Vardagsdagbok om en trädgård

...känner jag mig i dag. Jag har börjat tvivla på vår fettdiet. Jag tror inte att jag gått ner i vikt snarare tvärtom! Jag ska väga mig igen på onsdag, får se vad det visar. Om jag har gått upp i vikt slutar jag tvärt. Då måste dieten vara livsfarlig - i alla fall för mig. Om jag gått ned något fortsätter jag en vecka till, men äter mindre. Felet är säkert att jag ätit för mycket, det vill säga lika mycket som käre maken. Jag kan inte läsa mig till hur stora mängder det är tänkt att man ska äta så jag har kanske varit för vidlyftig. Lite många deciliter grädde. Lite för mycket hollandaisesås.









Vi åt Ägg Benedictine i morse. Vi måste utesluta den goda rostade brödskivan och lägger rökt skinka direkt på tallriken. På skinkan pocherat ägg.

Helpocherade ägg (gulan gömd i vita)

1. Koka upp vatten (1,5 l), ättika (1 msk) & salt (2 tsk).
2. Sänk till lägsta värme.
   Knäck äggen ett i taget i en kopp.
   Låt ägget försiktigt glida ner i sjudande vatten. Håll koppen nära ytan.
3. Låt ägget sjuda i 3 minuter, tills vitan stelnat. Ta upp med hålslev.

Vi draperar en ordentlig slöja med Hollandaisesås över äggen.

Ett par tomater vid sidan gör anrättningen aptitlig för ögat.






Jag har börjat snegla på Viktväktarna, (något som jag aldrig trott jag skulle göra) deras dietprogram är säkerligen nyttigare än denna diet vi håller på med. Alla ni som fnyser "Vad var det vi sa - med en sådan fettdiet!" får kanske rätt till slut. Man ska kanske inte inbilla sig att man kan gå ner i vikt genom att äta allt det som är fett och gott! Ett önsketänkande. Kanske.
I alla fall måste jag bli av med tio kilo, det gäller bara att hitta en form som passar mig, som ständigt är hungrig.





Svåger och svägerska kallades hit för sopplunch och långpromenad i, om inte lika strålande väder som i går, underbart vårvinterväder. Solen lyste genom lätta slöjmoln och det var vindstilla och skönt.






Ute på en äng stod en hel flock med dovhjortar och bara tittade på oss. De kände ingen vittring i den stilla luften och vi utgjorde alltså ingen fara enligt deras bedömningssätt. Primitivt men kanske bra.  







Maken väntar på att jag ska bli färdig med dagens bloggande som känns väldigt ofärdigt men får duga. Några kycklinglårfiléer ligger färdiga för att ätas. Av oss.

Det har hunnit mörkna och det är lugnt och stilla hos oss...