Vardagsdagbok om en trädgård

Efter en natts dålig sömn var det inte kul att sätta ner fötterna på golvet i morse. Jag undrar varför vissa nätter är helt omöjliga. Är det kanske så att vi som inte är så lättsamma av oss utan mer svartsynta drabbas lättare av nattliga demoner. Jag ligger och funderar på livet - eller snarare tvärtom. Känns det inte lite som om jag håller på att dö, klappar inte hjärtat lite orytmskt, har jag inte svårt att dra efter andan... Nattspöken som kommer då och då och som inte är så roliga och inte lätta att skrämma iväg. I natt var jag vaken tills tidningsbudet kom vid tretiden.






Men när fötterna väl var placerade på golvet - TJOHOOOO -  upp och stek fläsk och gör äggröra med dig. Bort det nattliga och in det dagliga. Bacon och ägg kan få vem som helst på bättre humör! Särskilt när man vet att det leder till viktminskning. Jag känner redan att mina jeans sitter något mindre hårt, efter knappt tre dagar. Sex kilo vill jag gärna "äta bort". Ett alldeles groteskt problem med tanke på hur det ser ut i världen. Samvetet känns inte fjäderlätt precis....








Jag funderar på vad jag kan göra för någon insats efter min förmåga. Det blir naturligtvis inga jättesaker, men något måste var och en kunna göra, även om man bara skickar i väg ett par tior till någon välrenommerad organisation. Alla ni multimiljonärer i världen som sitter och ruvar på era pengahögar i stället för att donera rejäla summor till sjukhus- och skolbyggen, mat, medicin eller vad det vara må, ni borde verkligen få besök av nattliga demoner!






Jag läste en gång om ett sultanat, förmodligen Brunei, där sultanen hade etthundratjugo bilar, varav två var i äkta silver! Och naturligtvis guldkranar i alla badrummen (som var stora som balsalar) i palatset som hade femhundra rum. Varför egentligen? Är man en lycklig liten sultan om man har guldkranar och silverbilar?












Maken som skulle vara ledig i dag sitter bredvid mig och arbetar på något viktigt projekt. Morgondagen skulle också vara en ledig dag men då ska han ha en föreläsning. Det blir aldrig som man tänkt sig, men det blir nog bra ändå. Vi sitter mitt emot varandra nu och arbetar, vi har varandra - det räcker långt.










Alla ni vanliga människor som inte har silverbilar eller guldkranar, men kanske en guldpeng i börsen - skicka den till dem som inte har något alls av livets nödtorft, nämligen mat och rent vatten!