Vardagsdagbok om en trädgård

Det finns så mycket franskt. Jag har ägnat en stund åt "fransk manikyr". Det ska ge ett "Naturligt välvårdat och elegant nagelutseende". Börja med att lägga på underlack. Sedan tager man en för ändamålet avsedd vit penna, fuktar den i vatten och målar under yttersta nageldelen så att man får en vit och snygg topp. Alternativt målar man på utsidan med vit "French Manikyr" vilket naturligtvis håller bättre men säkert är mycket svårare. Ovanpå detta målar man egentligen ett lager svagt rosa vilket jag ersatt med två lager "Nail Brightener" för att få extra blanka naglar. Resultatet blev som nedan men jag tycker nog att mina naglar är lite jämnare slipade.

Fransk manikyr, snyggt men inte pråligt.

Sedan har vi något som heter "fransk polering" eller "franskpolering". Då  polerar man fram en möbelyta med en linnedukssudd fylld med schellack som lösts i alkohol. Porerna i träet fylls med pimpsten och schellack. När porerna är fyllda får man en hård yta med mycket vacker glans. (Läst på en sida om möbelhantverk.) Jag har ett litet vackert sybord i björk, förmodligen från 30-talet, som varit mammas. Det är efter alla år i behov av ny ytbehandling och jag funderade på att låta någon som kan sådant göra en franskpolering. Det visade sig bli så dyrt så jag har bestämt mig för att på egen hand slipa och lackera. Hur jag ska gå tillväga får jag lära på något sätt. En bok om möbelrenovering kan man alltid låna på biblioteket.
 

Saker som behövs behövs för ytbehandling. Linolja luktar trevligt tycker jag.
Min morfar som var en riktig pysslare använde mycket schellack. Det doftade
gott i garderoben där han förvarade allt sitt material.

"Franska kort" är något helt annat. "Den" tidens erotiska bilder som det smusslades med män och män emellan. Oskyldiga kan man tycker nu när allting är så oförblommerat och förråat.

Lättklädd kvinna från förra seklets början.

Nu har vi agerat livräddare igen! Det kvittrade så främmande utanför fönstret vid lunchtid. I blomlådan utanför satt en vacker gul och grön undulat och tittade längtansfullt in.

 

Detta är inte "hitteundulaten" men färgen är ganska rätt.

Fritt flygande undulater är inte så vanliga här på åsen och absolut inte när det snålblåser och är minusgrader. Inte så konstigt att den lille kraken längtade in i stugvärmen. Maken höll mig i benen medan jag på ett akrobatiskt sätt hängde ut och med en bit äpple i handen försökte locka till mig fågeln.

Smaskens för en undulat.

Undulaten var väldigt hungrig och lät sig fångas. Ett tjuvnyp passade den på att ge i förbifarten med en mycket vass näbb. Katter förpassades ut ur matrummet och pippin släpptes fri. Vildfågelblandning hämtades in och stor matorgie började. Var gör man av en undulat när det finns tre katter i huset? Klockan kvart över två en lördag?

Så här dags är det stängt i de flesta djuraffärer.

Inga djuraffärer öppna mer än i Burlöv. En bur i (av något verk?) godkänd storlek kostade 1200 kronor! Definitivt för mycket för en förvaringsplats för en upphittad gulgrön undulat.

 

Denna bur är nog inte godkänd som hem åt en undulat,
eller för den delen någon fågel.

Snabbkoll av annonser på nätet. En halvtimme senare fanns en bur med alla för en undulat nödvändiga tillbehör på plats, inreddes med sand, pinnar, gungor, stegar, speglar, bollar, mat och vatten. Och där befinner sig nu Pippin den lille - fortfarande ätande. Katternas dag är räddad. Alla tre är upphetsade och sitter och stirrar på buren som är säkert placerad ovanpå kylskåpet - dit når ingen katt!

Maken läste just på nätet: "Har du hittat ett husdjur så undersök om det är öronmärkt - ring sedan polisen!" Svårt torde det bli att hitta öron på detta lilla djur! Polisen är emellertid uppringd och Pippin den lille finns nu i deras "hitteregister".

Detta öra var lätt att hitta!

Vi får väl se om vi kan hitta någon lämplig familj åt den lille stackaren, den kan ju inte tillbringa resten av sitt liv ovanpå vårt kylskåp!