Vardagsdagbok om en trädgård

Majgull Axelsson är utläst och ny bok har flyttats fram ett steg i sängkantsbokhyllan. Den bokhylla som inte är en bokhylla och som har fula bokstöd. Nya boken är "Djur" av Joyce Carol Oates. Numera köper jag gärna pocketupplagor. Får råd med många fler böcker då. Inte heller så viktigt hur man "öppnar" en sådan bok. Maken är noggrann vid finare böckers öppnande. Hela boken ska öppnas innan läsning får påbörjas. Det ska vikas upp lägg för lägg, framtill, baktill och på så vis ska man arbeta sig in mot mitten och den sista utvikningen. Färdig för läsning.  Om jag får en bok i min hand viker jag upp den hårt och hjälper inte det för att få boken att öppna sig ordentligt bryter jag gärna ryggen på det. Tills det knakar. Blir irriterad när jag ligger i sängen och boken bara viker sig. Det kan avhjälpas med en ordentlig ryggbrytning. Maken ryser förfärat.

..men denna paperback går
an även med knäckt rygg.

Men aldrig hundöron! Nej, usch och fy, sådana gör man bara inte i en bok. Det är nästintill dödsstraff på det. Det lärde oss nämligen mamma. Vilken makt du hade, och har, över oss mamma... Enligt mamma fick man heller inte göra anteckningar i böcker och det håller jag med om - det är en styggelse. Jag vill inte få okända personers pekpinnar i mina ögon om jag läser en lånad eller antikvariskt köpt bok. Förnumstiga kommentarer skrivna med blyerts eller rödpenna. Nej tack.




Mamma var också en storläsare, av den mest blandade litteratur. Just nu kom jag på att det bland hennes efterlämnade tillhörigheter också fanns en lista över lästa böcker, med ett kort tyckande om varje bok om jag minns rätt. Den ska jag leta rätt på. Jag vet att hon var en stor beundrare av Rolf Edberg och gärna läste hans naturlyriska/filosofiska böcker. Ett år önskade lilla mamma sig Blavatskys "Den hemliga läran" i födelsedagspresent. Den inhandlades för dyra pengar åt henne i ett antikvariat i Kalmar. Två tjocka band smockfulla av vetenskap, religion och filosofi. Den blev mamma övermäktig. Hon hade gapat över lite för mycket. Jag tror att hon öppnade och kikade i boken, sedan sattes den in i bokhyllan för att bara komma fram vid de tillfällen dammtorkning var av nöden. Så har väl de flesta av oss gjort - handlat en "måste"bok, som sedan blivit stående för att den inte lockar lika mycket när den finns på plats i den egna bokhyllan.




Jag har två "fådda" böcker som jag vet att jag aldrig kommer att läsa. Två dubbeltegelstenar på engelska. Den ena är en biografi om George Eliot och den andra en biografi om "The Jameses". Jag tycker väldigt mycket om biografier, men att läsa två tegelstenar på engelska... Det är inget större fel på min engelska, men, men.. Det tar emot. Gamle åklagaren som jag fått dem av läste (så länge han kunde se) den mesta litteraturen på engelska. En vanesak, säger han. Säkert rätt, men jag tror inte att jag kommer att orka. Böckerna står där alltså...




I dag ska jag köra till Skivarp med en stor gryta dillkött. Har tänkt hämta barnbarnen lite tidigare från dagis och skola och bjuda hela familjen på "gammeldagsmat". Dillköttet koktes i går på tre kilo kalvkött. Benfritt kött, enkelt att rensa rent och skära i lagom bitar. Buljongen koktes ner till hälften och blev till en sås med den där goda balansen mellan syra och sötma. Dillen ska slängas i precis vid serveringen. Kokt potatis och rårivna morötter till. Bon appetit!

i dillkött.