Vårrus

Vaknade till en vårdag. En frukostomelett tillagades tämligen snabbt och åts lika snabbt, tidningen ögnades genom. På med mina Aigle och ut i våren. Vindstilla och värmande vårsol klockan tio på förmiddagen. Ett startskott hade tydligen gått för bofinkarnas sjungande - de drillade öronbedövande. Första drillarna för denna våren. Duvan kuttrade ljuvt, tålmodigt pockande. Koltrasten satt långt borta och gjorde sina första sångförsök. Taltrasten som annars ligger någon vecka efter koltrasten med sin sång hördes med en kort liten drill.





Taltrast "Turdus philomelos" En av de vanligaste
skogsfåglarna, känd för sin vackra sång.
Sjunger ofta från en grantopp.


Skogsvägen var kletig som en skogsväg ska vara på våren. En motorsåg hördes på avstånd, gallringsarbete? Större arbete är nog tänkt att utföras med den stora skördare som hade körts in på en röjningsgata i skogen. Snart finns där en öppning som totalt förändrar landskapsbilden.





Om man vill att det ska låta lite bättre kan man kalla
kalhygget för "föryngringsyta". Det gör dock inte
området som sådant vackrare.


Jag var tvungen att stanna ett ögonblick och lyssna. Det lät som tranor... Jodå, långt borta hördes ljudet från en tranflock  - ett ljuvligt ljud och den verkliga bekräftelsen på att våren är på väg. Snart, snart kommer de att välla in över oss i tusentals.





Det finns inte mycket som är så  vårligt och livsbejakande
som att höra en tranflock trumpeta i skyn...


Små snöfläckar, stora som de nystrukna näsdukar pappa alltid hade i fickan, låg fortfarande kvar här och var, men kommer att vara försvunna till kvällen.





Pappersnäsdukar fanns inte förr. Pappa
använde tunna, fina näsdukar i bomullsbatist
som mamma fick tvätta och stryka.
 

På eftermiddagen ett lunchmöte i Malmö med mina gamla altkamrater. Ett lunchmöte som sträckte sig fram till middagen. En glad historia med massor av mat, vin, skratt. En riktig "tjej"träff, även om jag tycker genuint illa om ordet "tjejer". Jag är kvinna, inte tjej. Men av någon anledning blir vår träffar väldigt "tjejiga". Det blir otroligt lössläppt och skrattigt. Skämten flödar och vi kan skratta både åt och med varandra - en härlig känsla. Jag är tacksam att jag får vara med på träffarna, trots att jag faktiskt inte längre är med i kören. Ni är alla glada, härliga kvinnor som det är ett sant nöje att få tillbringa ett antal eftermiddagstimmar med då och då. Jag känner mig mentalt upplyft - tack för det!






Glädjen efter en altträff sitter i länge...


Första viporna dansade över fälten på väg in till Malmö - dagen har varit fylld av vårtecken. Termometern steg till tio plusgrader i ett nafs och allt andades hoppfullhet. Jodå, våren kommer minsann i år också.




Tofsvipan "Vanellus vanellus" - en
vårlig luftakrobat.




Maken fixar kvällsmat - undrar om jag kan förmå mig att äta något. Magen är full av sallad, vin och chokladkaka med vispgrädde. Ett stort avsteg från vår diet - jag har sannerligen syndat hela eftermiddagen!



God middag kära läsare önskar


Skogseva

Kommentarer
Postat av: Anita

Härligt att höra om vårtecknen. Jag har visserligen hört talgoxen tuta idag, men det är det enda. Jo, snödropparna blommar för fullt i Björkekärr. Annars är allt grått, grått och trist. Kram

2009-03-14 @ 20:38:03
Postat av: Kör Eva

Tack själv Eva för att du kom och för att du är du.

Kram

Eva

2009-03-15 @ 00:28:28
Postat av: Inger

Joo...ett mentalt upplyft skulle behövas...............***

2009-03-15 @ 13:32:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0