Vardagsdagbok om en trädgård

...är färdigläst. Ett mäktigt och välskrivet epos. Sjuhundra tätskrivna och finstilta pocketboksidor - det hade inte gjort något om de varit ännu fler. Men det är roligt att sätta tänderna i något nytt och på tur stod Joyce Carol Oates "Svart flicka, vit flicka", som jag alltså börjat tugga i mig. Oates har ju varit på tapeten som tänkbar nobelpriskandidat, något som jag personligen kanske inte riktigt tycker att hon lever upp till även om jag tycker väldigt mycket om att läsa hennes böcker.





På mitt nattduksbord har jag en hög med böcker som står på "vänt". Det är en trygghets- och rikedomskänsla att ha olästa böcker på rad vid sängen. Många kvällars läsande säkrat och det är lite trevligt när nytt val ska ske. "Joyce eller Clézio, Clézio eller Lindqvist - elle, belle, bi... Denna gång vann Oates. Clézio är ännu icke läst men två böcker finns i väntraden. Ska bli intressant att få göra denne vackre mans bekantskap.





Min "vänt"bokrad står alltså på nattduksbordet, som egentligen är en byrå vid sidan om sängen. En rad med böcker måste hållas på plats av någonting. Detta någonting heter bokstöd. Som jag har letat bokstöd! Snygga bokstöd alltså - fula finns det en uppsjö av. Bokstöd i form av en granat till exempel. En äkta sådan dessutom!





Efter mycket letande hittade jag på nätet en butik som låg i Stockholm och som hade ett fint bokstöd i form av en sittande egyptisk skrivare, en kopia av en gammal statyett funnen i kungagrav om jag minns rätt. Dyr men löslig.




Maken ville överraska mig och vid ett Stockholmsbesök letade han rätt på adressen, hade bråttom och fick ta en taxi - och, ja, butiken var naturligtvis nedlagd. Snopet!

 

Om jag vill ha ett riktigt dyrt bokstöd kan jag göra en resa till Paris och Louvren och köpa ett i deras museibutik, där finns tydligen fina sådana.







Om jag inte får chans att åka till Paris (jag längtar icke dit),  får jag kanske nöja mig med ett bokstöd som detta:




Dagens promenad varade i två timmar och var trots den lite snåla vinden alldeles ljuvlig. Det är lite annorlunda ljus och dett är lite annorlunda dofter ute. Ängarna var så vackra i det bleka solljuset och de är kantade av gamla ekar som är imponerande i sin knotighet. Till och med furorna som jag sedan passerade, och som jag egentligen inte är så förtjust i när de inte växer en och en, var stiliga med sina höga, raka pelarstammar - jag fick lite Nils Karlsson Pyssling-känsla när jag vandrade mellan dem!





Maken har fortsatt sitt fettforskande, så i dag åt vi äggröra till lunch, stekt i mycket smör. Vi kommer att bli otroligt friska och sunda!


Middagen i dag:

Fiskgryta

(Ett gammalt recept som använts flitigt.)

Lägg en skivad purjolök i botten på en kastrull,
ett fiskblock skuret i sex skivor därpå.
Salta rikligt.
Häll över en burk krossade tomater.
Klipp en stor bunt dill och en liten bunt persilja och strö över tomaterna.
Hyvla över smör, så mycket ditt samvete och figur tillåter.

Sätt på kastrullen ungefär samtidigt som du sätter på potatisen, som serveras till.
Var noga med att bara låta det småsjuda.