Vardagsdagbok om en trädgård

Så var den då äntligen klar. Den nya väggdekorationen. Pang, bom - på med lite extra färg! Sikta och måtta - dit med några urklipp - FÄRDIGT!

Med tavlan fortfarande i vått tillstånd skruvade jag i ett par skruvar, letade rätt på metalltråd, snurrade fast den runt skruvarna, stånkade och stönade - UPP PÅ VÄGGEN MED DIG!






I tavlan är både Per Kirkeby och Salvador Dali återanvända. Jag kan alltså skylla på dem om konstverket inte faller folk på läppen. Praktiskt!  "Ful färg - Nä det är inte jag som valt den, det är salvador Dali."  "Konstig form - Tja, han är lite märklig den där Kirkeby." En liten fårskalle som sitter i den grå "dutten" är ett foto och för dess eventuella fulhet vet jag inte vem som ska lastas. Maken undrade när jag skall måla nästa tavla. Aldrig - känns det som. Men jag vet hur det är. Redan om sex, sju år kommer inspirationen att kasta sig över mig, staffliet bäras in och färgtubernas användbarhet att inspekteras. Mitt dilemma är ju, som jag sagt, att överföringen av de stiliga bilderna i min hjärna via armen och handen ut till duken, inte fungerar tillfredsställande.






När jag tittar på tavlan som hänger över lågdelen i vår bokhylla kan jag inte undgå att reta mig lite på Ikea. Jag trodde att jag hade slutat tänka på det, men nu blev jag påmind. Lågdelarna i bokhyllan är nämligen inte lika djupa som högdelarna. Hödelarna köptes för femton år sedan på Ikea. En stadig och klassisk modell i ek. Inte en Billybokhylla utan snäppet dyrare och bättre, utan synliga skruvhål på gavelstyckena. Den fylldes med böcker och så gick det några år. När bokhyllan var proppfull, och det inte längre fanns böcker vi ville sortera bort, var det dax att komplettera med ett par nya hyllor. Hade utgått ur sortimentet! Var förmodligen för dyr, kanske båda att tillverka och för normala Ikeakunder. Fanns överhuvud taget ingen med det hylldjupet, trettiofem cm. Många f-ord sades!






Det hela slutade med att vi fick köpa Billybokhyllor. Det är absolut inget fel på Billyhyllorna men de är bara tjugosju cm djupa. I början satte vi dem så att framkanten på alla bokhyllorna stod "kant i kant". Då blev det följaktligen ett stort glapp bakom lågdelen. Katterna, som är överallt, gillar att kasta ner saker på golvet. På lågdelen stod, och står, foton och lite andra småprylar. Allt petades ner bakom bokhyllan. Med skrammel och brak. Det är jobbigt att plocka ur böcker och lyfta fram bokhyllor för att hämta fram nedkastade saker. Till slut fick det vara. Sakerna fick ligga kvar. Men sedan ramlade en katt ner... "Lika gott åt honom", sade vi, "han får ligga kvar."  Men det fick han ju inte. Och efter det flyttade vi in bokhyllan helt mot väggen. Nu sticker alltså högdelarna ut sju cm jämför med lågdelarna. Fördelen är att jag får hämta upp porträtt och annat framför bokhyllan i stället för bakom...







Nya dammsugaren har anlänt, monterats ihop, testats och godkänts! Den har en fiffig sak som jag inte sett tidigare på en dammsugare. En liten mojäng baktill som man hakar fast dammsugarröret i så att det står stadigt rakt upp om man vill pausa. Normalt lutar man ju röret mot ett bord eller stol eller en vägg och då dunsar det ofelbart i golvet med en smäll. Nu hakar man fast det och det blir på plats. Utvecklingen går sannerligen framåt! Gamla dammsugaren är icke pensionerad utan får tjänstgöra i uthus och bilar.