Vardagsdagbok om en trädgård

Jag pratade som vanligt med min vän gamle åklagaren i eftermiddag. Han påstod i sin rättframhet, fast med ett skratt, att jag lät nästintill självgod när jag beskrev vad jag åstadkommit i trädgården i dag. Nöjd med mig själv och vad jag åstadkommit. Nöjd med mig själv och förmodligen lite överlägsen mot andra som inte åstadkommit lika mycket. Tja, det är kanske så... Här kommer dagens rapport, från en självgod trädgårdsarbetare.




Vi skulle pina oss lite extra var det tänkt, så ett träningspass som inledning på arbetsdagen kändes bara som en liten aperitif. I övrigt hade jag två projekt och det ena var framsidesrabatterna, som behövde en andra ansning. Fjärilsbuskarna hade många döda grenar och likaså hortensiorna.  När allt var ansat och jorden uppluckrad skar jag kanterna för att få de där perfekta rabatterna som jag alltid strävar efter. Tyvärr är det nog så, att som "trädgårdsmästare" är jag perfektionist. Raka kanter, inga ogräs, färgavstämt och frodigt annars kan det vara! Jag kan inte säga att jag lider av det, men det blir ganska arbetskrävande.




Kryddlådorna var mitt projekt numero två och där står mitt perfektionsjag och darrar ett tag till. Det ser inte så lovande ut, varken med den franska dragonen eller med stenkyndeln. Käre maken påstår att jag säger så varje vår, men i år verkar det vara heldött! Med tanke på att det varit många varma dagar borde ett dragonblad eller kyndelgrönt ha visat sig. Men icke! I vart fall möblerade jag om lite - grävde upp en definitivt död salviaplanta och samlade gräslöken i en "ruta". Efter hand som vi köpt små gräslökskrukor och använt har jag grävt ner resterna där det för tillfället funnits plats Nu fanns det plötsligt ett överflöd av plats och all gräslök kunde samlas på ett ställe. Ny torvblandad jord lades på, återstår bara att hålla tummarna...

Stenkyndel är en favorit som drar till sig mängder
av humlor, bin och fjärilar.

Det är otroligt torrt i jorden och bevattningen är i gång från morgon till kväll. Det är inte så många år sedan som vi fick klara oss på vattnet från den grävda brunnen och det räckte inte ens att hålla oss själv med vatten ibland, än mindre att förse våra växter med väta. Numera har vi en borrad brunn och det är en fantastisk lyx att kunna låta vattnet strömma över buskar och plantor timme efter timme. Det är ju en omöjlighet att få till en prunkande trädgård om man inte har obegränsad tillgång till vatten, vilket vi alltså har nu. Jag tycker fortfarande att det är ett underverk!




Käre maken gjorde i dag en sådan där professorstavla som bara han kan göra. Bevattningen var som sagt i gång till höger och till vänster. Maken hade hämtat ett fång ren tvätt från tvättstugan, som finns i uthuset, och travade rakt genom det forsande vattnet! Såg intet, hörde intet - och blev en väldigt blöt professor! Inte första gången han missar, eller snarare inte missar,  vatten om man så säger - travade rakt ner i en inomhusdamm i en affär en gång. Skor och byxor genomblöta. Personalen var dock hjälpsammare den gången, än rått skrattande jag var i dag...




Det finns små raringar i trädgården som man inte kan gå förbi utan att titta lite extra och dra ett extra djupt andetag, små sötnosar som är tåliga och som, om de trivs, breder ut sig på det mest förtjusande sätt:




En gång varje vår äter vi riktig skånsk äggakaka med fläsk och gräslök. Det brukar vi göra så snart gräslöken kommit upp tillräckligt - och det har den alltså gjort nu. Det är otroligt gott - jag längtar... maken har börjat steka fläsket...