Möss och människor
Som ni kanske minns har vi tre katter. En som är vit, timid och söt, en som är vit, stor och högljudd och en som är grå, knubbig och inte så smart. Den grå katten, "Sixten" har ett par dagar suttit som fastklistrad på golvet och stirrat på en stängd dörr. Bakom den stängda dörren finns en skrubb som är skräpig och som härbärgerar allt från strykjärn till ljus, dammsugare och kattmat. Dörren till den skrubben var plötsligt väldigt intressant.
Från den här positionen är det inte så lätt att jaga möss. Sixten har nog
placerat sig här för att vi ska tycka att han är söt och ha överseende med
hans bristande intelligens.
En dörr kan ju inte vara så intressant för någon, inte ens om man heter Sixten och har färre hjärnceller än vad som är normalt hos en katt. Inspektion av Skräpiga Skrubben företogs. Jomenvisst, muslortar och en söndertuggad kattmatssäck på golvet. Musfällor finns alltid till hands hos oss - vi bor ju på landet. En vackert blå och gul i modern design, sattes på plats.
Effektiv och så svensk i färgerna att man
blir alldelses varm om hjärtat..
Sixten klistrade fast sig i vaktposition intill dörren igen. Innan vi gick och lade oss inspekterades fällan. Den var fullmatad med något som inte får bo hos oss, men käre maken vägrade tömma fällan före sänggåendet. Dörren stängdes igen och Sixten satte sig att för säkerhets skull vakta Döda Musen. Han satt kvar på morgonen när vi kom ner, då befriade maken honom från hans självpåtagna vaktansvar genom att bära ut musfälla med mus. Nu är skrubben inte intressant längre för Sixten. Han kanske inte är så dum, åtminstone inte när det gäller att upptäcka möss. Nu vet vi - om Sixten "markerar" finns det möss i huset.
Det är tröttande att åta sig ett nattpass av "Dörr som leder till in till skrubb
som innehåller fälla med död mus i". Sixten låtsas som om det är
tillåtet att vila ut på mitt sköna fårskinn.
Första träningspasset på Nautilus avklarat. Käre maken fick sin första introduktion och jag testade att köra på egen hand. Gymmet är pyttelitet och maskinerna står trångt men å andra sidan är där inte så många tränande människor och det är skönt.
Vareviga liten muskel i kroppen står och dillrar och darrar av utmattning. Jag tror att jag är en perfekt kandidat för några "före och efter"-bilder. Nu är jag väldigt mycket "före" med slappt gummfläsk på magen, magra armar och muskelbefriade ryggfiléer.
Från att vara så här....
..kommer jag att bli så här. Fast
fortfarande kvinna hoppas jag!
Jag tror som alltid att lagom är bäst. Jag kan inte tänka mig att bilden ovan är riktig. Med en sådan överkropp måste man nog ha specialsydda tröjor med många "bubblor" som musklerna kan få plats i. Den mannen kan definitivt aldrig klia sig på näsan eller gå rakt fram genom en dörr. Vad får människor att bli muskelbyggare egentligen. Har man inte lite konstig kroppsuppfattning om man strävar efter att se ut som mannen ovan.
Nej vi tar något som i alla fall jag tycker är vackrare - en trädgårdsbild eller två.
Växthuset skymtar fram bakom grönskan.
Vår härliga och rikblommande "Iceberg", här omgiven av "Vitblommig stäppsalvia".
Den är numera ersatt av rödbladig "Alunrot" eftersom jag tyckte att stäppsalvian
luktade förfärligt illa. Att humlor och bin älskade den hjälpte inte - ca trettio plantor
grävdes upp och kastades. En trist felsatsning. "Och inte den första", mumlar säkert maken.
Middagen väntar.
Chilikasslergratin: Paprika, färsk chili, vitlök, tomatpuré och curry steks i smör. Lägg på botten av eldfast form. Tunna kasslerskivor omlott över "fräset". Vispa 3 dl grädde hårt och rör ner chilisås eller tomatpuré, ett par msk. Bred ut över kasslern och toppa med 3 dl fet smakrik riven ost. Gratinera.
(Taget ur LCHF-kokboken, påminner starkt om en 70-tals rätt som hette "Hirams drömskinka"
Grönsallad med avokado och lök därtill.
Smaklig spis önskar jag mig själv och er andra som inte ätit än.
Skogseva
mmm, det där lät himla gott, ska se om jag kan få maken att laga något sådant en dag!
Det där kan inte vara en riktigt man, så kan man bara inte se ut, och om man nu vill se ut så där måste man ha något fel i huvudet, oxå!
kram K
Tack för tipset,ska prova receptet i morgon.........
Tack för tipset,ska prova receptet i morgon....
Så ljuvlig Sixten är..........
Mina rosor heter Schneewittchen....
Kram
Tack för tipset,ska prova receptet i morgon....
Så ljuvlig Sixten är..........
Mina rosor heter Schneewittchen....
Kram
Såå blev det denna gången.....L
Mmm, visst är han fin - Sixten! Han är inte alls (alltid) så dum som man skulle kunna tro, men han har stor integritet!
Sixten är makens katt därav försvarstalet!
Schneewittchen och Iceberg är snarlika men Schneewittchen är en Polyantharos och Iceberg en Floribundaros. Jag kommer aldrig ihåg vad som är vad och vari skillnaden består!
Jag hoppas inte ni kommer att se ut så när ni är färdigtränade.
Han var INTE vacker.
Jag tycker Sixten är duktig som kan markera möss.
Han borde fått musen i belöning.
Hoppas middagen smakade bra.
Kram
Eva
Jag hoppas inte ni kommer att se ut så när ni är färdigtränade.
Han var INTE vacker.
Jag tycker Sixten är duktig som kan markera möss.
Han borde fått musen i belöning.
Hoppas middagen smakade bra.
Kram
Eva
Sixten är visserligen söt men asocial så det räcker för tre... Visst, en gång fick jag äran att ha honom i knäet - men det är nog enda gången jag sett honom överhuvud taget! På tre år...
Beror nog mest på att dina små följeslagare inte är lika lågmälda som vi brukar vara...
