Vardagsdagbok om en trädgård

Stor och stark går till Folkets park,
liten och klen går till Frälsningsarmén.


Jag har åkt karusell. Inte karusell kanske för det klarar inte min mage, men jag har i alla fall åkt Kålmasken! I Folkets park.



För att legitimera ett besök i Folkets park lånar man in två barnbarn i lagom ålder. Man skyller på att gossebarnbarnen ska roas och hur gör man det bäst. Jo med ett tivoli. Karuseller av alla de slag. Man packar en picknickkorg och utlovar en heldag med så mycket karusellåkning som det bara orkas med. Jodå, gossarna var inte svårtrugade. Själv hade vi inte besökt denna park på många år och var lite nyfikna. Den var riktigt fin! Lagom i formatet om man har med barn i inte alltför svårroad ålder.




Trots att det var många barnfamiljer som besökte parken i det vackra lördagsvädret var det ändå inte trångt och inga vidriga köer till karusellerna. Och framförallt överblickbart. Svårt att tappa bort barnen, vilket är viktigt när man är ute med två kvicksilver till pojkar. Det äldsta kvicksilvret ville åka pariserhjulet. Det ville inte jag. Maken som är en duktig karusellåkare for iväg i höjden med lille gossen. Minsta kvicksilvret och jag stod på fasta marken och vinkade.






Radiobilarna - tillräckligt häftigt för mig! Jätteroligt tyckte gossarna och vi delade upp oss i två vildsinta lag. Vars ett litet kvicksilver i bilen och sedan iväg! Tävlingsinstinkten i mig vaknade och liten gosse och jag jagade motståndare så att det stod härliga till. Krockade från sidan, bakifrån och nos mot nos. Barnet studsade och tjöt av förtjusning! Jag kan rekommendera bil 21 för er som tänker köra radiobilar i folkets park  - den var snabbast!




Efter att ha tittat på, var både minsta barnet och jag mogna att testa pariserhjulet så det blev en runda för oss alla fyra. Det ångrar jag! Jag är ingen höjdmänniska så jag blundade hela tiden. Bortkastade kuponger! Lilla minsta kvicksilvret tyckte det var dagens behållning! Roligaste karusellen av alla. Konstig unge! De som vågade titta påstod att man såg till Köpenhamn!

Sedan blev det hoppning i sele, fler kålmaskar, mer radiobilar och så Grand Final: Spunnet socker! Det hade längtats. Det hade frågats efter. Det hade pratats om. Det hade undrats om det fanns. Och det fanns! Dessa små kvicksilver till pojkar köade snällt en lång stund (dagens första kö, en stackars ensam flicka skulle inte bara spinna utan även sälja allt övrigt i mat- och dryckväg) utan ett enda knot för att få det åtråvärda stora rosa sockermolnet.



Efter att ha ätit och ätit och ätit i en kvart hade de små gossarna bara betat av knappt hälften och det var definitivt dags att återbörda de små liven varför resterna av det rosa placerades i bakluckan. Vi använde ett helt paket våtservietter för att hitta pojkarna under ett rosa, kletigt sockerlager och så stuvade in oss i bilen och femton sekunder senare sov det minsta kvicksilvret! 

Ja si det var en genomroliger dag för stora och små....