Vardagsdagbok om en trädgård

Pippin den lille har flyttat! 
I grådisigt väder packades undulaten in i bilen, med bästa rutiga sommarduken över buren.






I Trelleborg  bor en kollega till yngsta dottern, en vänlig Manuel, som funderat på att skaffa ett sällskap i form av en hamster. Han blev glad när han fick höra att det fanns en gulgrön undulat som gärna ville dela hans liv. Det känns som om Pippin den lille är i mycket goda händer, han blir kanske en spansktalande liten Pippi! Nu hoppas vi att den riktiga ägaren  inte dyker upp och kräver oss på en undulat...
När vi ändå var i Trelleborg passade vi på att strosa en stund i Axel Ebbe-muséet. En liten pärla både arkitektoniskt och innehållsmässigt. Byggnaden är ritad av sedan länge avlidne stadsarkitekten i Malmö Carl-Axel Stoltz, och jag tycker speciellt att entrén är vacker med sitt höga dörrparti.






Om man är ute efter nytänkande och moderna skulpturer ska man inte besöka just detta museum, som bara innehåller förlagor till Axel Ebbes skulpturer, som alla är formade i den klassiska skolan.








Efter kultur kommer ofelbart mat. Vi hade tänkt handla på oss lite gott griskött från "Ängavallen", men hyllorna lyste tämligen tomma eftersom det är slaktdag i morgon måndag - slutsålt med andra ord. Några trevliga isterband som fanns kvar visade sig innehålla både potatis och ris, fy fy båda ingredienserna, så det fick bero. Ett flak knubbiga bruna ägg, lika ekologiska som allt övrigt i butiken, blev enda inköpet.






Ägg går åt vill jag lova, åtminstone två var om dagen. En rekommenderad och god frukost är ett antal baconskivor och äggröra gjord på två eller tre ägg och en halv deciliter vispgrädde. Den äggröran är gudomlig och smörjer garanterat alla kransartärer. Helt ofarligt om man läser i de "fettfrälstas" böcker.






Det fanns en, ganska lång, tid när jag ville ha höns. Jag tycker att det är ett av de absolut trevligaste bland våra husdjur. En liten höna eller tre som går och sprätter lite, skrockar och kacklar, är allmänt dekorativa och som dessutom producerar något så användbart som ägg! Kan det bli bättre. En tupp behövs tydligen också om hönsen ska må bra. Dvärgkochin är en otrolig knubbig, ganska liten, kinesisk ras som har fjädrar ända ner på tårna. Lugna och trevliga dessutom. 







Maken kom in med protester. "Rabatterna blir förstörda av sprättandet."  Inte av våra höns väl..? "Det blir "kladd" överallt som man kommer att trampa i."  Kladd av våra höns..? Jag tycker nog att höns ska få gå ute, så här var det första oliktänkandet mellan käre maken och mig. Sedan började jag läsa böcker om höns och fick dessutom en bok om hönsraser och hönsskötsel i present. I boken står bland allt annat också om hönssjukdomar.





Höns får alla sjukdomar som tänkas kan: hönslöss, fågelloppor, fjäderätare, fotskabb, papegojsjuka, newcastlesjuka, hönslamhet, tuberkulos, rödsjuka, salmonella, spolmask, springmask, gapmask, hårmask, coccidier, hönskvalster.... You name it - en höna kan få det! Jag får erkänna att allt detta gjorde mig tveksam. Man måste till exempel smörja in benen på hönsen med vaselin för att förebygga fotskabb, eller, om de redan fått fäste, torrborsta hönsbenen. Jag som inte ens torrborstar mina egna ben! Hönshållning är alltså, åtminstone för tillfället, lagd på hyllan. Men jag drömmer fortfarande om skrockande små höns - som inte krafsar i rabatterna...


Middagen äten. Rotmoset var fantastiskt gott även utan potatis.