Vardagsdagbok om en trädgård

Skötebarn numero ett, Oleandern har fått små, små hyresgäster - spinn. Djur som inte är lika roliga som en hund eller en katt till exempel. Och så är de så förfärligt många. Och svåra att bli av med. Nu har jag sprutat med det svaga gift som finns i handeln fyra gånger, något lite hjälper det väl. Kvalstren är färre nu än när jag upptäckte dem i alla fall.




Oleandern är en väldoftande skönhet som jag inte gärna vill bli av med så lite extra pyssel och omsorg måste läggas ned på henne. I dag har hon fått en stor och fin ny kruka och massor med mullig jord runt sina fötter. Hon har flyttat  ut i växthuset och jag har byggt ett litet tält åt henne för att skydda henne mot kalla nätter. Blir det för kallt får hon lyftas ned i källaren. Hon är lite för stor för att kånkas in i huset igen.




Växthuset ser inte så roligt ut just nu. Skräpigt och med smutsiga glas. Nästa helg blir det växthusstädning. Högtryckssprutan åker fram för spolning både inuti och utanpå. Cementplattorna behöver också en duvning, det har börjat växa mossa på dem.




När växthuset väl är skurat börjar säsongen. Tåliga växter åker ut. Tomatplantorna härdas där. Sedan börjar vi äta lunch där ute vackra dagar. Efter hand som dagarna blir längre och varmare utökar vi med middag och fram i juni äter vi alla måltider där - oavsett väder. Ljuvliga hus, fantastiska säsongsförlängare.






I dag möblerade jag om i sovrummet. Flyttade ett pyttelitet bord från fåtöljens vänstra sida till dess högra. Mitt vanesinne sparkade bakut. Mina ögon mådde dåligt. Varför har jag så svårt för omändringar. Är det min trygghet som sätts på spel. Av att ett bord flyttas en meter åt sidan...