Tidstypiska textilier

Jag kom att tänka på..


Mina första jeans. Svarta med gula stickningar. Inköpta i en affär som hette "Regment" och som låg just på Regementsgatan i Malmö. Jag var tio år och gick i fjärde klass. Jag var nog en av de allra första på skolan som hade jeans över huvud taget. Jag var jättefin. Till jeansen en trist stickad grå kofta och under den en blus med rund krage. Blusen var uppiffad med en brosch i form av en zebra.






Mitt förhållande till zebror är neutralt. Neutral är däremot
inte zebran här ovan. Den gillade tydligen inte det
klassiskt svartvita utan skaffade sig en flerfärgad kostym.



När jag var sisådär fyra-fem år hade jag basker. Min syster också. Min basker ville tydligen inte hålla sig på plats för min grymma moder sydde i ett brett resårband som fungerande som hakband i baskern. Säkert praktiskt men väldigt otjusigt. Ett litet barn med spikrakt hår under en basker som satt på plats med hjälp av ett brett resårband under hakan! Men snälla mamma!


 
 Basker för barn


Ingen flicksöt kombination precis. Särskilt inte på en trulig
unge med skrangliga ben och spikrakt hår


Ett år hade jag ett par otroligt fula bruna skor som såg ut att vara köpta på ett överskottslager någonstans. En stor slejf som knäpptes tvärsöver skon. Skorna var mycket längre än mina fötter. Förmodligen hade jag ärvt dem av storasyster eller kusinen i Halmstad. Många av mina kläder under barndomen var nämligen ärvda. Det kunde vara ett nöje att ärva kläder. Min syster och min kusin var lika stora och kunde alltså inte ärva varandra så allt hamnade i min garderob. Fick från Halmstad säckar med klänningar, de flesta föll mig i smaken och en del kommer jag fortfarande ihåg. På den tiden lades det ned mycket arbete på det hemsydda. Det var infällningar, klädda skärp, ok och puffärmar. En av mina ärvda klänningar var gul med infällningar av ett rutigt tyg i klänningslivet . Jag älskade den. Min gula klänning.






Rutigt är rart på barn.
Klänningar är rart på flickor.
Det tyckte aldrig mina flickor.



Till avslutningarna skulle vi alltid ha nya klänningar. Min syster är tre år äldre och när hon fick ny klänning till avslutningen fick jag en likadan trots att jag inte hade börjat skolan. När vi gick i första respektive fjärde klass sydde mamma ljuvligt söta klänningar till oss av vitt tyg med små röda prickar. Ärmlösa med en liten volang på livet. En storfavorit bland klänningarna.






Inte så här stora blaffor utan små, små
prickar hade våra klänningar. Det är nog
den enda prickiga klänning jag ägt.



Ett år var det "bäckochbölja"tyg som var populärt. Sådant tyg som norska Höje nu syr påslakan av. Jag tror att det kan ha varit när jag gick i andra klass. Jag fick en rosa klänning och storasyster en ljusblå. Tyget var lite mönstrat med volanger eller "vingar" runt ärmen och ett skärp som knöts i stor rosett baktill. Vita sandaler och vita sockar. Mamma avskydde knästrumpor, jag tyckte att knästrumpor var finast! Tidigt, tidigt på våren så fort snön hade försvunnit, tävlade vi småflickor om vem som först lyckades tjata sig till tillstånd att ersätta de ribbstickade kliande beige långstrumporna med knästrumpor. Det var härligt med blåfrusna knän - man var ju först! Till vardags var också knästrumporna beige, när man var finklädd tog man på vita. Och mamma knöt en extrastor vit rosett i håret på oss systrar.




Tänk om det funnits sådana här praktiska hårrosetter
när jag var barn. I mitt spikraka hår gled rosetten
alltid ned så att jag såg ut som den slarviga"Slösa"
 i "Lyckoslanten".


Det blev en diskussion i skolan en gång. I tredje eller fjärde klass. Om avslutningsklänningar. En av klasskamraterna skulle ha en klänning sydd av ett sidentyg. Jag hov upp min röst och förklarade att sidenklänningar var förbehållet "tanter". Hade förmodligen hört mamma uttala sig om vilka tyger som passade till vem och till vad. Mamma var sömmerska och borde veta tyckte jag. Det tyckte inte klasskamraterna. "Du är inte klok, sidentyg är ju det finaste som finns", sade flickan som skulle ha tantklänningen på sig. Effektiv tillplattning av en som alltid hade klänningar sydda av "franska" bomullstyger! Mamma köpte nämligen "franska" bomullstyger när det skulle sys till oss flickor. Jag vet fortfarande inte vad som var så speciellt med det "franska".






Här var det en nymodighet i barnkläderna - blixtlås. Låset
i sig var ingen nyhet, men det hade inte använts i så stor
utsträckning i barnkläder.
Den mysande mamman står och tittar på telningarna
som har så roligt när de kvickt och lätt kan knäppa sina
kläder. Sydda i franska bomullstyger?



En säsong var det modernt med luvor som man bar nerdragna ända ner till ögonen. Gärna så långt ner att det var lite svårt att obehindrat ta sig fram. Det underliga mössmodet inföll samtidigt som jag hade de otroligt fula bruna slejfskorna. Jag var i tio-elvaårsåldern, mina knän var knotiga, benen tunna, hela jag skranglig. Då klädde jag mig alltså i en blå kjol som slutade femton centimeter ovanför knäna, gråbeige polotröja, beige knästrumpor, en beige jacka som var mycket kortare än kjolen, jättelånga bruna slejfskor och en svart mössa nerdragen så att jag nästan bara hade ledsyn genom maskorna. Det kan inte ha varit lätt för föräldrarna att älska ett flickebarn som såg ut så! Jag minns att jag mötte grannfrun, vår kära "Tant Elsa", när jag var på väg ut  - hon skrattade så att hon höll på att falla utför trappan. Och jag som kände mig så tuff! Fast det ordet var förstås inte uppfunnet då. 



Öppna bilden


Mössan ska ner ytterligare fem centimeter om den
här figuren ska bli lika fin i sin mössa som jag var i min.



Soligt ute - vårkänning! Det blev så varmt här inne att jag fick sätta ner värmepumpens "inblås". Snön tinar i rasande fart. Om ett par dagar kan jag nog komma åt att inspektera vintergäck och snödroppar. Vårljuset är påtagligt och ljuvligt...



God middag och kväll önskar


Skogseva

Kommentarer
Postat av: Gunilla

Eva när du nämner jeans kommer jag ihåg att din pappa inhandlade ett par till min bror när han var i USA det måste ha varit slutet på 40-talet eller i början på 50-talet. Jag kommer även ihåg att din mamma sydde prickiga klänningar till min syster och mig också, vitt med röda prickar därtill hade min moder virkat små vita väskor som hon stärkte så att dom inte föll ihop samt små vita vantar. Oj så fina vi var.

hälsn GunillaS

2009-02-24 @ 20:15:54
Postat av: Anita

Till en av skolavslutningarna - jag tror att jag gick ut klass 3- hade jag själv fått sy alla maskinsömmarna på klänningen. Då var jag stolt. För övrigt räcker det med att titta på gamla foton så syns att du inte alls var så eländig som du beskriver det - utan söt.

Det hade varit roligt att ha kvar någon av de gamla klänningarna. Kram

2009-02-25 @ 13:43:27
Postat av: Barnbarnet(det äldsta)

Fint inlägg ! Trevligt att få veta lite om din barndom :p tur att modet har utvecklats ;) kom och hälsa på snart!!!!

2009-02-25 @ 13:55:32
Postat av: Skogseva

Hej på dig äldsta barnbarn. Väldigt roligt att du läser och tycker!

Vi kommer i vår och kramar om er alla.

Pussa på dina syskon och puss på dig själv.

2009-02-25 @ 17:31:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0