En tvåbent myrkott
Lövkamouflage heter det visst.
Ansiktsmask utan "fladder".
Myrkott med fastvuxet "fladder".
I morse vaknade jag som vanligt till kattvrål. Moses är av rasen Ragdoll vilket ska vara en tyst kattras. Detta vet inte Moses. När han tycker att det är dags att stiga upp ger han sig inte förrän han vrålat upp oss. Det värsta är att han inte kan klockan heller, så vrålandet kan han sätta igång med när som helst under natten. Han kan också få för sig att han ska gräva sig genom golvet för att komma in till sina älskade skötare, som för ett par år sedan hade den dåliga smaken att flytta in i ett nytt sovrum. Ett sovrum med dörr. Som alltid är stängd.
Så här rart sovande är katten Moses förvisso inte alltid.
Våra katter är inte det minsta väluppfostrade. De får vara på bordet i matrummet när vi äter (till mångas fasa och avsky.)
Moses är vår frukostkatt och hans plats är mitt i morgontidningen. Blir mycket förtörnad om vi föser undan honom.
Barometern, Dagens Nyheter, Sydsvenskan - lika sköna vilken som.
Katten Sixten sitter också en stund på bordet men bara så länge att han hinner få sin lilla ostbit. Sedan skriker han och springer runt. Springer fram och tillbaka bakom stora tygskynket som hänger på väggen. Där får han absolut inte lov att vara för det är inte så snyggt med pälskantat tygskynke. Alltså blir han bortkastad därifrån och då börjar han i stället knarra med halldörren. Knuffar den fram och tillbaka på något märkligt vis så att den knarrar mycket oskönt! Hans sätt att tala om att han är missnöjd med tillvaron. Förmodligen tycker han att osttilldelningen är dålig i detta hem. Att hans mage egentligen inte tål ost bryr han sig icke om, han har skaffat sig ett ostberoende.
Sixten har annekterat mitt julklappsfårskinn, han tror att det är inhandlat till honom.
Färgen stämmer ju!
Så är då, den för oss, nya kören testad. Körledaren fick klart godkänt - glad, positiv pedagogisk, precis som en riktig körledare ska vara. (Mina gamla körkamrater förstår.)
Positiv och uppmuntrande ska en körledare vara.
Förbjuden kommentar: "Ni är världens sämsta sångare."
Repertoaren helt profan, ovant men kanske trevligt! Körmedlemmarna - tja, hög medelålder.
Många gråhårspersoner (fast inte så många käppar)
i kören
So what! Du är inte purung själv, du skrivare. Rösterna varierande kan man säga. Från falsksjungande till bra! Som det brukar vara i en amatörkör. Den egna rösten håller inte heller så bra numera. Det växer mossa och lavar på Skogsevas stämband.
Så här spänstiga är mina stämband inte längre.
Det finns nog sådant här "lurv" på dem.
Det kräver nog mycket puts och ans och sjungande om den gamla rösten skall komma tillbaka. Det mest troliga är att den aldrig gör det. Men det är roligt att sjunga så vi har beslutat att ge kören och oss själva en chans och prova några gånger.
Middag i dag torsdag, Parmesanostgratinerad squash fylld med starkkryddad köttfärs med mycket vitlök i.
Skogseva
Är alltid nervös numera för att kommentera din blogg. Det kommer ju alltid en förfärlig massa inlägg som ser exakt likadana ut härifrån ha ha,, ska försöka göra rätt nu,,,
Ja inte skaffar man djur för att det alltid ska va på golvet heller, det är upp till var och en tycker jag! Själv har jag två hundar i sängen, vilket aldrig var meningen. Och när Kazey väl vant sig att sova utanför sovrummet, hos valparna så var vi glada o nöjda ett tag! Sen kom Kayla, valpen, som jag ju är "styvmor" till. Hon trippar fint in i sin egen säng till en början, men så kommer morsan o då är det kört! Funderar nu på att göra som min syster gjort med sin lille baby, att ha en liten säng i samma höjd vid sidan om vår säng, så kan ulltussarna ligga där, på ett eget duntäcke! Nåväl, vi får väl se hur det blir med det. Man vaknar nog med en hel kennel i sängen iallafall. Det söta är att det faktiskt var maken som tog upp hunden första gången i sängen!! Har även hamnat på frukost bordet vid något tillfälle, pga maken! Ha det bra, kram K
Måste tillägga,,, att lilla ulltussen är så liten att hon inte själv kan hoppa upp i sängen. Och att stora ulltussen kan, men gör det inte utan tillåtelse! Såna är vi:o
Ha ha,, jag har inte huvudet med mig idag! Det var nog några celler som gick åt där idag! Men mina inlägg i dag, ser åtminstone olika ut!! Måste bara tala om att jag skrattat så tårarna rinner åt ditt första inlägg om att skrämma ihjäl viltet!
Alltså jag tyckte nog inlägget om hur en körledare bör vara var roligt.....:=)
Undrar om din "gamle" körledare tyckt likadant.
Sen verkar ni till att ha mysiga frukostar med mycket sällskap och lite "liv och rörelse".
Visst är det fint med djur..........
Kram
Eva
Eftersom jag faktiskt läser jakttidningar kan jag upplysa om att denna mundering är en Pyrschjaktsklädsel - alltså en smygjaktsutstyrsel så att man kan komma nära nära.... Ska upp till landet i eftermiddag för att bl a jaga, räv och rådjur - dock utan lövdräkt!
Kram,
Anna
