Sista brevet till Sverige

...kom från äldsta dottern i form av ett sms. Där stod något om att årets sista bad skulle företas och att det skulle drickas Piña colada (lär betyda hackad ananas), det sista tydligen ett måste om man befinner sig på en söderhavsö.
Det ska bli roligt att höra hur resan har varit, en del av den bestod av kryssning med stor segelskuta! Inget för mig som t o m lyckats bli sjösjuk mellan Halmstad och Grenå - och det på en stor bilfärja.



Piña Colada:
4 delar ljus rom 6 delar ananasjuice 4 delar kokosmjölk

Blanda alla ingredienser med krossad is i en mixer tills drinken är slät. Servera i ett kylt glas,
garnera med en bit ananas
.



Det där med resandet och längtan efter det är märkligt. För en del människor är det katastrof om man under semestern inte har varit en eller två veckor någonstans där man kan sola och bada. Man sparar och gnetar för att nå sitt mål. Det är lätt att förstå hur misslyckad semestern måste upplevas om det då händelsevis regnar ett par dagar och man inte får den sol och det bad man tycker sig ha betalat för.
Dessbättre är jag inte, och har aldrig varit, särskilt reslysten. Rapporter från resande barn kommenteras med ett "Det är bra för dem som tycker om det". Jag är vardagstråkig och trivs bäst här hemma. Efter att ha bott på Öland och i Kalmar (där jag kände mig som en främmande fågel) under tolv år i mitt förra äktenskap, är jag fullkomligt nöjd och lycklig bara med att vara tillbaka i Skåne. Futtigt? - Kan hända. Jag säger som käre maken brukar göra: "Jag har rest färdigt". Mitt personliga jordankare har grävt ner sig i det Skåne jag älskar och sitter nu för evigt fast i urberget på Romeleåsen.

Grusalvar

Alvarmark på öland.


I dag gick jag en extralång Arwenpromenad. Jag inbillar mig att det är roligt för henne med nya vägar med annorlunda lukter, därför gick vi en förlängd "fyra". Normalt möter jag ingen på mina vandringar, men det vackra vädret lockade ut folk ur deras kulor. Några barn klättrade i träd nere vid ängarna utanför Genarp, två damer som hade otroligt mycket att berätta för varandra, gick bakom mig en sträcka, högljutt pratande och en mountain"bajkare" körde oförskräckt uppför den steniga backen till "Järnhatten". Hela åsen är förresten ett eldorado för mountain"bajkare". När vi kom hem var Arwen nästan tröttare än jag, men hon springer också ungefär dubbla sträckan i sitt zickzackande.



Järnhatten - en urbergsknalle.

Förresten kan jag visst tänka mig att resa igen. Jag kan tänka mig en vecka i alperna sommartid, vandringar - mums! Jag kan tänka mig Rom igen - se allt det som inte hanns med förra gången. Jag kan tänka mig London i vårskrud och besök på Tate - både gamla och "Modern". Men absolut inte längre bort än så! Men just nu är det kväll och det enda jag längtar efter är att sätta mig framför brasan och så småningom titta på de tre(!) sista avsnitten av utmärkta "Stolthet och fördom" - den somnar inte ens käre maken till!


Mysig fredagkväll på er alla önskar


Skogseva

Kommentarer
Postat av: Yngsta styvdottern

Jaha, men Sydafrika har du alltid sagt att du vill till - vad hände med den drömmen?

2009-01-02 @ 18:58:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0