Ett häftigt uppvaknande

...blev det minsann i morse tjugo över sex. Det dånade, ett obeskrivligt ljud, och sängen skakade som ruskad av en jättehand! Jag blev otroligt rädd och uppträdde naturligtvis helt hysteriskt medan maken, mer samlad, tog en snabbtur runt huset för att försöka få grepp om vad som hade hänt. Det enda avvikande var att en liten ståltrådsleksak ramlat ner från stringhyllan i matrummet. Vi fattade ingenting och jag var fortfarande skärrad! Vi var med om en jordbävning en morgon i Los Angeles som, även om den för deras förhållande var ganska liten, nästan skrämde vettet ur mig. Vi bodde på sjunde våningen i ett hotell och känslan när sängen skakade och det hemska oljudet från byggnadsstommen som gungade och vred sig kommer jag aldrig att glömma. Ändå kände jag inte igen upplevelsen i morse, konstigt. Vi fick dock snabbt bekräftat via radions P4 (ca 5 min efter händelsen, föredömligt) att det faktiskt varit en jordbävning och strax efter stod en notis på Sydsvenskans hemsida. Maken fnös i början och trodde inte riktigt på det, men fick ge sig. Det letades fram kartor och longituder och latituder mättes ut - jomenvisst - vi hade sovit  i stort sett rakt ovanpå bävningen! Nog om detta.

Tack vare vårt (ofrivilligt) tidiga uppvaknande ligger vi idag lite före i dagens "julprogram" och nu (kl 12.00) är grovbrödet snart färdigbakat och rödkålen nästan färdigkokt. Vi känner oss båda ganska tillfreds. De "små männen" har just lämnat oss och deras ofarliga insats i värmepumpsinstallationen är klar och "liten elman" är vidtalad att göra den farliga delen. Jag har inte vågat titta med båda ögonen på utedelen, sneglade bara lite i går - den är inte så tjusig där den sitter fastsmäckt mot vår gråstensgrund. "Elbesparing, elbesparing"  får bli mitt mantra när jag tågar förbi fula lådan.

Just nu är det lite osnyggt ute i övrigt också, med många mullvadshögar som förfulande bruna pyramider utspridda i gräsmattorna. Min ständiga kamp mot de förhatliga djuren är något ojämn, men under våra åtta år i skogen här har jag nog fångat sisådär ett femtiotal med hjälp av förträffliga fällor från Österlen.  Dessvärre verkar det som om de små liven står i kö för att få flytta in i vår trädgård - "faller en ifrån står dig tusen åter" - är nog i detta fall inte dikt utan sannning.

Nu ska jag ha mitt dagliga samtal med vännen åklagaren.


En liten bild, totalt mullvadsbefriad,  från den gröna sommarträdgården kan kanske pigga upp så här i decembermörkret:




 Lejonkrukan i trädgården är planterad med en vitstrimmig Hosta och vit Vinca minor.


God dag och kväll önskar

Skogseva

Kommentarer
Postat av: Kör Eva

Kanon med din blogg.

Du vet att jag gillar din humor och ditt sätt att skriva.

kanske för att jag känner igen mig lite.

Tror att du ska få lära mig hur man skriver en blogg.

Eller vad det nu heter.

Jag tycker ibland att jag har mycket att förmedla.

Vi hörs.

Din blogg finns nu bland "mina favoriter"



Eva i kören

2008-12-16 @ 21:04:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0