Pekfingerpetigt

Det är möjligt att jag tröttar ut er med mitt trädgårdstjat, men här är i alla fall dagens rapport.

Uthuset är färdigtvättat och tre gummihandskar, bara högran, är utslitna. Av någon anledning går det alltid hål på högerhandsken och nästan alltid pekfingret. Det forskas kring så många onyttigheter, eventuellt liv på Mars och sådant, men att forska fram material till ett hållbart högergummihandskepekfinger lyckas man alltså inte med. Jag kanske ska fundera på att amputera en bit av mina franskmanikyrerade långa naglar. Det hade de nog mått väl av efter alla dessa dagar när de varit ömsom nedstoppade i jord och ömsom simmat i vatten inne i en gummihandske, inte så franska längre alltså. Nog om detta...




Sådana här gummihandskar tror jag att jag ska önska
mig någon gång! De jag brukar använda är flärdfria,
gula, fula, men vad gör det när de ändå ramlar i bitar.


Brevlådan är på plats efter lite justerande och extra grävning, flyttning av en av stolparna till eltråden och så vidare. Resultatet blev "snyggt men inte pråligt", som min mamma brukade säga.




Allt är mätt in i minsta milimeter, så att eltråden (just här är den öppningsbar och
flexibel) ska gå exakt utanför brevlådan. Förhoppningen är att brevlådan inte
ska fungera som någon slags elektrisk låda när vi hämtar morgontidningen.





Sådana här ljuvliga saker står i diket utanför huset
och jag kastade mig ner för att fotografera. När jag låg
där, diket är djupt, kom jag på att det var just där jag
slängde ut de möss vi fångade under vintern.
Jag kom upp därifrån ganska snabbt...

Den största delen av dagen har ändå gått åt att plantera om alla småbarnen som huserat i växthuset. Så gott som alla tomatplantor är omplacerade i stora krukor. De vi ska behålla själv i sina slutdestinationsspannar och "geborttomaterna" i mellanstora krukor.




Här är några av de "egna" tomaterna, "Super sweet" (bästa sorten)
och "Gardeners Delight" i sina spannar. Om några veckor börjar
vi acklimatisera dem till utelivet. Några dagar i carporten under tak
och sedan så småningom till sin plats vid planket där det är varmt
och skönt.


Mina doftpelargoner har fått ny jord omkring sina fötter och artar sig väldigt bra. Jag har några som jag ska skänka bort och några som jag i min girighet inte kan förmå mig att skiljas från. Till min lycka upptäckte jag att en, säger en, stickling av citruspelargonen hade överlevt och den placerades i vackraste "kottekrukan".




Liten blir stor... Det här en en ljuvligt doftande
pelargon, som får de sötaste små rosa blommor.
Oansenliga som alla doftpelargoners, men
vackra när man tittat nära, nära.


Den "fådda" hortensian ska få bo i växthuset och lysa upp med sina blommor fram till hösten, då planterar jag ut henne och hoppas på ordenlig tillväxt. Och att hon behåller sin fantastiska färg!




Hortensian fick en annan favoritkruka, som varit med i
många år. Grön som ni ser, annars försöker jag hålla
mig till neutrala grå krukor och låter i stället blommorna 
stå för fägringen.



Jag hörde ryktesvägen i dag att det är en del gamla "bekanta" som läser min blogg - jätteroligt! Skriv gärna en kommentar, det uppskattas mycket.


Maken gör, som vanligt, vår middag. Vi ska ha sallad, som vanligt och kalvfärsbiffar till. Det blir gott, som vanligt!



God middag önskar


Skogseva

Kommentarer
Postat av: Inger

Nä....vi följer med glädje ditt trädgårdspåt.....

2009-04-19 @ 20:09:08
Postat av: Anita

Man kan också bli av med fingertoppar på gummihandskarna, när man klipper upp förpackningen och missar lite. Det har hänt mig.

Vår fådda hortensia är rosa och oavsett färg påminner den om förritidens 50-årsuppvaktningar med hortensia i kruka med grönt kräppapper om.

Kram

2009-04-19 @ 20:11:02
Postat av: Skogseva

Inger: Förr skrev jag trädgårdsdagbok, men den ligger så gott som helt nere nu. Lite synd - det är lättare att leta efter trädgårdshändelser i en bok än i bloggen. Det är i alla fall roligt att du hänger med - gamla människan!



Anita: Tur att det inte var egna fingertoppen. Nu har jag precis klippt ner mina naglar och ska sätta igång och fila lite.

Tänk att hortensia har blivit på modet igen. Då var det som sagt "finblomma". Jag kan inte komma ihåg att man såg sådana i trädgårdar.

2009-04-19 @ 20:28:50
Postat av: Kamilla Nyström

Hrm,, lite synd om naglarna ju ha ha! Själv har jag alldeles för långa pekfingrar, så allt som har med vantar att göra är lite kort just där ha ha!

Den där brevlådan var ju fin, vi ska ha något liknande i framtiden, men att den ev blir elektrisk,, låter lite farligt!

kram K

2009-04-20 @ 07:47:09
URL: http://kamilla-milla.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0