Vardagsdagbok om en trädgård

Kroppen vaknade i morse utan att känna av träningspasset i går, vilket gör att jag undrar om jag gjort rätt i maskinerna. Jag lyfter löjligt låga vikter och måste förmodligen öka på för att få effekt. Vikterna är så låga att jag när jag är klar drar ut sprinten som låser vid, för mig, rätt vikt så att ingen ska kunna se vilken klenmes jag är. Vänta bara tills jag blir stor och stark...

Jag ska nog öka på vikterna så att musklerna
får arbeta duktigt. Jag vill ha träningsvärk!

Nattsömnen var fruktansvärt orolig, det kändes som jag vaknade vid varje vändning, så det var lite motigt att stiga upp. Men, sedan dök solen upp ur dimmolnen! Fram med bacon och ägg, juice och mjölkkaffe, tomater och omega 3-piller. Gemensam långfrukost är en äktenskaplig guldkant. Läsa tidningen från pärm till pärm, lyssna på danska P2 eller, om det är söndag, Vassilis Bolonassos i svenska P2.

Vassilis Bolonassos går så väldigt bra ihop med bacon och ägg i någon form!
Han är ett måste till vår söndagsfrukost - jag tycker om när han talar till oss med sin vänliga röst.

I dag var det maken (kryss i taket) som ville ut i vackervädret. Vi tog kameran med och travade iväg upp mot Romeleklint. Vindstilla, talgoxsång (jag visste väl det!) lite knarr under kängorna. På vägen upp mot höjderna låg en liten ihjälfrusen fågel i snön. En Kungsfågel som inte klarat nattens kyla. Fågeltragik i den lilla världen. Hjässans gula fläck lyste i solen.

Kungsfågeln är Europas minsta fågel, väger bara 5-6 gram.
Den har nog inget behov av att  gå på gym.

Folk hade hittat ut ur sina hålor och invaderat åsen. Kanske inte i hundratal men vi mötte några stycken med hundar och med barn. Två familjer satt i en glänta och packade upp sina matsäckar, säkert ostsmörgåsar och varm choklad. Det såg trevligt men kallt ut. Jag tänker alltid på blåskatarr när folk sitter i snön. Jag har nämligen benägenhet för det. Sitter alltså inte själv gärna i snön utan renfällar, frigolitskivor och värmedynor under mig.

Som gjort för en solig utflykt en söndag mitt i vintern. Något varmt under sig och i sig.
Jag är inte ägare av någon renskinnsfäll - vilken brist!

Makens tomatplantor har kommit upp som små gröna trådar med två pyttesmå hjärtblad på. Nu ska alltså deras växtklimat ändras. Från att ha stått ljust och på en "värmematta" ska de nu stå ljust men i en temperatur av ca femton grader. Vi letar efter lämpligt ställe, det blir förmodligen tvättstugan. En hylla med lysrörstillskott. Tänk om man hade råd att värma upp växthuset, vilka förutsättningar för allt odlande. Då kunde även den misshandlade Oleandern flytta ut. Nu har vi i stället småplantor och växter överallt i källare och tvättrum, och det går det med.

Växthuset är naturligtvis inte uppvärmt och det
är kanske det som är tjusningen. Det är härligt
när säsongen börjar och första fikan eller lunchen
kan intas där. Vi använder det lika mycket som
matplats som att odla växter i.






Runt växthuset har jag planterat breda lister med
lavendel, "Hidcote Blue", ljuvliga i doft och färg.

Nu börjar solen dra sig ner mot horisonten, maken har påbörjat dagens middag, en sallad  -  vilken överraskning. Vi är salladsmänniskor så det är på intet sätt betungande att äta det många dagar i veckan. Maken är dessutom suverän på att variera och få det att se olika ut från måltid till måltid.