Vardagsdagbok om en trädgård

Tidiga förmiddagstimmarna ägnades åt att städa undan i carporten för att göra plats för den nya veden. Inne vid spisen ligger de absolut sista klamparna från de "egna" björkarna, som togs ner i fårhagen för tre år sedan. Det är sanslöst så mycket skräp man kan samla i en carport. En del slängdes, en del stuvades upp ovan takbjälkarna, en del lades upp snyggt mot ena sidan i carporten. Löv krattades bort och plast breddes ut där veden ska ligga.
Långt efter avtalad tid (naturligtvis - varför är det så svårt för folk att passa tider?) kom en vänlig man med ett jättesläp lastat med fem kubikmeter ved, mest bok. Allt fick lastas av för hand och sedan travade vi ved ett par timmar.

Det ser kanske inte så mycket ut men jag lovar, det är mycket!
Kommer nog att räcka ett år tror vi. Den är travad i dubbla "lager"
mot väggen.

När vi ändå var i farten med vårt fejande krattade jag ut alla de förhatliga mullvadshögarna. Den lille krabaten har vaknat till liv och knogar oförtrutet vidare med sitt gångstädande. All överflödig jord lämpar det lilla monstret upp i högar på gräsmattan. Femton högar krattades ut och fällorna, som stått på samma plats hela vintern, flyttades till nytt ställe. Förr eller senare fångar jag fulingen. Jag och fällorna brukar vara framgångsrika och vid det här laget har jag nog ett femtiotal mullvadsliv på mitt samvete. De väger inte så tungt! Våra mullvadar framkallar inte alls så varma känslor som den godmodige Mullvaden i "Det susar i säven".

Jag har försökt, men jag kan inte finna något som helst
tilldragande eller charmigt hos detta djur.

Ett rart vårtecken: Talgoxen sjöng för fullt när vi donade och städade. Vädret var stilla och disigt och termometern visade på fyra plusgrader. Dagen har ökat två timmar och fem minuter - det ni!

En glad liten flöjtare som sjunger tidigt, tidigt på våren
även om snön ligger halvmetertjock på marken.

Det var vattningsdax för vinterförvarade blommorna i källaren i dag. Rosmarinerna mår ännu så länge alldeles utmärkt och de flesta av doftpelargoner och skott likaså. Några var inte livskraftiga nog, men utav tjugo plantor är i alla fall femton fortfarande i livet. Om ett par månader står jag där - vad göra med femton nya pelargoner? Det brukar ordna sig för trädgården är en blomslukare och utanför växthuset måste det alltid finnas ett par jättepelargoner som ger ifrån sig väldoft när man sveper förbi dem. Någon blir gåbortspresent.
 

Våra rosmariner blommar snällt varje år med de vackraste
blå blommor. Om man har hjärta att skatta den hårt kan man ta
hela grenar och använda som spett när man grillar köttbitar.

Inne i växthuset ska det också finnas olika sorter av doftpelargoner, som blommar med de ljuvligaste små blommor.

Dessvärre ser det ut som om favoriten bland pelargonerna inte har klarat övervintringen. Det är den enda som jag inte tagit skott av. Naturligtvis. Dessutom har jag inget namn på den, men vid köptillfället kallades den för "apelsinpelargon" eftersom bladen gav ifrån sig citrusdoft. Jag får se om jag kan hitta en ersättare.

Jag tror faktiskt att min (troligtvis) döda doftpelargon kan heta
"Roberts Lemon Rose".

Det finns ett mycket trevligt ställe i utkanten av Kivik som heter "Ulriksdals trädgård", visningsträdgård och plantshop med otroligt vackra och dyra engelska krukor. Detta trevliga ställe har lite pelargoner av udda slag och därifrån kom den apelsindoftande.

Vackra krukor skulle jag kunna ruinera mig på.
Är ni lika galna kan jag rekommendera Ulriksdal
på Österlen.

Bantningen, ja hur går den egentligen. Det är inte så att kilona rasar av mig precis, men ett hål i en tänkt livrem har det kanske blivit. Det syns mycket tydligare på maken som nog blivit av med många kilon. Jag vägrar att väga mig förrän jag känner att jag är lite mer "normalviktig". På måndag börjar vi med vår träning på gymmet och då kanske det börjar hända lite mer. Det ska ju vara en garanterad metod så jag måste ju tro på den...

Maken lagar till dagens middag: Färsbiffar med fetaostbitar i, blomkålsmos med tjock grädde och tomatsallad. Rödvin därtill. Jag tror jag överlever i dag också.

 

Vårlök är gott i en tomatsallad med svartpeppar och  god olivolja.