arton dagar och nöja sig med att från översta trappsteget titta ner på monstret som det gullas och daltas med på bottenplanet.
Arwen och jag har hunnit med första långpromenaden och då hände det som jag länge hoppats på:  Vi fick se vildsvin! En radda om tio (så många gick att räkna) som långsamt lunkade förbi på trettio meters håll utan att ta någon notis om oss! Jag kopplade snabbt hunden och stod och tittade på svinen som gick i sakta mak i en prydlig rad genom den glesa skogen. Under våra år här har jag bara sett vildsvin två gånger tidigare, en gång ett styck på min ensampromenad och en gång genom bilfönstret några kultingar springande över vägen. Häftigt att se men ett elände med deras bökande. Vi har haft ett litet besök i trädgården i början av vårt boende här - sedan dess är hela vår tomt inhängnad med eltråd.

Vackra Arwen

Jag har också hunnit med ett premiärträningspass med instruktör på Nautilus och det är tänkt att maken och jag ska gå åtminstone två gånger i veckan. Föresatsen är god och motivationen lika stor som omkretsen runt magen!