Möss och mössa
Skrammel från skrubben under frukosten. Jag kikade in - Sixten på plats framför dörren naturligtvis - ingenting där, fällan tom. Fortsatte frukosten, nytt skrammel. Öppnade igen, ingenting där. Till sist kom jag på att någon obehörig uppehöll sig i skurspannen som står längst in. Någon som uppenbarligen inte kunde ta sig därifrån. Maken "pudrade näsan" och var inte tillgänglig för en räddningsaktion. Jag föste undan Sixten med en fot samtidigt som jag försökte lyfta fram spannen med yttersta fingertopparna. Det lät "krafs, krafs" om den. En liten vackert brun mus tittade upp på mig med svarta pärlögon. Tja, inte kan jag slå ihjäl inte, det var bara att bära ut den lilla, ganska trötta, musen och släppa den i gärdsgården. Fortsättning lär följa med fler möss, nu har de ju hittat ett bra näringsställe.
Nej, jag gillar inte möss. Jag har trots det
en inbyggd spärr mot att slå ihjäl dem. Eller
att slå ihjäl någonting överhuvud taget.
Till och med flugor!
Trots snålblåst gick maken med på en promenad vid elvatiden, med mössan långt nerdragen över öronen. Han utlovade blåst, nästan med stormstyrka, snö klockan ett och allmänt illväder. promenadriktningen valdes med omsorg för att vi i minsta mån skulle behöva kämpa med den kraftiga vinden. Jag tog på mig långkalsonger för att inte förfrysa!
Underställ i microfleece är nog skönt,
jag har vanliga leggings, det räcker
här i sydsverige.
Det har ännu inte, (klockan halv tre) kommit en enda snöflinga, vinden är svag och det ser lite milt vårgrått ut, utanför fönstret. Makens väderprognos är väl varken sämre eller bättre än SMHIs, men jag tror att jag fortsättningsvis ska lyssna på mitt eget sunda förnuft när det gäller klädsel och promenadväg.
En "rånarluva" hade nog varit optimal för
käre maken som alltid fryser om huvud
och ansikte vid minsta lilla vind.
Det är märkligt hur namn kan poppa upp i huvudet på en. "URA KAIPA" sade maken helt plötsligt och rakt ut i luften. Ura Kaipa, vem sjutton var det nu det var. Någon man läste om i skolan. Någon "forn" person, eller var det någon i gamla eller nya testamentet? Det låter som en släkting till Kaifas. Man kan googla på allt ävenså Ura Kaipa. Det är naturligtvis Verner von Heidenstam som i boken "Svenskarna och deras hövdingar" skrivit berättelsen om Ura Kaipa och hans stenyxor och om hur vännen/trälen Karilas lyckades räkna alla stridsyxorna i offerhyddan.
Ura Kaipas stenyxa?
"Vernervon" tillhörde "Nittiotalisterna" och var en lätt uppblåst man, som skrev förträfflig både poesi och prosa. Dock var han att betrakta som en knöl i hur han behandlade sina kvinnor, som inte var så få. Han var en stilig man och hade till exempel inga problem med att tjusa den sextonåriga Greta Sjöberg så till den milda grad att hon lät sig förföras på isbjörnsfällen i hans hem.
Förförisk? Möjligtvis tillsammans med en poet.
Han gjorde dock en "ärbar kvinna" av henne och de gifte sig 1903, då Greta var sjutton år och Verner fyrtiofyra. Verner såg mycket bra ut - han var medveten om sitt utseende - och han lät sig så gott som alltid fotograferas från sidan, så att den skarpa örnnprofilen kom till sin rätt.
Detta är en snygg profil tycker jag. Jag har alltid
gillat folk som har rejäla näsor, kanske för att min
egen, ett arv från pappa, inte är helt liten. Min
mammas näsa hade Verners form, fast ett
par storlekar mindre.
Verner var en "skönande" som inte bara ritade
sitt vackra hus Övralid utan även de flesta möblerna
som finns där. Böckerna i bokhyllorna ordnade
han faktiskt inte efter författarnamn utan efter
bokryggarnas färg! Alla böcker med röda ryggar
placerades så att kvällssolen skulle falla på dem och
få dem att glöda lite extra!
Nu brinner det en brasa i vår spis och jag ska ta den där duschen som jag tjatat om sedan vi kom hem från promenaden. Efter det ska jag göra något som jag nästan aldrig gör, sätta mig i soffan och läsa en av mina "Hus och Hem". Jag tror att jag har tre olästa nummer som ligger och väntar. En slags rikedom?
Den enda tidning jag prenumererar på förutom
mogontidningen. Maken läser Axess.
God eftermiddag kära läsare önskar
Skogseva
Jomenvisst snöar det...här i stan iallafall,ganska svårt att cykla hem med flingor rakt i ansiktet..
Nej Verner var ingen vacker karl tycker jag....
Jo nu är det vinterlandskap här på åsen också. Man kan ju alltid hoppas på att vägarna inte blir farbara - det är spännande.
Jag gillar Verners utseende - jag har alltid varit förtjust i ädelt böjda näsor!
Ja nu snöar det här oxå! brr!
Vi tycks ha samma problem du och jag, med möss alltså "fniss" Jag gillar inte heller att ta livet av de små liven,,men vad gör man. Har provat alternativ som inte funkar! ha ha tror faktiskt att pudlar är bra mus-hundar! Om inte det så är dom fantastiska mys-hundar! Kram till dig
Apropå räddningsaktionen av musen.......har du hört om den biophilia hypotesen !?..... Googlat.
Jo du - nu har jag!
Jag kan spara mössen och låna ut till bättre behövande. Känner du någon? Något äldreboende kanske, eller ett dagis! Katterna räcker för mitt välbefinnande.
JAg är dig evigt tacksam för att du lät musen få springa ut igen.
Jag hade inte kunnat sova annars.
Jag har en ful ovana.......att på skolans musfällor som vi har ikällaren sparka till dem så de smäller igen så inte mössen ska skada sig när de ska äta ost.
Sån är jag............
Har sett Mammut på bio.
Rekomenderas.
Kram
Eva
En skogsmus föder fyra kullar om året med nio ungar per kull (i bästa fall) = 36 individer. Jag har inte kunnat hitta något om när de blir könsmogna men jag kan tänka mig att det tar, låt oss säga, max 6 veckor. De är dräktiga ca 24 dagar. Detta innebär, om jag har räknat rätt, att vi när året är slut har denna hona fött 324 individer som i sin tur har hunnit producera.... ja nu är vi inne på den högre matematiken och det klarar jag inte. Alla ungarna föds ju inte samtidigt. Men MÅNGA blir det!
Fortsättningsvis ska JAG ägna mig åt avrättning av infångad mus!
