Vardagsdagbok om en trädgård

Varför är våren så kort och varför rusar tiden så ohemult dessa ljusa ljuvliga dagar? Varför är det dags för lunch när vi precis rest oss från frukostbordet, och varför är det dags att äta middag när jag just stoppat ner skeden i lunchens youghurt? Hjälp, jag hinner inte med varken med kropp eller själ. Jag hinner inte allt det jag vill under dessa superkorta vårdagar. Solen går upp på ena sidan av skogen bara för att några minuter (eller är det verkligen timmar?) senare kasta sig ner på andra sidan björkarna. Jag blir galen. Vårgalen!



Denna synnerligen korta dag startade vi med att åka och träna. Duktigt och hurtigt. Hem och byt om, strunta i duschen, den tar vi sedan. Fram med lilla traktorn och släpkärran. Jag hade ju glömt... Jag planterade ju tjugoen ormbunkar i en tråkig grässlänt i höstas. Uppgrävda från - gissa var - just det, skogen! Där var mycket skräp att rensa bort. Skräpet från tjugoen ormbunkar fyller nästan släpkärran. Lite mer fick dock plats, nämligen "renset" från lilla rabatten i Hemliga Trädgården.

Löjtnantshjärtan har alltid så bråttom upp
på våren. Jag försöker tvinga ner dem igen,
slänger jord på dem och pratar allvar med
dem, men vad bryr de sig om det. Upp ska
de trots att de blir lite frostnupna och gula.
Det brukar rätta till sig, om det inte kommer
en riktigt elak frostnatt nu förstås... 

Nu skulle fångarna släppas loss! Alla våra källarfångar - rosmariner, framsideskrukorna med sina övervintrare, pelargoner och pelargonbarn, myntan och näckrosen. Rosmarinerna är stora och skrymmande - den största klipptes helt sonika ner och får acklimatisera sig i carporten. Den "lilla" flyttades in i växthuset för tillvänjning till sol och dagsljus.




Mina pelargoner grovansades och klipptes ned, jag har bara två stora doftpelargoner, och de fick också flytta in i växthuset tillsammans med sina barn.






Framsideskrukorna rensades från en massa torrt skräp och placerades lite skuggit på växthusets framsida - får se vad som överlevt i dem. Murgrönan lever i alla fall, gräset är tveksamt och min älskade blåvinda ännu mer tveksam.




Det finns jättefina trädgårdsskor att köpa. Ett slags gummitofflor som är praktiska att ha när man trampar omkring i fuktiga rabatter men ändå inte känner för att dra på sig stövlar.




Modell "flärdfri" är i alla fall den jag har använt under de senaste dagarnas trädgårdsarbete. En förträfflig variant om jag får säga det själv. Här i skogen finns ändå inte så många som faller i beundran över mina fötter...