Mina Aigle
...har inte varit utanför dörrarna i dag trots alla goda föresatser. I stället har jag försökt vara Kreativ Konstnär - utan resultat dock. Ett konstverk åstadkommer man inte så lätt, inte ens en plansch eller dekoration, och utan talang är det nästan omöjligt.
Här är en som lyckat åstadkomma ett riktigt
konstverk, nämligen Paul Klee.
Det går åt väldigt mycket mer färg för en person utan talang, för övermålandet blir omfattande.
En dunk hade varit bättre än en tub.
Jag hade ju grundat med en stor tub acrylfärg. På detta vita fina underlag tänkte jag fästa två roströda och tilltalande rundningar som sedan skulle vidareutvecklas. Så gjordes också. Från duken stirrade två stora döda orange ögonhålor! Dit med svarta konturer. Ännu värre, glödande djävulsögon!! En blå banan under den ena ögonhålan kanske muntrar upp det hela.... Det såg bara inte klokt ut. Två stirrande orange ögonhålor med en oformlig, och omotiverat placerad, märklig blå banan under! Definitivt icke konst - bara konstigt.
Orange fläckar kan vara fint.
Det klär i alla fall en Aurorafjäril.
Nu fick jag leta fram min gamla målarväska och inventera innehållet. Gudskelov fanns det gammal vit färg, en stor tub Zinkvitt. Fram med stora spackeln och dölj hemskheterna. Fast.... Det kanske inte ska vara så helvitt - I med lite Bränd umbra.
Nu hade jag en ljusbrun duk! Har jag inte gått en målarkurs en gång i tiden, och har jag inte lärt mig någonting då? Fram med målarväskan för ny inventering. Ha, en tub Titanvitt också - lite tur ska man ha - På med den också.
Nu har jag en tjock, tung duk med intressant struktur efter allt dragande med pensel, spackelspade och palettkniv. Fram tittar bara en liten hörna av den blå bananen. Den får vara kvar som ett litet monument över min misslyckande målardag.
En snygg blå fläck som inte jag har åstadkommit.
I morgon får det bli ny start på målandet och då ska jag hålla mig till det jag och alla andra kan - Streckgubbar. Det får helt enkelt bli en tavla med streckgubbar! Streckgubbar kan ingen ifrågasätta. En streckgubbe har också rätt att finnas på en tavla. Hellre en bra målad streckgubbe än en dåligt porträtterad orange ögonhåla med en blå banan under!
I släkten härjar kräksjuka, scharlakansfeber, vattkoppor och förkylningar. Jag känner starkt att jag vill föra en isolerad tillvaro här i skogen ett par veckor tills stora och små har tillfrisknat.
"Smultrontunga" får man om
man drabbats av scharlakansfeber.
Även om man får vattkoppor kan man
se så här glad ut..
Nu har maken äntligen kommit hem och kan pyssla om mig och förse mig med middag - i dag sallad - det blir bra.
En grönsak som imte behöver närmare presentation.
Här är en som lyckat åstadkomma ett riktigt
konstverk, nämligen Paul Klee.
Det går åt väldigt mycket mer färg för en person utan talang, för övermålandet blir omfattande.
En dunk hade varit bättre än en tub.
Jag hade ju grundat med en stor tub acrylfärg. På detta vita fina underlag tänkte jag fästa två roströda och tilltalande rundningar som sedan skulle vidareutvecklas. Så gjordes också. Från duken stirrade två stora döda orange ögonhålor! Dit med svarta konturer. Ännu värre, glödande djävulsögon!! En blå banan under den ena ögonhålan kanske muntrar upp det hela.... Det såg bara inte klokt ut. Två stirrande orange ögonhålor med en oformlig, och omotiverat placerad, märklig blå banan under! Definitivt icke konst - bara konstigt.
Orange fläckar kan vara fint.
Det klär i alla fall en Aurorafjäril.
Nu fick jag leta fram min gamla målarväska och inventera innehållet. Gudskelov fanns det gammal vit färg, en stor tub Zinkvitt. Fram med stora spackeln och dölj hemskheterna. Fast.... Det kanske inte ska vara så helvitt - I med lite Bränd umbra.
Detta kan vara någon form av Umbra.
Nu hade jag en ljusbrun duk! Har jag inte gått en målarkurs en gång i tiden, och har jag inte lärt mig någonting då? Fram med målarväskan för ny inventering. Ha, en tub Titanvitt också - lite tur ska man ha - På med den också.
Nu har jag en tjock, tung duk med intressant struktur efter allt dragande med pensel, spackelspade och palettkniv. Fram tittar bara en liten hörna av den blå bananen. Den får vara kvar som ett litet monument över min misslyckande målardag.
En snygg blå fläck som inte jag har åstadkommit.
I morgon får det bli ny start på målandet och då ska jag hålla mig till det jag och alla andra kan - Streckgubbar. Det får helt enkelt bli en tavla med streckgubbar! Streckgubbar kan ingen ifrågasätta. En streckgubbe har också rätt att finnas på en tavla. Hellre en bra målad streckgubbe än en dåligt porträtterad orange ögonhåla med en blå banan under!
En sådan figur kan jag möjligtvis åstadkomma
om jag anstränger mig.
om jag anstränger mig.
I släkten härjar kräksjuka, scharlakansfeber, vattkoppor och förkylningar. Jag känner starkt att jag vill föra en isolerad tillvaro här i skogen ett par veckor tills stora och små har tillfrisknat.
"Smultrontunga" får man om
man drabbats av scharlakansfeber.
Även om man får vattkoppor kan man
se så här glad ut.
Nu har maken äntligen kommit hem och kan pyssla om mig och förse mig med middag - i dag sallad - det blir bra.
En grönsak som imte behöver närmare presentation.
Jag ber att få tillönska er en angenäm afton.
Skogseva
Skogseva
Har ni tänkt på
restaurangtoaletters placering? De är antingen:
1. så fiffigt dolda att du måste fråga kyparen var de finns. Alla kypare är av princip döva och ropar alltså: "Hursa?", varpå du måste höja din röst och nästan skrika ut din fråga. "Toaletten! Den ligger där borta runt hörnet" vrålar då kyparen till svar, varpå allas blickar riktas mot dig. Och alla förstår... Du vet vad dom tänker och de vet ditt ärende. Stackars blyga svenska människa hur hanterar du detta.
2. eller placerade så mitt i lokalen (gäller oftast små restauranger) att du praktiskt taget förrättar ditt tarv offentligt. Till en sådan går absolut inte att ta sig osedd. Allt man vågar göra på den toaletten är att kissa lite fint på kanten - tyst så att det inte hörs! Bammelibamma - nej vet du vad!
Svenskarna är väl å andra sidan det enda folket som vid middagsbordet inför hela sällskapet helt ogenerat deklarerar: "Jag ska bara gå och kissa." Varför gör vi det? Vem är intresserad av mina/dina uttömningar!
Potta eller badkar?
Jag stötte i ett utland en gång på en skylt varpå stod "CLOAK ROOM". Jag kunde inte förmå mig att gå dit! Skulle man förrätta sina behov i ett kloakrum? Var det en öppen kloak ungefär som de underjordiska i Paris i "Tredje mannen"? Jag föredrog att hålla mig. (Ja nu vet jag att cloak inte betyder kloak!)
Detta måste var ett kloakrum eller möjligen,
som texten säger, en kinesisk toalett.
Ett "DAMRUM" uppsöker jag heller aldrig. Jag ser för mig ett rum, ganska stort, där damer i alla åldrar är staplade från golv till tak, som skokartonger i en skobutik eller sardeller i en sardellburk. Där har jag ingen lust att vistas.
I sanning ett damrum!
Ett bra knep för oss blyga svenskar att ta sig fram till den restaurangtoalett som ligger synlig för alla, lärde jag av Lill Lindfors en gång. "Spänn rumpmusklerna maximalt och drag in magen. När du gjort det upptäcker du att du är två meter lång, vacker som en dag och helt oantastlig! När du sedan passerar de bord som ligger närmast toan ler du lätt men varmt mot personerna som sitter där och visar på så sätt att du äger lokalen oavsett var du går.
Testa gärna ni blyga svenskar med offentligtoafobier.
Väl indragen mage!
I ett strålande väder tog jag en femtiominuterspromenad i dag. Mina Aigle drog omkull mig på en isfläck som var dold under den snö som kom i går kväll. Jag föll handlöst som man gör i min ålder, men klarade mig från blessyrer. Konstaterade att mobilen fortsättningsvis icke får glömmas hemma. Slarvmaja!
Min mobil är något mindre....
Sparvhöken har försökt proviantera flera gånger vid vårt fågelbord i dag. De gånger jag tittade på lyckades den inte med sin jakt, men jag hoppas att den fick något i magen till slut. Det dröjer emellertid länge efter ett tillslag innan småfåglarna vågar sig fram igen.
Sparvhöken sitter och spanar på småfåglarna.
De är några riktiga glufsglufsar småfåglarna och bryr sig inte ett dugg om att världsmarknadspriset på solrosfrön skjutit i höjden i år. Det har naturligtvis med dåliga skördar att göra. Jag visste inte ens att det finns ett världsmarknadspris på solrosfrön - det är alltså ungefär som guld. Många säckar går åt under vintersäsongen eftersom även hjortarna upptäckt matstället.
Vacker blomma..
...ger nyttiga frön.
Mitt tavel-plansch-dekorationsprojekt har inletts. Duken är grundad och en hel stor tub vit färg gick åt. Jag har aldrig använt acrylfärg förut, men kunde konstatera att den torkar ganska snabbt. Med oljefärg får man vänta så ohemult länge innan man kan måla nästa skikt att eventuell inspiration hinner försvinna. Om man använder acrylfärg går man däremot miste om den fantastiska doften...
I dag var första arbetsdagen för käre maken. Stackars alla ni arbetande trälar - jag sjunger ledighetens lov varje dag!
Glad, ledig tant!
1. så fiffigt dolda att du måste fråga kyparen var de finns. Alla kypare är av princip döva och ropar alltså: "Hursa?", varpå du måste höja din röst och nästan skrika ut din fråga. "Toaletten! Den ligger där borta runt hörnet" vrålar då kyparen till svar, varpå allas blickar riktas mot dig. Och alla förstår... Du vet vad dom tänker och de vet ditt ärende. Stackars blyga svenska människa hur hanterar du detta.
2. eller placerade så mitt i lokalen (gäller oftast små restauranger) att du praktiskt taget förrättar ditt tarv offentligt. Till en sådan går absolut inte att ta sig osedd. Allt man vågar göra på den toaletten är att kissa lite fint på kanten - tyst så att det inte hörs! Bammelibamma - nej vet du vad!
Svenskarna är väl å andra sidan det enda folket som vid middagsbordet inför hela sällskapet helt ogenerat deklarerar: "Jag ska bara gå och kissa." Varför gör vi det? Vem är intresserad av mina/dina uttömningar!
Potta eller badkar?
Jag stötte i ett utland en gång på en skylt varpå stod "CLOAK ROOM". Jag kunde inte förmå mig att gå dit! Skulle man förrätta sina behov i ett kloakrum? Var det en öppen kloak ungefär som de underjordiska i Paris i "Tredje mannen"? Jag föredrog att hålla mig. (Ja nu vet jag att cloak inte betyder kloak!)
Detta måste var ett kloakrum eller möjligen,
som texten säger, en kinesisk toalett.
Ett "DAMRUM" uppsöker jag heller aldrig. Jag ser för mig ett rum, ganska stort, där damer i alla åldrar är staplade från golv till tak, som skokartonger i en skobutik eller sardeller i en sardellburk. Där har jag ingen lust att vistas.
I sanning ett damrum!
Ett bra knep för oss blyga svenskar att ta sig fram till den restaurangtoalett som ligger synlig för alla, lärde jag av Lill Lindfors en gång. "Spänn rumpmusklerna maximalt och drag in magen. När du gjort det upptäcker du att du är två meter lång, vacker som en dag och helt oantastlig! När du sedan passerar de bord som ligger närmast toan ler du lätt men varmt mot personerna som sitter där och visar på så sätt att du äger lokalen oavsett var du går.
Testa gärna ni blyga svenskar med offentligtoafobier.
Väl indragen mage!
I ett strålande väder tog jag en femtiominuterspromenad i dag. Mina Aigle drog omkull mig på en isfläck som var dold under den snö som kom i går kväll. Jag föll handlöst som man gör i min ålder, men klarade mig från blessyrer. Konstaterade att mobilen fortsättningsvis icke får glömmas hemma. Slarvmaja!
Min mobil är något mindre....
Sparvhöken sitter och spanar på småfåglarna.
De är några riktiga glufsglufsar småfåglarna och bryr sig inte ett dugg om att världsmarknadspriset på solrosfrön skjutit i höjden i år. Det har naturligtvis med dåliga skördar att göra. Jag visste inte ens att det finns ett världsmarknadspris på solrosfrön - det är alltså ungefär som guld. Många säckar går åt under vintersäsongen eftersom även hjortarna upptäckt matstället.
Vacker blomma..
...ger nyttiga frön.
Mitt tavel-plansch-dekorationsprojekt har inletts. Duken är grundad och en hel stor tub vit färg gick åt. Jag har aldrig använt acrylfärg förut, men kunde konstatera att den torkar ganska snabbt. Med oljefärg får man vänta så ohemult länge innan man kan måla nästa skikt att eventuell inspiration hinner försvinna. Om man använder acrylfärg går man däremot miste om den fantastiska doften...
Arbetsmaterial.
I dag var första arbetsdagen för käre maken. Stackars alla ni arbetande trälar - jag sjunger ledighetens lov varje dag!
Glad, ledig tant!
Och med detta önska jag er en god afton.
Skogseva
Skogseva
Kortare inlägg
...p g a stor krasslighet i magen,
Natten har varit orolig - dagen är trött!
Någonstans i detta virrvarr av skära konstigheter har det gjort ont.
Nu är hela kroppen matt och trött och ska nog placeras på soffan, som för tillfället är ledig. Det är märkligt att när någon av oss är sjuk intar vi aldrig sängläge utan soffläge. Favoritkudden läggs i soffan och en skön filt dras över den för tillfället sjuka/sjuke. Det hela brukar kompletteras med en värmande katt på magen. I dag emotses en levande värmedyna med tacksamhet.
Utanför skiner solen (faktiskt) men jag orkar inte bry mig i dag, den fettminskande promenaden får vänta till morgondagen. Jag har gjort en enda sak, satt upp mitt staffli. Får se om jag tar mod till mig i morgon och drar ett första penseldrag.
... fast jag ska nog använda palettkniv...
I dag är det ganska svalt här inne och brasan är nödvändig som tillskottsvärme, men veden håller på att ta slut. Vi har länge eldat med björkved från egna dungen som gallrades för tre år sedan. Det var så mycket jobb med dessa femton stora björkar som togs ner så vi bestämde att aldrig mer... Nu jagar vi en vedleverantör!
En vedstack är ganska dekorativ.
Vi flyttade emellertid in vår under tak efter ett blött år utomhus.
När vi körde hem från Svågertorp i söndags kväll sprag en iller över vägen strax före svängen mot Ettarp. Vi trodde först att det var en mink, men sedan såg vi tydligt de ljusa teckningarna - den hade inte särskilt brått över vägen! Tidigare har vi i skogarna här sett mård och en sådan höll för ett tag sedan på att flytta in hos yngsta dottern. Det lär emellertid inte vara så trevligt att dela hus med mården, så den fångades i en fälla och förpassades till sällare jaktmarker.
Iller (Mustela putoris).
"Finns i de sydligaste landskapens jordbruksområden, men kan även påträffas
upp till södra Värmland, Närke och Östergötland.
Håller gärna till i uthus, stenkummel och längs vattendrag."
Maken såg vid ett tillfälle något som vi artbestämde till mårdhund. När vi berättade det för dåvarande skogvaktaren på Björnstorp sade han sig också vid ett tillfälle ha sett mårdhund! Det borde inte finnas mårdhundar så här långt söderöver men rapporter om iakttagelser finns från Småland så helt otroligt är det inte.
Invandringen av dessa djur via norra Finland ses inte med blida ögon och ett svenskt mårdhundsprojekt finns:
http://www2.slu.se/press/2008/mardhund/mardhund_svenskny.pdf
"Mårdhunden är en viktig vektor i spridning av sjukdomar, bland annat rabies; dessutom kan den sprida flera oönskade parasiter, däribland Echinococcus multilocularis. • Under rabiesepedemin i finland 1988-89 var mårdhunden den viktigaste spridaren av sjukdomen. • Echinococcus multilocularis är en bandmask som primärt lever i hunddjur, men kan använda gnagare som mellanvärd, och även människa. Inekterade djur som lämnar avföring på eller nära bär eller svamp kan leda till att ägg överförs till människan, något som kan medföra leversvikt hos oss."
Om man läser ovanstående kan man förstå att detta är ett djur vi helst inte vill ha in i vårt land. Förutom att den kan sprida svåra sjukdomar är den dessutom storkonsument av ägg och fågelungar, framförallt hos markhäckande fågel.
Nu går jag och lägger mig.
Natten har varit orolig - dagen är trött!
Någonstans i detta virrvarr av skära konstigheter har det gjort ont.
Nu är hela kroppen matt och trött och ska nog placeras på soffan, som för tillfället är ledig. Det är märkligt att när någon av oss är sjuk intar vi aldrig sängläge utan soffläge. Favoritkudden läggs i soffan och en skön filt dras över den för tillfället sjuka/sjuke. Det hela brukar kompletteras med en värmande katt på magen. I dag emotses en levande värmedyna med tacksamhet.
Vår stora katt Moses.
Det finns mycket värmekapacitet i detta pälsmonster.
Det finns mycket värmekapacitet i detta pälsmonster.
Utanför skiner solen (faktiskt) men jag orkar inte bry mig i dag, den fettminskande promenaden får vänta till morgondagen. Jag har gjort en enda sak, satt upp mitt staffli. Får se om jag tar mod till mig i morgon och drar ett första penseldrag.
... fast jag ska nog använda palettkniv...
I dag är det ganska svalt här inne och brasan är nödvändig som tillskottsvärme, men veden håller på att ta slut. Vi har länge eldat med björkved från egna dungen som gallrades för tre år sedan. Det var så mycket jobb med dessa femton stora björkar som togs ner så vi bestämde att aldrig mer... Nu jagar vi en vedleverantör!
En vedstack är ganska dekorativ.
Vi flyttade emellertid in vår under tak efter ett blött år utomhus.
När vi körde hem från Svågertorp i söndags kväll sprag en iller över vägen strax före svängen mot Ettarp. Vi trodde först att det var en mink, men sedan såg vi tydligt de ljusa teckningarna - den hade inte särskilt brått över vägen! Tidigare har vi i skogarna här sett mård och en sådan höll för ett tag sedan på att flytta in hos yngsta dottern. Det lär emellertid inte vara så trevligt att dela hus med mården, så den fångades i en fälla och förpassades till sällare jaktmarker.
Iller (Mustela putoris).
"Finns i de sydligaste landskapens jordbruksområden, men kan även påträffas
upp till södra Värmland, Närke och Östergötland.
Håller gärna till i uthus, stenkummel och längs vattendrag."
Maken såg vid ett tillfälle något som vi artbestämde till mårdhund. När vi berättade det för dåvarande skogvaktaren på Björnstorp sade han sig också vid ett tillfälle ha sett mårdhund! Det borde inte finnas mårdhundar så här långt söderöver men rapporter om iakttagelser finns från Småland så helt otroligt är det inte.
Invandringen av dessa djur via norra Finland ses inte med blida ögon och ett svenskt mårdhundsprojekt finns:
http://www2.slu.se/press/2008/mardhund/mardhund_svenskny.pdf
"Mårdhunden är en viktig vektor i spridning av sjukdomar, bland annat rabies; dessutom kan den sprida flera oönskade parasiter, däribland Echinococcus multilocularis. • Under rabiesepedemin i finland 1988-89 var mårdhunden den viktigaste spridaren av sjukdomen. • Echinococcus multilocularis är en bandmask som primärt lever i hunddjur, men kan använda gnagare som mellanvärd, och även människa. Inekterade djur som lämnar avföring på eller nära bär eller svamp kan leda till att ägg överförs till människan, något som kan medföra leversvikt hos oss."
Om man läser ovanstående kan man förstå att detta är ett djur vi helst inte vill ha in i vårt land. Förutom att den kan sprida svåra sjukdomar är den dessutom storkonsument av ägg och fågelungar, framförallt hos markhäckande fågel.
Nu går jag och lägger mig.
Middag i dag:
Stekt ankbröst med Waldorfsallad och hasselbackspotatis. Det ni!
Stekt ankbröst med Waldorfsallad och hasselbackspotatis. Det ni!
Anka + potatis +Waldorf = god middag
Trettondagshälsning från
Skogseva
Skogseva
Arwen in memoriam
...fast hon lever förstås vidare i Helsingborg. Hon blev glad när småhussarna kom springande och kramade om henne, sedan fortsatte hon med viktigare sysslor som att nosa på en intressant vägg! Familjen, som anlände till Svågertorp tunnklädda och trötta, packade snabbt in sig i bilen och for i väg med sin hund. Reseberättelse får komma så småningom.
Det var ensamt att gå promenad utan Arwen, men de påbörjade goda vanorna får upprätthållas om fettlagret ska minska.
Strålande sol, halt på skogsvägarna. Tretton rovfåglar, glador och ormvråkar lyfte från dikeskanten där de kalasat på inälvor från de i går skjutna grisarna och hjortarna.
Glada
Käre maken handlade för kommande festmåltider.
Vi återgår för en stund till det här med resor.
Jag roade mig med att rita in mina under livet företagna resor och fann att de var ju inte så få och inte heller så korta, de ser ut så här:
En del av ställena har jag/vi besökt mer än en gång, t ex var yngsta dottern under några år boende i Amsterdam, och det resulterade i ett antal resor dit. Det var dubbelt trevligt att åka dit eftersom längtan efter dottern var stor och Amsterdam en mysig stad att vistas i. Nu bor dottern i Sverige och det är ännnu bättre.
Favoritresa är svår att peka ut men en biltur vi gjorde tre dagar över klippiga bergen i Canada är nog svårslagen. Ett otroligt landskap som verkligen inte var tätt befolkat, men djurlivet var rikt och både hjortar och snögetter var totalt oskygga och behövde nästan fösas bort från vägbanan.
En resa till Californien var mycket trevlig på många sätt, men i Los Angeles blev det jordbävning... Jag skulle inte vilja leva i ett land där risken alltid finns och där den Stora Bävningen kommer en dag.
Min första resa till Stockholm gjorde jag när jag var tjugo år gammal. Jag skulle besöka dåvarande maken som bodde där ett par veckor för något arbetsuppdrag. Jag var väldigt ovan vid att resa och hade resfeber lång tid före. Det var en stor händelse för mig att besöka Huvudstaden där De märkliga stockholmarna bodde. Flickan från landsorten (flickan hade en son som var två år) ville så gärna smälta in. Jag köpte alltså utan makens vetskap en klänning på Ohlssons Beklädnad, som då var den största modebutiken i Malmö. Klänningen var en tvådelad ljust isblå jerseysak med lätt klockad kjol och ärmlöst liv - perfekt för Storstaden. Vad dåvarande maken sade om sådan utsvävning minns jag inte, men jag minns känslan när jag satte mig på tåget iförd den vackra klänningen på väg mot den långa resan mot äventyret.
Nu är en såda resa blaha blaha och ungar far och flyger över jorden fullkomligt ovetande om att man förr inför en Stockholmsresa kunde drabbas av något som heter resfeber. Och det är väl bra. Men jag har som sagt rest färdigt - i alla fall långresor. Jag längtar icke till öster om Ural, ej heller Kina. Ska jag åka får det nog vara lite mer civiliserat.
Vi har en god vän som drabbades av fläcktyfus under en resa i Sydamerika - jag har inte lust att utsätta mig för en sådan risk. Jag trivs bäst under min privata korkek här ute i skogen, vad ska jag utomlands att göra!
Det brinner en brasa i spisen, katterna har flyttat ner från ovanvåningen och intagit sina vanliga platser i stol och soffa. Käre maken står i köket (var annars) och lagar till Biff Stroganoff och lite senare ska vi äta aprikoskräm som jag ska koka.
Svågertorp
Det var ensamt att gå promenad utan Arwen, men de påbörjade goda vanorna får upprätthållas om fettlagret ska minska.
Strålande sol, halt på skogsvägarna. Tretton rovfåglar, glador och ormvråkar lyfte från dikeskanten där de kalasat på inälvor från de i går skjutna grisarna och hjortarna.
Glada
Käre maken handlade för kommande festmåltider.
Vi återgår för en stund till det här med resor.
Jag roade mig med att rita in mina under livet företagna resor och fann att de var ju inte så få och inte heller så korta, de ser ut så här:
En del av ställena har jag/vi besökt mer än en gång, t ex var yngsta dottern under några år boende i Amsterdam, och det resulterade i ett antal resor dit. Det var dubbelt trevligt att åka dit eftersom längtan efter dottern var stor och Amsterdam en mysig stad att vistas i. Nu bor dottern i Sverige och det är ännnu bättre.
Det är vackert i Amsterdam.
Favoritresa är svår att peka ut men en biltur vi gjorde tre dagar över klippiga bergen i Canada är nog svårslagen. Ett otroligt landskap som verkligen inte var tätt befolkat, men djurlivet var rikt och både hjortar och snögetter var totalt oskygga och behövde nästan fösas bort från vägbanan.
Snöget utan snö
En resa till Californien var mycket trevlig på många sätt, men i Los Angeles blev det jordbävning... Jag skulle inte vilja leva i ett land där risken alltid finns och där den Stora Bävningen kommer en dag.
Jordbävning - igen!
Min första resa till Stockholm gjorde jag när jag var tjugo år gammal. Jag skulle besöka dåvarande maken som bodde där ett par veckor för något arbetsuppdrag. Jag var väldigt ovan vid att resa och hade resfeber lång tid före. Det var en stor händelse för mig att besöka Huvudstaden där De märkliga stockholmarna bodde. Flickan från landsorten (flickan hade en son som var två år) ville så gärna smälta in. Jag köpte alltså utan makens vetskap en klänning på Ohlssons Beklädnad, som då var den största modebutiken i Malmö. Klänningen var en tvådelad ljust isblå jerseysak med lätt klockad kjol och ärmlöst liv - perfekt för Storstaden. Vad dåvarande maken sade om sådan utsvävning minns jag inte, men jag minns känslan när jag satte mig på tåget iförd den vackra klänningen på väg mot den långa resan mot äventyret.
Hufvudstaden
Nu är en såda resa blaha blaha och ungar far och flyger över jorden fullkomligt ovetande om att man förr inför en Stockholmsresa kunde drabbas av något som heter resfeber. Och det är väl bra. Men jag har som sagt rest färdigt - i alla fall långresor. Jag längtar icke till öster om Ural, ej heller Kina. Ska jag åka får det nog vara lite mer civiliserat.
Vi har en god vän som drabbades av fläcktyfus under en resa i Sydamerika - jag har inte lust att utsätta mig för en sådan risk. Jag trivs bäst under min privata korkek här ute i skogen, vad ska jag utomlands att göra!
Korkek
Det brinner en brasa i spisen, katterna har flyttat ner från ovanvåningen och intagit sina vanliga platser i stol och soffa. Käre maken står i köket (var annars) och lagar till Biff Stroganoff och lite senare ska vi äta aprikoskräm som jag ska koka.
Biff Stroganoff.
En god trettondagafton önskar er
Skogseva
Skogseva
Av, bland, efter, från,
för, framför, genom, hos, i, uti, med, mellan, emellan, mot, om, bakom, till, under, ur, ut, vid, å, åt, över - kom jag på mig själv att gå och rabbla medan Arwen och jag promenerade över kullarna. Jodå, jag kan fortfarande prepositionerna utantill som det rinnande vatten det alltid talades om i skolan.
Man skulle kunna rabbla ramsor som den ovan och psalmverser också om man blev väckt mitt i natten. Varför? Om jag blir väckt mitt i natten, tittar jag då sömndrucket på maken och säger: "Av, bland, efter, från, för, framför" o s v? Icke - jag tror nog snarare att det är ny jordbävning och skriker och galer.
Jordbävningsspår...
Inte heller rabblar jag medan jag fortfarande halvsover: "Fädernas kyrka i Sveriges land, Kärast bland samfund på jorden."! Den psalmen var nog den första jag fick lära mig utantill och till vad glädje? Den finns inte ens med i den nya psalmboken.
En vanlig psalmbok, i detta fallet röd,
finns väl i alla hem.
Nej usch och fy, inte kan man sjunga om "kärast bland samfund på jorden", hur skulle det se ut för alla våra nya svenskar. Så utanför de skulle känna sig med sina samfund - nej bort med den! Kyrkan förresten - inte kan vi väl fortsätta och fira skolavslutningar där, nu när vi har så många invandrare med annan tro än den protestantiska.
Gödelövs kyrka - vår kyrka.
Usch och fy igen, vi tar och flyttar avslutningarna till någon neutral plats, skolmatsalen kanske, eller gymnastiksalen?
Tänkbar skolavslutninglokal?
Låt oss för allt i världen inte poängtera att vi är svenskar och att vi har traditioner som, ibland, är knutna till kyrkan. Låt oss vara utslätade och så där "lagom" att ingen kan ta illa upp eller känna sig "kränkt", som det är så modernt att göra i dag.
Så där, nu har jag morrat.
Grrrrr....
Vi har alltså tagit vår sista långpromenad Arwen och jag. Halkat oss fram i nejden. Hela kroppen var involverad i travandet med varenda liten muskel spänd inför ett eventuellt fall. Förstår inte hur det kunnat bli så halt. Arwen såg rolig ut när jag kallade in henne vid en stor isfläck, hon gled förbi mig flera meter och gjorde spår med klorna i sitt försök att bromsa. Det mest upphetsande som hände i övrigt var att vi mötte en otroligt "färgstark" person, som syntes på långt håll med sina neonlila överdragsbyxor och knallorange toppluva. Han hade nog synts bra även i mörker eller tät dimma.
Glada färger på en vintervandrare, eller hur.
Nu återstår att packa ihop Arwens saker och köra till Svågertorp för överlämnandet av henne och stora bilen vid åttatiden i kväll. Det kommer att bli tomt, men skönt. Vem ska nu dra ut mig på långpromenad? Å andra sidan kan jag disponera våra två promenadtimmar för egen räkning och andra göromål. Inte kommer Arwen att få någon leverpastejsmörgås på morgonen, stackaren, men då riskerar hon heller inte att bli fet och behöver inte motioneras så okristligt länge.
Leverpastej av fel sort, det ska vara Gottfrids gräddpastej!
Katterna, de riktiga vinnarna, kommer att bli glada över att få disponera våra knän på kvällarna, få äta på vanliga stället i köket och kunna röra sig fritt i huset.
Ha! - äntligen ensamma!
Matdax för oss. Käre maken tillverkar något av överblivna fisken från i går, han hackar och har sig. Jag vet inte vad det blir, men med sådan fisk kan det nog bara bli delikat.
Smaklig måltid önskar jag er som ännu inte har ätit.
Skogseva
Detta är väl rinnande vatten..
...och detta också.
Man skulle kunna rabbla ramsor som den ovan och psalmverser också om man blev väckt mitt i natten. Varför? Om jag blir väckt mitt i natten, tittar jag då sömndrucket på maken och säger: "Av, bland, efter, från, för, framför" o s v? Icke - jag tror nog snarare att det är ny jordbävning och skriker och galer.
Jordbävningsspår...
Inte heller rabblar jag medan jag fortfarande halvsover: "Fädernas kyrka i Sveriges land, Kärast bland samfund på jorden."! Den psalmen var nog den första jag fick lära mig utantill och till vad glädje? Den finns inte ens med i den nya psalmboken.
En vanlig psalmbok, i detta fallet röd,
finns väl i alla hem.
Nej usch och fy, inte kan man sjunga om "kärast bland samfund på jorden", hur skulle det se ut för alla våra nya svenskar. Så utanför de skulle känna sig med sina samfund - nej bort med den! Kyrkan förresten - inte kan vi väl fortsätta och fira skolavslutningar där, nu när vi har så många invandrare med annan tro än den protestantiska.
Gödelövs kyrka - vår kyrka.
Usch och fy igen, vi tar och flyttar avslutningarna till någon neutral plats, skolmatsalen kanske, eller gymnastiksalen?
Tänkbar skolavslutninglokal?
Låt oss för allt i världen inte poängtera att vi är svenskar och att vi har traditioner som, ibland, är knutna till kyrkan. Låt oss vara utslätade och så där "lagom" att ingen kan ta illa upp eller känna sig "kränkt", som det är så modernt att göra i dag.
Så där, nu har jag morrat.
Grrrrr....
Vi har alltså tagit vår sista långpromenad Arwen och jag. Halkat oss fram i nejden. Hela kroppen var involverad i travandet med varenda liten muskel spänd inför ett eventuellt fall. Förstår inte hur det kunnat bli så halt. Arwen såg rolig ut när jag kallade in henne vid en stor isfläck, hon gled förbi mig flera meter och gjorde spår med klorna i sitt försök att bromsa. Det mest upphetsande som hände i övrigt var att vi mötte en otroligt "färgstark" person, som syntes på långt håll med sina neonlila överdragsbyxor och knallorange toppluva. Han hade nog synts bra även i mörker eller tät dimma.
Glada färger på en vintervandrare, eller hur.
Nu återstår att packa ihop Arwens saker och köra till Svågertorp för överlämnandet av henne och stora bilen vid åttatiden i kväll. Det kommer att bli tomt, men skönt. Vem ska nu dra ut mig på långpromenad? Å andra sidan kan jag disponera våra två promenadtimmar för egen räkning och andra göromål. Inte kommer Arwen att få någon leverpastejsmörgås på morgonen, stackaren, men då riskerar hon heller inte att bli fet och behöver inte motioneras så okristligt länge.
Leverpastej av fel sort, det ska vara Gottfrids gräddpastej!
Katterna, de riktiga vinnarna, kommer att bli glada över att få disponera våra knän på kvällarna, få äta på vanliga stället i köket och kunna röra sig fritt i huset.
Ha! - äntligen ensamma!
Matdax för oss. Käre maken tillverkar något av överblivna fisken från i går, han hackar och har sig. Jag vet inte vad det blir, men med sådan fisk kan det nog bara bli delikat.
Smaklig måltid önskar jag er som ännu inte har ätit.
Skogseva
Beroende på var man befinner sig i livet
...skiftar ens drömmar, tror jag. Det jag drömde om för några år sedan är inte viktigt i dag, önskemålen ändras och krymper. Längtan efter de stora händelserna, de långa resorna, de häftiga upplevelserna mattas, och "det lilla livet", (Bergmanskt uttryck) framstår som viktigare - egentligen det enda betydelsefulla. Drömmarna finns kvar men i mycket mindre format. Att ha någon vid sin sida som man älskar och respekterar, att vara frisk, att bo vackert och bekvämt - inga häftiga önskemål, men sådant som rör "det lilla livet" och som man önskar sina nära och kära, och sig själv naturligtvis.
Att bli prima ballerina var min stora dröm som ung. En dröm som jag burit med mig hela livet. Jag tror fortfarande att jag hade haft förutsättningar om inte "om" hade varit. Av olika anledningar blev det ingen fortsättning på mitt dansande när jag var barn, men drömmen finns där fortfarande trots att den vid det här laget är helt omöjlig.
Det blev aldrig mer än en dröm...
Något helt annat...
Det har varit storjakt i skogen i dag. Arwen och jag stötte ihop med hela jaktlaget när det samlats en bit härifrån. Glada hundar mötte oss på vägen och Arwen, som jag kopplade för säkerhets skull, uppförde sig precis som hon skulle, hon är perfekt den hunden! Där var nog ett femtontal jägare och tre inlånade hundförare. Jaktlaget här är danskt och har att göra minsann. De ska skjuta av ca etthundra hjortar på ett år och så många vildsvin som det bara går. På lastbilsflaket låg två grisar och en dovhjort och klockan var bara elva, inte dåligt.
I ett vindskydd vid ängarna utanför Genarp satt tre unga män i sina sovsäckar. De hade övernattat där, någon i vanlig "sommarsovsäck" (det var sex minusgrader i natt) och nu hade de tänt en eld utanför och lagade frukost. Vinden låg på rakt mot vindskyddet så mysighetsfaktorn var nog inte hög, dessutom började det snöa, "össnöa" närmare bestämt. Arwen var helt opåverkad av den dåliga sikten och jagade upp en hare som hon förföljde ett stycke. Säkert bra för haren - den fick nog upp kroppstemperaturen under språngmarschen! Arwens tunga var en halv meter lång när jag kallade in henne men hon var oförtröttlig och letade rätt på två rådjur som hon lekte med till de försvann över en gärdsård med eleganta hopp.
Rådjur som Arwen inte jagat.
På hemvägen mötte vi åter jägarna som lunchpausade med något som såg ut som Goulaschsoppa i papptallrikarna.
Nu låg det ytterligare två hjortar på lastbilsflaket, duktiga jägare! Jag blev erbjuden både värmande soppa och att gå med som drevkarl. Tackade nej till det första, bad dem återkomma om det andra vid nästa jakt och skyndade mig sista biten, jag var ganska kall och blöt och längtade efter dusch och lunch.
Nu, klockan fem, har vi emellertid hunnit fram till middagen som förkylde maken åstadkommit, dubbelpanerad hajmal med kokt potatis och hemgjord remouladesås. Hajmal hittade vi i "vår" utmärkta mataffär, City Gross i Stafffanstorp. Den är så god att den förmodligen snart blir rödlistad! Går utmärkt att använda i stället för t ex sjötunga.
Pangasius (äv. vietnamesisk sjötunga, hajmal)
En mycket god matfisk, med milt och mjukt, men ändå fast kött.
Utmärkt att panera och steka, liksom att använda i gratänger och andra fiskrätter.
Johnnys goda Remouladesås:
Creme fraiche
Majonnäs
Hackat äpple
Hackad ättiksgurka
Hackad lök
Salt, peppar, socker
Och på detta matiga sätt önskar jag er alla en goder kväll.
Skogseva
Sista brevet till Sverige
...kom från äldsta dottern i form av ett sms. Där stod något om att årets sista bad skulle företas och att det skulle drickas Piña colada (lär betyda hackad ananas), det sista tydligen ett måste om man befinner sig på en söderhavsö.
Det ska bli roligt att höra hur resan har varit, en del av den bestod av kryssning med stor segelskuta! Inget för mig som t o m lyckats bli sjösjuk mellan Halmstad och Grenå - och det på en stor bilfärja.
Det där med resandet och längtan efter det är märkligt. För en del människor är det katastrof om man under semestern inte har varit en eller två veckor någonstans där man kan sola och bada. Man sparar och gnetar för att nå sitt mål. Det är lätt att förstå hur misslyckad semestern måste upplevas om det då händelsevis regnar ett par dagar och man inte får den sol och det bad man tycker sig ha betalat för.
Dessbättre är jag inte, och har aldrig varit, särskilt reslysten. Rapporter från resande barn kommenteras med ett "Det är bra för dem som tycker om det". Jag är vardagstråkig och trivs bäst här hemma. Efter att ha bott på Öland och i Kalmar (där jag kände mig som en främmande fågel) under tolv år i mitt förra äktenskap, är jag fullkomligt nöjd och lycklig bara med att vara tillbaka i Skåne. Futtigt? - Kan hända. Jag säger som käre maken brukar göra: "Jag har rest färdigt". Mitt personliga jordankare har grävt ner sig i det Skåne jag älskar och sitter nu för evigt fast i urberget på Romeleåsen.
I dag gick jag en extralång Arwenpromenad. Jag inbillar mig att det är roligt för henne med nya vägar med annorlunda lukter, därför gick vi en förlängd "fyra". Normalt möter jag ingen på mina vandringar, men det vackra vädret lockade ut folk ur deras kulor. Några barn klättrade i träd nere vid ängarna utanför Genarp, två damer som hade otroligt mycket att berätta för varandra, gick bakom mig en sträcka, högljutt pratande och en mountain"bajkare" körde oförskräckt uppför den steniga backen till "Järnhatten". Hela åsen är förresten ett eldorado för mountain"bajkare". När vi kom hem var Arwen nästan tröttare än jag, men hon springer också ungefär dubbla sträckan i sitt zickzackande.
Det ska bli roligt att höra hur resan har varit, en del av den bestod av kryssning med stor segelskuta! Inget för mig som t o m lyckats bli sjösjuk mellan Halmstad och Grenå - och det på en stor bilfärja.
Piña Colada:
4 delar ljus rom 6 delar ananasjuice 4 delar kokosmjölk
4 delar ljus rom 6 delar ananasjuice 4 delar kokosmjölk
Blanda alla ingredienser med krossad is i en mixer tills drinken är slät. Servera i ett kylt glas,
garnera med en bit ananas.
Det där med resandet och längtan efter det är märkligt. För en del människor är det katastrof om man under semestern inte har varit en eller två veckor någonstans där man kan sola och bada. Man sparar och gnetar för att nå sitt mål. Det är lätt att förstå hur misslyckad semestern måste upplevas om det då händelsevis regnar ett par dagar och man inte får den sol och det bad man tycker sig ha betalat för.
Dessbättre är jag inte, och har aldrig varit, särskilt reslysten. Rapporter från resande barn kommenteras med ett "Det är bra för dem som tycker om det". Jag är vardagstråkig och trivs bäst här hemma. Efter att ha bott på Öland och i Kalmar (där jag kände mig som en främmande fågel) under tolv år i mitt förra äktenskap, är jag fullkomligt nöjd och lycklig bara med att vara tillbaka i Skåne. Futtigt? - Kan hända. Jag säger som käre maken brukar göra: "Jag har rest färdigt". Mitt personliga jordankare har grävt ner sig i det Skåne jag älskar och sitter nu för evigt fast i urberget på Romeleåsen.
Alvarmark på öland.
I dag gick jag en extralång Arwenpromenad. Jag inbillar mig att det är roligt för henne med nya vägar med annorlunda lukter, därför gick vi en förlängd "fyra". Normalt möter jag ingen på mina vandringar, men det vackra vädret lockade ut folk ur deras kulor. Några barn klättrade i träd nere vid ängarna utanför Genarp, två damer som hade otroligt mycket att berätta för varandra, gick bakom mig en sträcka, högljutt pratande och en mountain"bajkare" körde oförskräckt uppför den steniga backen till "Järnhatten". Hela åsen är förresten ett eldorado för mountain"bajkare". När vi kom hem var Arwen nästan tröttare än jag, men hon springer också ungefär dubbla sträckan i sitt zickzackande.
Järnhatten - en urbergsknalle.
Förresten kan jag visst tänka mig att resa igen. Jag kan tänka mig en vecka i alperna sommartid, vandringar - mums! Jag kan tänka mig Rom igen - se allt det som inte hanns med förra gången. Jag kan tänka mig London i vårskrud och besök på Tate - både gamla och "Modern". Men absolut inte längre bort än så! Men just nu är det kväll och det enda jag längtar efter är att sätta mig framför brasan och så småningom titta på de tre(!) sista avsnitten av utmärkta "Stolthet och fördom" - den somnar inte ens käre maken till!
Mysig fredagkväll på er alla önskar
Skogseva
Förresten kan jag visst tänka mig att resa igen. Jag kan tänka mig en vecka i alperna sommartid, vandringar - mums! Jag kan tänka mig Rom igen - se allt det som inte hanns med förra gången. Jag kan tänka mig London i vårskrud och besök på Tate - både gamla och "Modern". Men absolut inte längre bort än så! Men just nu är det kväll och det enda jag längtar efter är att sätta mig framför brasan och så småningom titta på de tre(!) sista avsnitten av utmärkta "Stolthet och fördom" - den somnar inte ens käre maken till!
Mysig fredagkväll på er alla önskar
Skogseva
The same procedure
....as every year - blev det hos goda vännerna i Hofterup. Aftonen blev trevlig, maten var god och fasansoppan - ja, vad ska man säga. Finns det godare än god? Djuret var dessutom "hemskjutet" med kula, inga hagel att bita sönder tänderna på. Soppan ska jag försöka laga till någon gång när jag råkar få en fasan i min hand, receptet har vi visst redan tiggt oss till....
2009 inleddes med strålande vackert väder och ett par minusgrader som gav marken ett tunt vitt rimfrosttäcke. Arwen som skötte sig exeplariskt som gäst och snällt sov i tvättrummet hela natten, blev glad när jag kom ner och släppte ut henne, gav henne frukost och sedan traskade runt lite med henne i den, för tillfället, tomma hästhagen. Sju rådjur stod och betade på fältet intill men Arwen var inte intresserad av så tidig jakt och lät dem vara i fred.
Efter frukost med sedvanliga ägg Benedictine körde vi hem till katterna. Maken som har en gigantisk förkylning och nästan tappat rösten, parkerade sig i soffan, drog ett antal filtar över sig och sov medan Arwen och jag gick långpromenad. Mina nyinköpta stövlar fick gå med oss och det klarade de bra - vi kan nog bli ett vinnande team jag och mina "Aigle" och vandra långt utan att få ont där Tretorn så "oskönt" hade placerat svetsfogar som hela tiden smågnagade på mina fötter. Dessutom är Tretornstövlarna så smala över smalbenen att jag inte kan komma ur dem utan hjälp! Ändå är inte mina smalben av någon grövre sort. Så i detta fallet ratar vi det svensktillverkade och ropar glatt: "Vive la France".
På hemvägen mötte stövlarna, Arwen och jag två maffiga Dogo Argentino som var ute och vallade sina skötare = våra "nästgrannar". Hundarna ser ut som om dom skulle kunna svälja Arwen i en munsbit så hon kopplades för säkerhets skull. Den ena doggen gav upp ett avgrundsvrål när vi passerade dem, han hade nog gärna smakat på den vackra svarta hunden, men Arwen tittade rakt fram och struntade fullkomligt i sådana fasoner!
Så här står står det om Dogo Argentino i rasbeskrivningen:
Rasen skall vara glad, ärlig, ödmjuk, vänlig och inte skällig, alltid medveten om sin styrka.
Den får aldrig vara aggressiv, ett drag som allvarligt skall ges akt på.
Dess dominerande sätt gör att den ständigt konkurrerar om revir med hundar av samma
kön vilket mest märks hos hanhundar. Rasen är en intelligent, tyst, modig och tapper.
Grannens hundar skäller alltid och verkar sannerligen inte särskilt vänliga! Och att hundar som väger ca 65 kg, skäller och är så muskulösa som de här är, inger respekt - det kan jag garantera!
Nu är det kväller och vi är trötta, maken dessutom sjuk, men har trots det lagat någon slags liten kvällsmat åt oss och den ska intagas nu.
En god fortsättning önskas ni av
Skogseva
Phasianus colchicus, innan den blev soppa.
2009 inleddes med strålande vackert väder och ett par minusgrader som gav marken ett tunt vitt rimfrosttäcke. Arwen som skötte sig exeplariskt som gäst och snällt sov i tvättrummet hela natten, blev glad när jag kom ner och släppte ut henne, gav henne frukost och sedan traskade runt lite med henne i den, för tillfället, tomma hästhagen. Sju rådjur stod och betade på fältet intill men Arwen var inte intresserad av så tidig jakt och lät dem vara i fred.
Efter frukost med sedvanliga ägg Benedictine körde vi hem till katterna. Maken som har en gigantisk förkylning och nästan tappat rösten, parkerade sig i soffan, drog ett antal filtar över sig och sov medan Arwen och jag gick långpromenad. Mina nyinköpta stövlar fick gå med oss och det klarade de bra - vi kan nog bli ett vinnande team jag och mina "Aigle" och vandra långt utan att få ont där Tretorn så "oskönt" hade placerat svetsfogar som hela tiden smågnagade på mina fötter. Dessutom är Tretornstövlarna så smala över smalbenen att jag inte kan komma ur dem utan hjälp! Ändå är inte mina smalben av någon grövre sort. Så i detta fallet ratar vi det svensktillverkade och ropar glatt: "Vive la France".
På hemvägen mötte stövlarna, Arwen och jag två maffiga Dogo Argentino som var ute och vallade sina skötare = våra "nästgrannar". Hundarna ser ut som om dom skulle kunna svälja Arwen i en munsbit så hon kopplades för säkerhets skull. Den ena doggen gav upp ett avgrundsvrål när vi passerade dem, han hade nog gärna smakat på den vackra svarta hunden, men Arwen tittade rakt fram och struntade fullkomligt i sådana fasoner!
Så här står står det om Dogo Argentino i rasbeskrivningen:
Rasen skall vara glad, ärlig, ödmjuk, vänlig och inte skällig, alltid medveten om sin styrka.
Den får aldrig vara aggressiv, ett drag som allvarligt skall ges akt på.
Dess dominerande sätt gör att den ständigt konkurrerar om revir med hundar av samma
kön vilket mest märks hos hanhundar. Rasen är en intelligent, tyst, modig och tapper.
Grannens hundar skäller alltid och verkar sannerligen inte särskilt vänliga! Och att hundar som väger ca 65 kg, skäller och är så muskulösa som de här är, inger respekt - det kan jag garantera!
Nu är det kväller och vi är trötta, maken dessutom sjuk, men har trots det lagat någon slags liten kvällsmat åt oss och den ska intagas nu.
En god fortsättning önskas ni av
Skogseva
Gott nytt år
....önskar jag er alla antingen ni är läsare eller vanliga dödliga...
En otroligt vacker morgonpromenad fick Arwen och jag. En blek sol lyste över rimfrostlandskapet och luften var stilla och krispig. Några hjortar sprang över de vackra ängarna nere vid Genarp och stod sedan stilla på en kulle ett ögonblick innan de fortsatte in i skogen. Herr Bergman hade inte kunnat få till det snyggare!
Gårdagens oxsvanssoppa var en sann delikatess, riktig festmat. Vi åt hembakad focaccia, som fanns i frysen, till. Mat som rekommenderas att laga, men man måste inse att det inte är snabbmat precis. Buljongkoket måste stå till dagen efter så att man kan lyfta bort fettkakan, som blir ganska tjock.
Focaccia är ett trevligt bröd att baka själv och det blir minst lika gott som köpevarianten. Det är ju inte något lågkaloribröd precis, men serverat tll en soppa är det helt ok.
I dag kommer kaloriintaget att bli avsevärt. Vi firar tillsammans med goda vänner i Hofterup och middagen ser likadan ut som den gjort de trettiofyra år (!) traditionen funnits, med ett par små ändringar. Den inledande Campbellsoppan är ersatt med hemkokt fasansoppa, ljuvligt god och säkert arbetskrävande. Mig gjorde det inget att Campbells buljong försvann ur deras sortiment.
En otroligt vacker morgonpromenad fick Arwen och jag. En blek sol lyste över rimfrostlandskapet och luften var stilla och krispig. Några hjortar sprang över de vackra ängarna nere vid Genarp och stod sedan stilla på en kulle ett ögonblick innan de fortsatte in i skogen. Herr Bergman hade inte kunnat få till det snyggare!
Gårdagens oxsvanssoppa var en sann delikatess, riktig festmat. Vi åt hembakad focaccia, som fanns i frysen, till. Mat som rekommenderas att laga, men man måste inse att det inte är snabbmat precis. Buljongkoket måste stå till dagen efter så att man kan lyfta bort fettkakan, som blir ganska tjock.
Här saknas både morot och purjolök,
men svansen ser väldigt fin ut.
men svansen ser väldigt fin ut.
Focaccia är ett trevligt bröd att baka själv och det blir minst lika gott som köpevarianten. Det är ju inte något lågkaloribröd precis, men serverat tll en soppa är det helt ok.
I dag kommer kaloriintaget att bli avsevärt. Vi firar tillsammans med goda vänner i Hofterup och middagen ser likadan ut som den gjort de trettiofyra år (!) traditionen funnits, med ett par små ändringar. Den inledande Campbellsoppan är ersatt med hemkokt fasansoppa, ljuvligt god och säkert arbetskrävande. Mig gjorde det inget att Campbells buljong försvann ur deras sortiment.
Tomatsoppan säljs nog fortfarande..
Därefter kommer bakad potatis med löjrom, rökt lax och spenat och oxfilé med hasselbackspotatis och bearnaissås. Sist en desserten som är ny för varje år och alltid lika god. Arbetet under middagen, med att steka oxen och skiva lax o s v sköter herrarna så värdinnan får lite välbehövlig vila. Det hela är överhuvud taget en avslappnad tillställning där jag brukar vara först i säng någon gång vid ettiden och de värsta nattramlarna just har gått och lagt sig när det är dags att äta frukost!
Så har vi överlevt första dygnet med värme enbart serverad av värmepumpen och det verkar funka. På ovanvåningen har vi stängt elementet i gäst-/kattrummet och det kändes svalare än vanligt men katterna bryr sig nog inte. Sovrummet värmer vi upp under dagen för där är "satankallt" efter att två fönster varit öppna under natten. I morse var innetemperaturen tio gradet. Plusgrader får jag kanske tillägga! Kallt på natten och varmt på dagen = skönt inneklimat!
Och så, så klart, en sommarbild:
Denna ljuvliga blå vinda "Blaue Mauritzius" är ett måste i blomlådorna (10 st) på huset
och i några krukor i trädgården varje sommar. Blommar överdådigt från maj till frosten kommer.
Något år lyckades vi ta sticklingar, annars brukar den alltid finnas att köpa hos Vellingeblomman.
Jag har redan önskat er gott nytt år så nu jag säger bara godmiddag.
Skogseva
Skogseva
Nu har här varit
...en "liten elektrisk man" och gjort elinstallationen av värmepumpen, som nu blåser ut varm luft i kök och i vår pyttelilla hall. Ljudet är ganska diskret, jag tror inte att jag kommer att störas av det. Återstår att se vad det gör på våra elräkningar.
Här kommer bild på gårdagens kräftstjärtsmörgås:
Dagen har varit medioker, våra förkylningar (särskilt makens) blommar ut ordenligt och vi är båda trötta och inte "in the mood". Jag har i alla fall gått "fyran" med Arwen även om det var lite motigt. Blev lite uppiggad när jag mötte ett gäng om 10-12 spänstiga gamlingar (något äldre än jag) som travade med och utan stavar. Jag erbjöds en plats i ledet, men kände att det nog får dröja några år. Gruppromenad får det bli den dag jag inte vågar mig ut på egen hand i skogen.
Slängde sedan hunden i bilen och åkte in till Lund för lite praktiska göromål. Jag lämnade in en gammal teckning som min farbror gjorde 1918, den behövde ny passepartout. Det är en liten teckning som föreställer ett korsvirkeshus, mycket detaljrikt avbildat, varje tegelsten är på plats. Teckningen är förmodligen gjord i studiesyfte (farbror blev senare arkitekt) och jag tror att huset möjligtvis ligger eller låg på Östergatan i Malmö. Mannen och kvinnan i ramaffären, båda i pensionsåldern, var pratsamma och berättade om sitt arbete, att de inte har någon som kan ta över verksamheten efter dem och om alla fina gamla redskap och maskiner de använder och vilken noggrannhet som krävs för att resultatet ska bli bra. Långt ifrån Gallerix sätt att arbeta. De berättade också om en stor, nyrenoverad tavla som de fått i uppgift att glasa in bakom tjockt okrossbart glas, lägga på nytt bladguld på ramen och sedan leverera till Akademiska Föreningen. Den var så stor och tung att det krävdes ett par stadsbud att leverera den. När de efter en vecka inspekterade tavlan för att se hur den såg ut på plats var bladguldet redan svårt repat av klåfingriga studenter! Det okrossbara glaset behövdes som skydd mot snapsglas och annat som brukade fara genom luften i lokalen! Odågor finns minsann överallt!
Köpte sedan en stor duk som ska bli något att hänga på väggen här i vardagsrummet. Vill inte sträcka mig till att kalla det tavla, snarare någon slags dekoration/planch/utsmyckning. Vill försöka få till färger som passar till soffa/matta/kuddar och det är väl inte så en konstnär arbetar precis. Duken är 120x150 cm så det blir en stor dekoration! Jag kanske tar en bild på den när den är klar.
Fram till dess får ni nöja er med en annan tavla:
Här kommer bild på gårdagens kräftstjärtsmörgås:
Det är inte så dumt att lägga på en dillkvist ,
sådan fanns emellertid inte hemma i går.
sådan fanns emellertid inte hemma i går.
Dagen har varit medioker, våra förkylningar (särskilt makens) blommar ut ordenligt och vi är båda trötta och inte "in the mood". Jag har i alla fall gått "fyran" med Arwen även om det var lite motigt. Blev lite uppiggad när jag mötte ett gäng om 10-12 spänstiga gamlingar (något äldre än jag) som travade med och utan stavar. Jag erbjöds en plats i ledet, men kände att det nog får dröja några år. Gruppromenad får det bli den dag jag inte vågar mig ut på egen hand i skogen.
Slängde sedan hunden i bilen och åkte in till Lund för lite praktiska göromål. Jag lämnade in en gammal teckning som min farbror gjorde 1918, den behövde ny passepartout. Det är en liten teckning som föreställer ett korsvirkeshus, mycket detaljrikt avbildat, varje tegelsten är på plats. Teckningen är förmodligen gjord i studiesyfte (farbror blev senare arkitekt) och jag tror att huset möjligtvis ligger eller låg på Östergatan i Malmö. Mannen och kvinnan i ramaffären, båda i pensionsåldern, var pratsamma och berättade om sitt arbete, att de inte har någon som kan ta över verksamheten efter dem och om alla fina gamla redskap och maskiner de använder och vilken noggrannhet som krävs för att resultatet ska bli bra. Långt ifrån Gallerix sätt att arbeta. De berättade också om en stor, nyrenoverad tavla som de fått i uppgift att glasa in bakom tjockt okrossbart glas, lägga på nytt bladguld på ramen och sedan leverera till Akademiska Föreningen. Den var så stor och tung att det krävdes ett par stadsbud att leverera den. När de efter en vecka inspekterade tavlan för att se hur den såg ut på plats var bladguldet redan svårt repat av klåfingriga studenter! Det okrossbara glaset behövdes som skydd mot snapsglas och annat som brukade fara genom luften i lokalen! Odågor finns minsann överallt!
Köpte sedan en stor duk som ska bli något att hänga på väggen här i vardagsrummet. Vill inte sträcka mig till att kalla det tavla, snarare någon slags dekoration/planch/utsmyckning. Vill försöka få till färger som passar till soffa/matta/kuddar och det är väl inte så en konstnär arbetar precis. Duken är 120x150 cm så det blir en stor dekoration! Jag kanske tar en bild på den när den är klar.
Fram till dess får ni nöja er med en annan tavla:
Timjan, vår vackra och snälla ragdoll.
Gott te (det ska jag dricka nu) och god afton önskar jag er alla
Skogseva
Gott te (det ska jag dricka nu) och god afton önskar jag er alla
Skogseva
Ett grått lock
...låg över vår skogsnejd när jag tog med Arwen på dagens långpromenad. Vi har namnat skogsvägarna jag brukar trava på för att maken ska veta var han ska leta efter mig om jag inte återvänder. "Pensionärsvarning" hade barnen säkert sagt. Nåväl, jag bestämde mig raskt för att gå "fyran", som är en runda som tar ca två timmar. Den går på skogsvägar (naturligtvis), på stigar, utmed gärden och utmed Höje å, mycket nedför i början och sedan, som ett naturligt straff, flåsmycket uppåt. Romeleåsens skönhet kan ta andan ur en på mer än ett sätt!
Nåväl, gick jag där med en glatt skuttande hund framför mig när jag överfölls av en lyckokänsla. Ni vet en sådan som kan drabba en plötsligt och som man kan förnimma som champagnebubbel i blodet.
"Här går jag på mina friska ben och jag har allt jag kan önska mig. Käre maken finns en bit härifrån, just nu handlande mat, barn och barnbarn finns, jag finns i denna fantastiska del av världen, det ligger rimfrost på mark och grenar, näsan är kall och snorig, jag kan andas, mitt hjärta arbetar i min kropp, jag lever och är just nu makalöst lycklig!"
Den lyckokänslan har jag kvar en liten glittrande skärva av fortfarande nu när jag sitter här och skriver. Det brinner en brasa i spisen, Edvard Persson sjunger skånska visor i radion (hoppsan!) och käre maken vad gör han tror ni - jo minsann, lagar mat! Oxsvanssoppa som vi ska ha i morgon. Vem lagar oxsvanssoppa nuförtiden? Den ligger väl långt från den trista och vanliga mat jag nämnde i går. Soppa verkar över huvud taget inte vara populärt och betraktas ofta inte som "riktig" mat. I synnerhet män verkar vilja ha kött i någon form för att det ska kunna kallas middag. Maken jublar normalt inte heller över soppa därför är det extra trevligt att han själv valt att laga till en sådan.
I dag ska vi ha en kräftstjärtsmörgås - "Det är väl ingen middag" säger ni. Jodå, hör här:
(För två personer)
1. Tag två runda brödkakor, "Hällakaka", bred med smör och rosta i ugnen några minuter.
2. Klyfta två eller tre hårdkokta ägg och lägg på de avsvalnade bröden.
3. Rör samman majonnäs, creme fraiche, lite cayennepeppar, vitlök (så mycket ni vågar - vi brukar ta fyra klyftor) och ytterst lite rivet citronskal. Bred ett frikostigt lager över äggen.
4. Låt innehållet i en burk kräftstjärtar (den stora burken) rinna av ordentligt och fördela på de två smörgåsarna.
Strimlad sallad och tomatklyftor runt smörgåsen ser snyggt ut och är gott till.
Servera med ett gott vitt vin, t ex Vicar´s choise (98:-).
Denna smörgås är en efterapning av den kräftmacka som serveras på Olof Viktors. Skillnaden är nog bara att dom har riktig aioli medan vi valt en magrare creme fraichevariant.
Jag ska koka några äppleklyftor i fläderblomssaft, krydda med ganska mycket rosépeppar och servera till vaniljglass som dessert lite senare i kväll.
Som avslut tar vi en sommarbild.
Bilden tagen någon gång tidigt i höstas.
En typisk Arwenpromenadväg på Romeleåsen.
En typisk Arwenpromenadväg på Romeleåsen.
Nåväl, gick jag där med en glatt skuttande hund framför mig när jag överfölls av en lyckokänsla. Ni vet en sådan som kan drabba en plötsligt och som man kan förnimma som champagnebubbel i blodet.
"Här går jag på mina friska ben och jag har allt jag kan önska mig. Käre maken finns en bit härifrån, just nu handlande mat, barn och barnbarn finns, jag finns i denna fantastiska del av världen, det ligger rimfrost på mark och grenar, näsan är kall och snorig, jag kan andas, mitt hjärta arbetar i min kropp, jag lever och är just nu makalöst lycklig!"
Den lyckokänslan har jag kvar en liten glittrande skärva av fortfarande nu när jag sitter här och skriver. Det brinner en brasa i spisen, Edvard Persson sjunger skånska visor i radion (hoppsan!) och käre maken vad gör han tror ni - jo minsann, lagar mat! Oxsvanssoppa som vi ska ha i morgon. Vem lagar oxsvanssoppa nuförtiden? Den ligger väl långt från den trista och vanliga mat jag nämnde i går. Soppa verkar över huvud taget inte vara populärt och betraktas ofta inte som "riktig" mat. I synnerhet män verkar vilja ha kött i någon form för att det ska kunna kallas middag. Maken jublar normalt inte heller över soppa därför är det extra trevligt att han själv valt att laga till en sådan.
I dag ska vi ha en kräftstjärtsmörgås - "Det är väl ingen middag" säger ni. Jodå, hör här:
(För två personer)
1. Tag två runda brödkakor, "Hällakaka", bred med smör och rosta i ugnen några minuter.
2. Klyfta två eller tre hårdkokta ägg och lägg på de avsvalnade bröden.
3. Rör samman majonnäs, creme fraiche, lite cayennepeppar, vitlök (så mycket ni vågar - vi brukar ta fyra klyftor) och ytterst lite rivet citronskal. Bred ett frikostigt lager över äggen.
4. Låt innehållet i en burk kräftstjärtar (den stora burken) rinna av ordentligt och fördela på de två smörgåsarna.
Strimlad sallad och tomatklyftor runt smörgåsen ser snyggt ut och är gott till.
Servera med ett gott vitt vin, t ex Vicar´s choise (98:-).
Denna smörgås är en efterapning av den kräftmacka som serveras på Olof Viktors. Skillnaden är nog bara att dom har riktig aioli medan vi valt en magrare creme fraichevariant.
Jag ska koka några äppleklyftor i fläderblomssaft, krydda med ganska mycket rosépeppar och servera till vaniljglass som dessert lite senare i kväll.
Som avslut tar vi en sommarbild.
Ett naket barn som kissar ute - somrigare kan det inte bli.
(Tack för kommentarer, det är trevligt och då vet jag att det är någon som läser mina alster.)
God kväll och god middag önskar
Skogseva
(Tack för kommentarer, det är trevligt och då vet jag att det är någon som läser mina alster.)
God kväll och god middag önskar
Skogseva
Under en långpromenad
...med Arwen flyger och far tankarna genom hjärnan, okontrollerade och osorterade. Min hjärna är ganska skarp - det vet jag. Och om man som jag hamnar väldigt högt på Stanford-Binettestet tillhör man de två procent av populationen vars tankar borde syssla med att lösa ekonomikrisen, fundera över kvantfysik och kvarkar, lösa Fermats stora sats, eller åtminstone uppfinna en bäranordning som gör det skönare för handen att bära en tung plastkass fullastad med mjölkförpackningar! Det senare har jag i och för sig gjort, men det verkade så jobbigt att genomföra med patent och allt som krävs och pengar kostar det och inte vet man om det skulle löna sig och inte vet man om folk skulle köpa den där den låg vid kassan i en liten plastlåda och kostade fem kronor och var blå eller röd eller rosa och trind och greppvänlig och ingen visste vad den skulle användas till!
Om allt detta rör sig alltså inte mina tankar, utan om
M A T !!!!!!
Varför finns mat alltid i mina tankar från det att jag avslutat frukosten till det att jag sitter i soffan på kvällen och undrar över vad det kan finnas för något gott att äta till långfilmen/På spåret/konserten? Det är något med mig och mat som jag inte själv förstår. Jag är som en hund eller varg som tror att man måste passa på medan mat finns och äta så mycket som möjligt, för dåliga tider kunna komma och si då veta man icke om föda överhuvud taget kommer att kunna dras hem till kulan.
När jag var barn (då när livet lekte och allt var okomplicerat och ofarligt) åt jag aldrig. Det är sant! Mamma gick till doktorn med mig för hon trodde inte att jag skulle överleva så lite näring som jag fick i mig. Jag åt två saker: kalops och brylépudding. Nu var det inte mat som serverades en vardag så det blev nog inte så mycket ätande för min del. Och visst var jag skranglig som barn - skranglig men frisk! Nu är jag inte skranglig längre. Om jag fortsätter så här kan man snarare kalla mig "rundnätt" - ett hemskt ord!
Mina tankar rörde sig alltså kring ämnet MAT. Det måste finnas (faktiskt) ett oändligt antal maträtter i världen och ändå lagar vi i våra respektive familjer till våra standardrätter, ständigt återkommande ungefär som restskatt. Barnfamiljer = spaghetti och köttfärssås måndag, fiskpinnar tisdag, falukorv och potatismos onsdag o s v, o s v. Vi, maken och jag, skiljer oss förvisso inte från mängden även om vår mat ofta är lite mer invecklad beroende på makens intresse för lagningen och mitt för ätningen. Men varför är vår matfantasi så begränsad egentligen. Det vi laborerar med är ju mest olika kryddningar, ingenting känns som något riktigt nytänkande, inte ens det som duktiga och kreativa kockar tävlar med. Det hela blir mest konstigt och komplicerat.
I dag står det L E V E R på vår meny. Jag äter egentligen inte lever. När jag var barn fick jag ha en lapp med hemifrån där det stod:
.............. har vår tillåtelse att slippa äta i matbespisningen i dag då hon inte tål lever.
Målsman
Dock kan jag i dag tycka att det ser gott ut och luktar gott när vi någon gång äter ute och maken beställer just lever. Alltså har jag anmält mig som ett villigt offerlamm att testa en hemlagad version med bacon, äpplen och pyttelite timjan. Till detta karamelliserade palsternackor och sparrispotatis. Vi får väl se vad omdömet blir.
Njaae.. Avätet - men jag tror inte att det kommer stå på min matfavoritlista, tack i alla fall käre make..
En helt annan sak. Fick ett dataspel av maken i julklapp, Lara Croft, "Tomb raider Underworld". Jätteroligt tycker jag som gillar att se på när barnbarnen spelar sina "World of Warcraft" och annat. Det var ju bara det att det krävs en dator som är stark som en Hulk och det är inte min lilla laptop. Priser på ny och starkare dator kollades. En så kallad "speldator" med rätt kapacitet kostar ca 15 000 kronor - icke att tänka på. Fröken Croft får returneras även om det svider i hjärtat. Vad tänker speltillverkarna på egentligen. Jag får nöja mig med lägga patiens eller spela luffarschack.
Nu önskar jag er alla en skön söndagkväll och skänker en extra tanke åt er som ska arbeta och träla i morgon.
Skogseva
Hemma igen
...efter julfirandet.
Mycket trevliga och "matiga" dagar med ett julbord som kunde konkurrera ut ett ärevärdigt stadshotells dito. Där fanns t o m små fina kroppkakor! Jag tror att nästan allt utom den stekta inlagda sillen var hemtillverkat. Alla bidrog med något så det blev omfattande! Det tog ca en och en halv timme att plocka fram, koka, steka, värma, skiva, vispa och röra, lägga upp och till sist duka bordet, som blev så här fint:
Nya duken, 6 m lång, är på plats på bordet som kan bli ännu längre om ytterligare en klaff fälls upp!
Sonens matrum/kök är som gjort att fira jul eller stora tillställningar i, rymligt ljust och vackert och med gamla vedspisen kvar i ett hörn - perfekt att sätta köttbullar och annat småvarmt på. Julbordet fick ta tid och småpojkarna uthärdade stoiskt! Tomten hade ofantliga mängder klappar med sig, men också då var småbarnen duktiga med att vänta med uppackandet tills alla klappar var utdelade. Populäraste klappen: ett lasersvärd till minstingen. Det blinkade och gnisslade i en överlycklig liten fyraårig Darth Vaders hand. Vi avslutade dagen med frågesport på hembioskärmen - "Buzz Quiz" - nåja, man ska kanske vara lite snabbare i fingrarna än vad jag är! Och sen, sen blev kvällen
Juldagen blev promenaddag, titta på "Mamma Mia-filmdag", fikapåeftermiddagendag (med alla tänkbara kakor) och kvällen blev en spelaspelkväll med mycket sjungande och skratt. Något slags "Så ska det låta"-spel och sedan "Singstar" där vi, som är äldre och inte helt uppdaterade när det gäller 80-, 90- och 2000-talsmusik, inte klarade oss så lysande precis. Och sen, sen blev kvällen.
I morse gratulerades lilla tolvåriga flickbarnbarnet, (här måste jag bli lite partisk) den mest förtjusande lilla 12-åriga flicka som går i ett par skor, superlativerna räcker inte till. Hon håller dessutom på att utvecklas till en liten skönhet - vad månne bliva av henne?!
Nu är vi i hemma igen - katterna blev glada(?), liten kvällsmåltid är aväten, julklappsfårskinnet utplacerat i soffan, jag ska snart själv placera mig därpå och titta på "På spåret" och kanske inte så mycket mer i dag, vi är ganska trötta.
Det var så vackert i morse när solen började stiga upp över fälten utanför sonens hus
De gamla grindarna till skolan där dom bor såg fantasieggande ut i det vackra ljuset...
God kväll önskar
Skogseva
Mycket trevliga och "matiga" dagar med ett julbord som kunde konkurrera ut ett ärevärdigt stadshotells dito. Där fanns t o m små fina kroppkakor! Jag tror att nästan allt utom den stekta inlagda sillen var hemtillverkat. Alla bidrog med något så det blev omfattande! Det tog ca en och en halv timme att plocka fram, koka, steka, värma, skiva, vispa och röra, lägga upp och till sist duka bordet, som blev så här fint:
Nya duken, 6 m lång, är på plats på bordet som kan bli ännu längre om ytterligare en klaff fälls upp!
Sonens matrum/kök är som gjort att fira jul eller stora tillställningar i, rymligt ljust och vackert och med gamla vedspisen kvar i ett hörn - perfekt att sätta köttbullar och annat småvarmt på. Julbordet fick ta tid och småpojkarna uthärdade stoiskt! Tomten hade ofantliga mängder klappar med sig, men också då var småbarnen duktiga med att vänta med uppackandet tills alla klappar var utdelade. Populäraste klappen: ett lasersvärd till minstingen. Det blinkade och gnisslade i en överlycklig liten fyraårig Darth Vaders hand. Vi avslutade dagen med frågesport på hembioskärmen - "Buzz Quiz" - nåja, man ska kanske vara lite snabbare i fingrarna än vad jag är! Och sen, sen blev kvällen
Juldagen blev promenaddag, titta på "Mamma Mia-filmdag", fikapåeftermiddagendag (med alla tänkbara kakor) och kvällen blev en spelaspelkväll med mycket sjungande och skratt. Något slags "Så ska det låta"-spel och sedan "Singstar" där vi, som är äldre och inte helt uppdaterade när det gäller 80-, 90- och 2000-talsmusik, inte klarade oss så lysande precis. Och sen, sen blev kvällen.
I morse gratulerades lilla tolvåriga flickbarnbarnet, (här måste jag bli lite partisk) den mest förtjusande lilla 12-åriga flicka som går i ett par skor, superlativerna räcker inte till. Hon håller dessutom på att utvecklas till en liten skönhet - vad månne bliva av henne?!
Nu är vi i hemma igen - katterna blev glada(?), liten kvällsmåltid är aväten, julklappsfårskinnet utplacerat i soffan, jag ska snart själv placera mig därpå och titta på "På spåret" och kanske inte så mycket mer i dag, vi är ganska trötta.
Det var så vackert i morse när solen började stiga upp över fälten utanför sonens hus
De gamla grindarna till skolan där dom bor såg fantasieggande ut i det vackra ljuset...
God kväll önskar
Skogseva
Da´n före doppareda´n
...blir det bara en tämligen kort julhälsningsblogg.
En förkylning håller på att etablera sig i min kropp, halsen är tjockare än vanligt, ögonen gör ont och det mesta känns lite dimmigt. Varför just till jul? Har jag varit extra stygg eller bara varit i kontakt med smittbärande människor? Nåja, med lite naturläkemedel och några Magnecyl ska jag nog klara juldagarna.
Såg och hörde "Sånger för livet" i går och de första körsångarna som zoomades in var minsann mina gamla altkompisar. Bland tretusen andra körsångare syntes dom sedan flera gånger i närbild i rutan! Dessutom en närbild på "vår" körs kroppsligt (ca 130 kg) och röstmässigt, store bas. Det var kul att se och det lät väldigt bra.
Till våren ska maken och jag tillsammans med svåger och svägerska testa en ny kör i Lund, en helt vanlig sådan där man inte binder upp sig för helger, som man gör i en kyrkokör. Maken och jag har nog båda saknat sjungandet, men något tvång vill vi inte ha längre. Dock mår man ju bra av att sjunga - endorfinerna sprattlar runt i en, gör en glad och ger extra energi!
Även om det låter präktigt (enligt min syster) har jag varit ute på dagens långpromenad med Arwen. Solen lyste över oss och marken den var frusen (och inga blommor fanns), så alla våra tassar var rena när vi kom hem igen. Arwen var urtråkig i natt och skulle ut två gånger. Förmodligen behövde hon inte kissa, hon hade bara tråkigt och ville ha upp oss. Maken fick lufsa upp och släppa ut henne en gång och jag en gång, med urusel nattsömn som följd. Maken tar igen det nu med eftermiddagstupplur och om jag har ro till det ska jag göra detsamma om en stund.
Nu piggar vi upp oss med en sommarbild.
Och så spyr jag, med tanke på vad som hänt i Rosengård, lite nödvändig galla :
Usch och fy på er alla ni autonoma demonstranter som far från den ena staden till den andra för att bråka! Ni är inget annat än legoknektar som får er ersättning i form av den "kick" som slagsmål och stenkastning ger er! När ni sedan dessutom inte vågar visa era ansikten utan maskerar er då kan, i alla fall jag, bara känna avsky för det ni håller på med - det finns inget hedervärt i det!
Nu ska jag nog ta den där vilostunden som jag tänkt mig - bloggandet blev ju inte så kort. En inredningstidning, en kudde och en filt, skön musik - det kan inte bli mycket bättre. Bloggen kommer nog inte att fyllas på under juldagarna, men sedan...
En förkylning håller på att etablera sig i min kropp, halsen är tjockare än vanligt, ögonen gör ont och det mesta känns lite dimmigt. Varför just till jul? Har jag varit extra stygg eller bara varit i kontakt med smittbärande människor? Nåja, med lite naturläkemedel och några Magnecyl ska jag nog klara juldagarna.
Såg och hörde "Sånger för livet" i går och de första körsångarna som zoomades in var minsann mina gamla altkompisar. Bland tretusen andra körsångare syntes dom sedan flera gånger i närbild i rutan! Dessutom en närbild på "vår" körs kroppsligt (ca 130 kg) och röstmässigt, store bas. Det var kul att se och det lät väldigt bra.
Till våren ska maken och jag tillsammans med svåger och svägerska testa en ny kör i Lund, en helt vanlig sådan där man inte binder upp sig för helger, som man gör i en kyrkokör. Maken och jag har nog båda saknat sjungandet, men något tvång vill vi inte ha längre. Dock mår man ju bra av att sjunga - endorfinerna sprattlar runt i en, gör en glad och ger extra energi!
Även om det låter präktigt (enligt min syster) har jag varit ute på dagens långpromenad med Arwen. Solen lyste över oss och marken den var frusen (och inga blommor fanns), så alla våra tassar var rena när vi kom hem igen. Arwen var urtråkig i natt och skulle ut två gånger. Förmodligen behövde hon inte kissa, hon hade bara tråkigt och ville ha upp oss. Maken fick lufsa upp och släppa ut henne en gång och jag en gång, med urusel nattsömn som följd. Maken tar igen det nu med eftermiddagstupplur och om jag har ro till det ska jag göra detsamma om en stund.
Nu piggar vi upp oss med en sommarbild.
Detta är våra kryddlådor, här med blommande salvia. Den är vacker både när den blommar och med sina gråludna blad när den är "naken". Dessutom god att fylla kycklingbröst med tillsammans med Philadelphiaost, vitlök och finstrimlat citronskal.
Övriga kryddor i lådorna är timjan av olika sorter, fransk dragon, stenkyndel, gräslök och oregano. En stor planta vinruta blev så omfångsrik (och luktade faktiskt mer illa än gott) att den grävdes upp, men en rymling hade redan hoppat ner på marken och växer sig nu stor vid uthushörnan.
I bakgrunden skymtar växthuset , mycket älskat och flitigt använt.
Övriga kryddor i lådorna är timjan av olika sorter, fransk dragon, stenkyndel, gräslök och oregano. En stor planta vinruta blev så omfångsrik (och luktade faktiskt mer illa än gott) att den grävdes upp, men en rymling hade redan hoppat ner på marken och växer sig nu stor vid uthushörnan.
I bakgrunden skymtar växthuset , mycket älskat och flitigt använt.
Och så spyr jag, med tanke på vad som hänt i Rosengård, lite nödvändig galla :
Usch och fy på er alla ni autonoma demonstranter som far från den ena staden till den andra för att bråka! Ni är inget annat än legoknektar som får er ersättning i form av den "kick" som slagsmål och stenkastning ger er! När ni sedan dessutom inte vågar visa era ansikten utan maskerar er då kan, i alla fall jag, bara känna avsky för det ni håller på med - det finns inget hedervärt i det!
Nu ska jag nog ta den där vilostunden som jag tänkt mig - bloggandet blev ju inte så kort. En inredningstidning, en kudde och en filt, skön musik - det kan inte bli mycket bättre. Bloggen kommer nog inte att fyllas på under juldagarna, men sedan...
En riktigt God Jul önskar jag alla, kända och okända.
Skogseva
Skogseva
Mina magiska fingrar
...trollade bort det inlägg jag gjorde i lördagskväll, när jag skulle kontrolläsa fanns bara första meningen kvar = partiell borttrollning.
Detta får bli ett koncentrat av de senaste dagarna.
Lördagen var ju "barnkalasdag" d v s barn och barnbarn som vi inte träffar i jul + några som vi träffar, var här hos oss och åt sedvanlig laxpudding, jättegod, smält smör och sallad därtill. Tiramisun ska nog ges ut i reviderat skick nästa gång, för min del var kaffesmaken lite för framträdande. Definitivt väldigt vuxen i smaken - kaffe- och spritstark! Småbarnen skötte sig och lekte med det nya innehållet i leksakslådan. En ny mansperson introducerades av ett barn och han fick med beröm godkänt!
Söndagen tog Arwen och jag en långpromenaddag och sedan lämnades hon ensam hemma ett antal timmar. Maken och jag och svåger och svägerska träffades i domkyrkan, markerade fyra stolar långt fram (tillåtet, otillåtet?) och gick sedan på ett, för oss, nytt fik. Fullsatt klockan halv tre en söndageftermiddag! Vi fick i alla fall vårt kaffe och ostbullar, sämre sätt finns att fördriva en timme. Om kaféet var fullt så var domkyrkan smockfull, inte för att jag vet vad skillnaden är, fullt är väl fullt. Händels "Messias" borde kanske avskräcka med sina tre timmar, men icke så! Det blev en blandad upplevelse tyckte vi nog alla fyra. Musik och sång före första pausen var lite tunnt och osäkert. Lunds kammarkör lät lite "klen" trots stort antal körmedlemmar och en inlånad tenor var lite för osäker. Dock bättrades det hela ordenligt efter paus och det blev mycket njutbart. Men... tre timmar är lite mäktigt! Någonstans i mitten kom jag på mig själv med att sitta och planera dagens aktiviteter, fick bokstavligen tvinga tillbaka tankarna till musik och text.
Arwen blev överlycklig när vi kom hem och tramsade runt med sin nalle i munnen, sedan fick hon ligga i soffan hos maken som kompensation för sin ensameftermiddag.
I dag har det varit blåsigt värre, smågrenar ramlar ner i stor mängd från vår döda alm (ska tas ner) och vinden tog ordentligt i bilen när vi åkte till Dalby och handlade. Lite vind får emellertid icke hindra en hundvaktare från långpromenader så vi har tagit två. Arwen pussade nästan ett ganska litet vildsvin på näsan! Svinet stod dolt i ett dike och när Arwen dök ner där hamnade hon bara ett par meter från det. Svinet for in i skogen och hunden efter, men som hon är en Mycket Lydig Hund kom hon genast, när jag äntligen fick ljud i visselpipan. Hundvisselpipan, som jag just köpt, gick sönder vid första visslingen så nu använder jag en liten löjlig leksaksvisselpipa i rosa och grönt och den funkar inte om man är hysterisk när man visslar i den upptäckte jag! Ny, riktig pipa måste köpas.
Nu står maken som vanligt i köket och lagar mat. En kycklingbröstsallad till middagen i dag och en lägg som kokar till rotmos med fläsklägg för morgondagens middag. Rotmos på "lillejulafton"? Varför inte!
En sommarbild från trädgården kan ni väl orka med.
Denna väldoftande ros ,"Maidens Blush", är ett nyförvärv från i somras. Stora förhoppningar finns om att det ska bli en frisk och välutvecklad ros. Rosornas friskheten i vår trädgård är annars tveksam - rosrost, svartfläcksjuka o s v härjar trots ständig bekämping med Binabpreparat. Det är inte lätt att vara odlare!
I kväll skall vi, i TV1, se och höra gamla körkamrater, med flera tusen andra, sjunga under Kjell Lönnå i "Sånger för livet". Det var en stor upplevelse för dom och det skall bli roligt att höra resultatet.
Detta får bli ett koncentrat av de senaste dagarna.
Lördagen var ju "barnkalasdag" d v s barn och barnbarn som vi inte träffar i jul + några som vi träffar, var här hos oss och åt sedvanlig laxpudding, jättegod, smält smör och sallad därtill. Tiramisun ska nog ges ut i reviderat skick nästa gång, för min del var kaffesmaken lite för framträdande. Definitivt väldigt vuxen i smaken - kaffe- och spritstark! Småbarnen skötte sig och lekte med det nya innehållet i leksakslådan. En ny mansperson introducerades av ett barn och han fick med beröm godkänt!
Söndagen tog Arwen och jag en långpromenaddag och sedan lämnades hon ensam hemma ett antal timmar. Maken och jag och svåger och svägerska träffades i domkyrkan, markerade fyra stolar långt fram (tillåtet, otillåtet?) och gick sedan på ett, för oss, nytt fik. Fullsatt klockan halv tre en söndageftermiddag! Vi fick i alla fall vårt kaffe och ostbullar, sämre sätt finns att fördriva en timme. Om kaféet var fullt så var domkyrkan smockfull, inte för att jag vet vad skillnaden är, fullt är väl fullt. Händels "Messias" borde kanske avskräcka med sina tre timmar, men icke så! Det blev en blandad upplevelse tyckte vi nog alla fyra. Musik och sång före första pausen var lite tunnt och osäkert. Lunds kammarkör lät lite "klen" trots stort antal körmedlemmar och en inlånad tenor var lite för osäker. Dock bättrades det hela ordenligt efter paus och det blev mycket njutbart. Men... tre timmar är lite mäktigt! Någonstans i mitten kom jag på mig själv med att sitta och planera dagens aktiviteter, fick bokstavligen tvinga tillbaka tankarna till musik och text.
Arwen blev överlycklig när vi kom hem och tramsade runt med sin nalle i munnen, sedan fick hon ligga i soffan hos maken som kompensation för sin ensameftermiddag.
I dag har det varit blåsigt värre, smågrenar ramlar ner i stor mängd från vår döda alm (ska tas ner) och vinden tog ordentligt i bilen när vi åkte till Dalby och handlade. Lite vind får emellertid icke hindra en hundvaktare från långpromenader så vi har tagit två. Arwen pussade nästan ett ganska litet vildsvin på näsan! Svinet stod dolt i ett dike och när Arwen dök ner där hamnade hon bara ett par meter från det. Svinet for in i skogen och hunden efter, men som hon är en Mycket Lydig Hund kom hon genast, när jag äntligen fick ljud i visselpipan. Hundvisselpipan, som jag just köpt, gick sönder vid första visslingen så nu använder jag en liten löjlig leksaksvisselpipa i rosa och grönt och den funkar inte om man är hysterisk när man visslar i den upptäckte jag! Ny, riktig pipa måste köpas.
Nu står maken som vanligt i köket och lagar mat. En kycklingbröstsallad till middagen i dag och en lägg som kokar till rotmos med fläsklägg för morgondagens middag. Rotmos på "lillejulafton"? Varför inte!
En sommarbild från trädgården kan ni väl orka med.
Denna väldoftande ros ,"Maidens Blush", är ett nyförvärv från i somras. Stora förhoppningar finns om att det ska bli en frisk och välutvecklad ros. Rosornas friskheten i vår trädgård är annars tveksam - rosrost, svartfläcksjuka o s v härjar trots ständig bekämping med Binabpreparat. Det är inte lätt att vara odlare!
I kväll skall vi, i TV1, se och höra gamla körkamrater, med flera tusen andra, sjunga under Kjell Lönnå i "Sånger för livet". Det var en stor upplevelse för dom och det skall bli roligt att höra resultatet.
En god afton önskar er
Skogseva
Skogseva
I förmiddagsregn...
gick Arwen och jag en första promenad, jag iklädd regnställ som är som regnställ är mest, d v s inte helt tätt när det regnar ordentligt. Däremot inifrån och ut är det tätt, det släpper alltså inte ut fukten från kroppen, utan fungerar som ett vårvärmade omslag - ganska obehagligt i längden. Om någon bland er kära läsare känner till något märke som funkar så tipsa mig gärna.
Läsare ja, så trevligt att ni finns och att ni ger er tillkänna båda kända och okända - tackar, tackar för kommentarer.
En mycket våt Arwen
Huset har städats inför middagen vi ska ha för barn och barnbarn i morgon. Roligt att som omväxling dammsuga upp svarta hundhår i stället för vita katthår!? (Nu centrerade texten sig igen, vet inte varför) Maken har tillverkat en Tiramisu och den var ju inte snabbgjord precis, men blir nog otroligt god. Receptet hämtat ur en av våra italienska kokböcker och då ska det väl bli rätt och bra antar jag. Det blev en massa äggvitor över efter Tiramisun och då vispade maken snabbt ihop maränger som han hävde lite mosade bjärnbär i - dom gräddas fortfarande. Maken försökte fördela smeten på tio klickar, så många blir vi i morgon, men det såg så gott ut att jag raskt bestämde att här skulle minsann inte bjudas på några maränger, dom smaskar vi i oss själv! Vi kan säkert stoppa i oss hälften till kvällens "På spåret".
Eftermiddagspromenaden blev en något trevligare runda i uppehållsväder och minsann om inte solen nästan tittade fram. Jag ska inte trötta er, kära läsare, med hur många rådjur och hjortar vi mötte på vår runda, men tillräckligt för att Arwen skulle hinna bli blasé! Jag kom hem med en mycket smutsig hund, som jag helt rått spolade med kallt vatten direkt från utkastaren på uthuset. Nu har hon legat och torkat på katternas rosa frottehandduk i hallen och hon ska belönas med lite vildsvinskött som maken skurit bort från vår middagsfilé (nej, det äter vi inte varje dag). Om det blandas ner i hennes tråkiga "torrisar" får hon också en festmåltid. Vår ska alltså bestå av helstekt vildsvinsfilé, ugnsbakad sparrispotatis, svampsås på champinjoner som vi plockade i Kåseberga för några månader sedan, gelé och sallad. Gammeldags och gott! Nu ska jag duscha av mig efter städ och promenader så att jag kan sätta mig ren och fräsch till bords.
Kl 18.15: Middagen aväten - det godaste jag ätit på länge. Det svinet hade inte levt förgäves!
God fredagkväll på er alla önskar
Skogseva
Sedan senast...
..har vi varit på konsert på konserthuset i Malmö, en vacker sådan med en dansk kör som sjöng Bach, Carl Nielsen, Sandström, Britten m m. 20 stycken otroligt duktiga män och kvinnor, förmodligen proffs varenda en av dom. Dessvärre verkar det inte som om Malmöborna tycker att a cappellasång är intressant - konserthuset var bara halvfullt. Ni gick miste om något ni Malmöbor som sållade bort tillfället från ert abonnemang.
I går var det dags för nästa begivenhet, Jesus Christ på Stadsteatern (som jag vägrar kalla för något annat). För min del var det ingen höjdare, den berörde mig inte alls, men yngsta dottern som var med tyckte att den var jättebra! Makens omdöme var också ganska ljumt. Jag såg den i London på sjuttiotalet och det var fantastiskt. Kan det månne bero på att jag var ungefär trettiofem år yngre då? Att musiken lät njutbarare för trettiofem år yngre öron? Nu föredrar jag klassisk musik och modernt hip och hoppande och rapande inte alls! Ja, ja - toleransnivån är ganska låg det får jag erkänna och skulle det nästla sig in dylikt oljud i vår radio stängs den raskt av.
Före "Jesusandet" åt vi tre en god middag på Brogatan, lever tillagad för två på två olika sätt och jag för min del fick en helstekt spätta - mums. På det stället lagar man nog aldrig till någon rälig mat. Till maten ett glas vin och efter maten en Creme caramel, lika god den. Creme caramel är ett säkert kort (om man tycker om det förstås), den smakar likadant över hela världen och kan också fås över hela världen tror jag. Inte för att jag rest över hela klotet, men där jag och maken varit har det alltid gått att beställa.
Ja, nu är vi med hund i drygt fjorton dagar. Vi är extrahusse/matte åt äldsta dotterns mycket väluppfostrade Arwen medan "dotterfamiljen" firar jul och nyår långt, långt borta. Arwen är en svart jaktlabrador, alltid glupande hungrig och alltid lika pigg på långpromenad och att leka med katterna - det är inte katterna. Dom kommer att hålla sig på ovanvåningen nu i exakt arton dagar och nöja sig med att från översta trappsteget titta ner på monstret som det gullas och daltas med på bottenplanet.
Arwen och jag har hunnit med första långpromenaden och då hände det som jag länge hoppats på: Vi fick se vildsvin! En radda om tio (så många gick att räkna) som långsamt lunkade förbi på trettio meters håll utan att ta någon notis om oss! Jag kopplade snabbt hunden och stod och tittade på svinen som gick i sakta mak i en prydlig rad genom den glesa skogen. Under våra år här har jag bara sett vildsvin två gånger tidigare, en gång ett styck på min ensampromenad och en gång genom bilfönstret några kultingar springande över vägen. Häftigt att se men ett elände med deras bökande. Vi har haft ett litet besök i trädgården i början av vårt boende här - sedan dess är hela vår tomt inhängnad med eltråd.
Jag har också hunnit med ett premiärträningspass med instruktör på Nautilus och det är tänkt att maken och jag ska gå åtminstone två gånger i veckan. Föresatsen är god och motivationen lika stor som omkretsen runt magen!
I går var det dags för nästa begivenhet, Jesus Christ på Stadsteatern (som jag vägrar kalla för något annat). För min del var det ingen höjdare, den berörde mig inte alls, men yngsta dottern som var med tyckte att den var jättebra! Makens omdöme var också ganska ljumt. Jag såg den i London på sjuttiotalet och det var fantastiskt. Kan det månne bero på att jag var ungefär trettiofem år yngre då? Att musiken lät njutbarare för trettiofem år yngre öron? Nu föredrar jag klassisk musik och modernt hip och hoppande och rapande inte alls! Ja, ja - toleransnivån är ganska låg det får jag erkänna och skulle det nästla sig in dylikt oljud i vår radio stängs den raskt av.
Före "Jesusandet" åt vi tre en god middag på Brogatan, lever tillagad för två på två olika sätt och jag för min del fick en helstekt spätta - mums. På det stället lagar man nog aldrig till någon rälig mat. Till maten ett glas vin och efter maten en Creme caramel, lika god den. Creme caramel är ett säkert kort (om man tycker om det förstås), den smakar likadant över hela världen och kan också fås över hela världen tror jag. Inte för att jag rest över hela klotet, men där jag och maken varit har det alltid gått att beställa.
Ja, nu är vi med hund i drygt fjorton dagar. Vi är extrahusse/matte åt äldsta dotterns mycket väluppfostrade Arwen medan "dotterfamiljen" firar jul och nyår långt, långt borta. Arwen är en svart jaktlabrador, alltid glupande hungrig och alltid lika pigg på långpromenad och att leka med katterna - det är inte katterna. Dom kommer att hålla sig på ovanvåningen nu i exakt arton dagar och nöja sig med att från översta trappsteget titta ner på monstret som det gullas och daltas med på bottenplanet.
Arwen och jag har hunnit med första långpromenaden och då hände det som jag länge hoppats på: Vi fick se vildsvin! En radda om tio (så många gick att räkna) som långsamt lunkade förbi på trettio meters håll utan att ta någon notis om oss! Jag kopplade snabbt hunden och stod och tittade på svinen som gick i sakta mak i en prydlig rad genom den glesa skogen. Under våra år här har jag bara sett vildsvin två gånger tidigare, en gång ett styck på min ensampromenad och en gång genom bilfönstret några kultingar springande över vägen. Häftigt att se men ett elände med deras bökande. Vi har haft ett litet besök i trädgården i början av vårt boende här - sedan dess är hela vår tomt inhängnad med eltråd.
Vackra Arwen
Jag har också hunnit med ett premiärträningspass med instruktör på Nautilus och det är tänkt att maken och jag ska gå åtminstone två gånger i veckan. Föresatsen är god och motivationen lika stor som omkretsen runt magen!
God kväll önskar
Skogseva
Skogseva
Ett häftigt uppvaknande
...blev det minsann i morse tjugo över sex. Det dånade, ett obeskrivligt ljud, och sängen skakade som ruskad av en jättehand! Jag blev otroligt rädd och uppträdde naturligtvis helt hysteriskt medan maken, mer samlad, tog en snabbtur runt huset för att försöka få grepp om vad som hade hänt. Det enda avvikande var att en liten ståltrådsleksak ramlat ner från stringhyllan i matrummet. Vi fattade ingenting och jag var fortfarande skärrad! Vi var med om en jordbävning en morgon i Los Angeles som, även om den för deras förhållande var ganska liten, nästan skrämde vettet ur mig. Vi bodde på sjunde våningen i ett hotell och känslan när sängen skakade och det hemska oljudet från byggnadsstommen som gungade och vred sig kommer jag aldrig att glömma. Ändå kände jag inte igen upplevelsen i morse, konstigt. Vi fick dock snabbt bekräftat via radions P4 (ca 5 min efter händelsen, föredömligt) att det faktiskt varit en jordbävning och strax efter stod en notis på Sydsvenskans hemsida. Maken fnös i början och trodde inte riktigt på det, men fick ge sig. Det letades fram kartor och longituder och latituder mättes ut - jomenvisst - vi hade sovit i stort sett rakt ovanpå bävningen! Nog om detta.
Tack vare vårt (ofrivilligt) tidiga uppvaknande ligger vi idag lite före i dagens "julprogram" och nu (kl 12.00) är grovbrödet snart färdigbakat och rödkålen nästan färdigkokt. Vi känner oss båda ganska tillfreds. De "små männen" har just lämnat oss och deras ofarliga insats i värmepumpsinstallationen är klar och "liten elman" är vidtalad att göra den farliga delen. Jag har inte vågat titta med båda ögonen på utedelen, sneglade bara lite i går - den är inte så tjusig där den sitter fastsmäckt mot vår gråstensgrund. "Elbesparing, elbesparing" får bli mitt mantra när jag tågar förbi fula lådan.
Just nu är det lite osnyggt ute i övrigt också, med många mullvadshögar som förfulande bruna pyramider utspridda i gräsmattorna. Min ständiga kamp mot de förhatliga djuren är något ojämn, men under våra åtta år i skogen här har jag nog fångat sisådär ett femtiotal med hjälp av förträffliga fällor från Österlen. Dessvärre verkar det som om de små liven står i kö för att få flytta in i vår trädgård - "faller en ifrån står dig tusen åter" - är nog i detta fall inte dikt utan sannning.
Nu ska jag ha mitt dagliga samtal med vännen åklagaren.
En liten bild, totalt mullvadsbefriad, från den gröna sommarträdgården kan kanske pigga upp så här i decembermörkret:
Tack vare vårt (ofrivilligt) tidiga uppvaknande ligger vi idag lite före i dagens "julprogram" och nu (kl 12.00) är grovbrödet snart färdigbakat och rödkålen nästan färdigkokt. Vi känner oss båda ganska tillfreds. De "små männen" har just lämnat oss och deras ofarliga insats i värmepumpsinstallationen är klar och "liten elman" är vidtalad att göra den farliga delen. Jag har inte vågat titta med båda ögonen på utedelen, sneglade bara lite i går - den är inte så tjusig där den sitter fastsmäckt mot vår gråstensgrund. "Elbesparing, elbesparing" får bli mitt mantra när jag tågar förbi fula lådan.
Just nu är det lite osnyggt ute i övrigt också, med många mullvadshögar som förfulande bruna pyramider utspridda i gräsmattorna. Min ständiga kamp mot de förhatliga djuren är något ojämn, men under våra åtta år i skogen här har jag nog fångat sisådär ett femtiotal med hjälp av förträffliga fällor från Österlen. Dessvärre verkar det som om de små liven står i kö för att få flytta in i vår trädgård - "faller en ifrån står dig tusen åter" - är nog i detta fall inte dikt utan sannning.
Nu ska jag ha mitt dagliga samtal med vännen åklagaren.
En liten bild, totalt mullvadsbefriad, från den gröna sommarträdgården kan kanske pigga upp så här i decembermörkret:
Lejonkrukan i trädgården är planterad med en vitstrimmig Hosta och vit Vinca minor.
God dag och kväll önskar
Skogseva
God dag och kväll önskar
Skogseva
Det här med uppvärmning...
..är ett dyrt kapitel. Av den anledningen springer det nu runt två stycken män i och omkring vårt hus för att installera en värmepump, som är tänkt att minska uppvärmningskostnaderna och ha betalat sig inom sisådär tre år. Allt enligt käre makens (optimistiska?) beräkningar. Mitt estetiska sinne (det är inga vackra lådor som ska spruta ur sig värmen) säger nej nej, men mitt ekonomiska sinne böjer sig. Jag har redan börjat fundera över vad vi ska göra för roligheter med alla de pengar vi kommer att spara! Om tre år behöver vi kanske pengarna till sjukvård t ex. Tänderna behöver säkert bli utbytta - en dyr historia som man behöver ha lite sparade energipengar till.
Dagen utanför är grå = Skånevintrig, men här inne som vanligt varmt, ljust och vänligt.
Fårhagen en solig vinterdag.
Mer om värme:
Hemma igen efter en tur till Malmö och ett besök hos min litterära och kulturella mentor, den gamle åklagaren. Pigg i huvudet som en oförstörd tjugoåring och rosig om kinden som en Törnrosa. Kallt i lägenheten, ca tjugo grader, bostadsrättsföreningen snålar svårt med uppvärmningen. Dom styrande i föreningen är väl yrkesarbetande och borta om dagarna och vet inte hur det känns att tillbringa det mesta av dagen sittande i en fåtölj. Åklagaren vill inte bråka eller gnälla utan sveper i stället filten tätare om benen, där han sitter och lyssnar på sina ljudböcker. En mycket god och klok vän har han blivit den gamle mannen.
(Jag vet inte varför men helt plötsligt blev texten centrerad och går inte att vänsterjustera - datorer!)
Under mina timmars frånvaro han "männen" nästan färdigställa installationen av värmepumpen och, tja, det blev inte så gräsligt som jag föreställt mig. Huvudsaken är att vi, till skillnad mot åklagaren, kan hålla våra tjugåtvå-tre grader, kallare vägrar vi ha, maken och jag.
Maken kallar till bords - han har åstadkommit en delikat sallad och den som säger usch och fy om sallad har aldrig sett min käre makes dylika - tallrikarna fullkomligen dignar av godsaker
..och i detta fall avokado, tomater, kassler, potatis, sallad förstås, parmesanost och så "hemliga dressingen".
Nu ska jag förbereda grovbrödsdegen genom att skålla grova mjölsorter.
Godkväll önskar
Skogseva
Dagen utanför är grå = Skånevintrig, men här inne som vanligt varmt, ljust och vänligt.
Fårhagen en solig vinterdag.
Mer om värme:
Hemma igen efter en tur till Malmö och ett besök hos min litterära och kulturella mentor, den gamle åklagaren. Pigg i huvudet som en oförstörd tjugoåring och rosig om kinden som en Törnrosa. Kallt i lägenheten, ca tjugo grader, bostadsrättsföreningen snålar svårt med uppvärmningen. Dom styrande i föreningen är väl yrkesarbetande och borta om dagarna och vet inte hur det känns att tillbringa det mesta av dagen sittande i en fåtölj. Åklagaren vill inte bråka eller gnälla utan sveper i stället filten tätare om benen, där han sitter och lyssnar på sina ljudböcker. En mycket god och klok vän har han blivit den gamle mannen.
(Jag vet inte varför men helt plötsligt blev texten centrerad och går inte att vänsterjustera - datorer!)
Under mina timmars frånvaro han "männen" nästan färdigställa installationen av värmepumpen och, tja, det blev inte så gräsligt som jag föreställt mig. Huvudsaken är att vi, till skillnad mot åklagaren, kan hålla våra tjugåtvå-tre grader, kallare vägrar vi ha, maken och jag.
Maken kallar till bords - han har åstadkommit en delikat sallad och den som säger usch och fy om sallad har aldrig sett min käre makes dylika - tallrikarna fullkomligen dignar av godsaker
..och i detta fall avokado, tomater, kassler, potatis, sallad förstås, parmesanost och så "hemliga dressingen".
Nu ska jag förbereda grovbrödsdegen genom att skålla grova mjölsorter.
Godkväll önskar
Skogseva
Premiär för bloggskriveri
Blogg, varför inte... Kan andra kan jag väl jag och jag skriver bara så länge jag har lust och något att förmedla, om än bara trivialiteter som dagens lussekattsbak.
Dagen utanför "innet" är för första gången på länge ljus och nästan solig. Manar till promenad om tid gives. Timjan, katten som lika gärna är ute som inne trots att han är en "finkatt", har gått iväg på sin dagliga vandring, sökande efter eventuella presenter till mig och maken, dom läggs på trappan (oftats döda dessbättre), eller grannens stora röda katt som han gärna vill utmana i en duell. Han har inte insett att han är dömd till evig förlorare - röda katten är dubbelt så stor som Timjan. Dessutom heter han Simson och hans päls klipps aldrig.
Lussekattsdegen står alltså på jäsning. Jag är egentligen tveksam till saffranssmaken, men det är trevligt att bita i det lysande gula.
Barndomsminne: Jag kan inte minnas att det någonsin bakades lussekatter i barndomshemmet, mamma var inte någon "bullmamma" precis och jag tror inte att det över huvudtaget bakades någonting. Tiden fanns nog inte för en dubbelarbetande mamma med en make som, helt enligt den tidens ojämställdhet (40-50-tal), inte deltog i hushållsarbetet.
Juletid var en pärs för mamma som arbetade med sitt sömmande långt in på nätterna - alla fina damerna skulle ha sina festklänningar färdiga till jul - och sedan skulle hemmet skuras från golv till tak. Bokstavligen! Köksväggarna tvättades rena från den gula, feta hinnan som gasen från spisen avsatte och det alltid mitt i natten. Mamma alltid sist i säng juletid. Sedan var hon arg fram till julafton vid tretiden när julskinka, långkål och doppa stod på bordet, då släppte det!
Nu ska katterna bakas ut, dagens lunch ätas, den sistköpta julklappen slås in sedan får det vara nog. Trötta i dag efter en sen gårdagskväll och en ännu senare gårgårdagskväll hos dottern i Helsingborg med firande av ett barnbarn. Kvällen där avslutades med Alfapet och vin i tämligen stora mängder - kom inte i säng förrän två på morgonen och det vill inte en pensionärskropp egentligen!
Slut för i dag säger
Skogseva
Dagen utanför "innet" är för första gången på länge ljus och nästan solig. Manar till promenad om tid gives. Timjan, katten som lika gärna är ute som inne trots att han är en "finkatt", har gått iväg på sin dagliga vandring, sökande efter eventuella presenter till mig och maken, dom läggs på trappan (oftats döda dessbättre), eller grannens stora röda katt som han gärna vill utmana i en duell. Han har inte insett att han är dömd till evig förlorare - röda katten är dubbelt så stor som Timjan. Dessutom heter han Simson och hans päls klipps aldrig.
Lussekattsdegen står alltså på jäsning. Jag är egentligen tveksam till saffranssmaken, men det är trevligt att bita i det lysande gula.
Barndomsminne: Jag kan inte minnas att det någonsin bakades lussekatter i barndomshemmet, mamma var inte någon "bullmamma" precis och jag tror inte att det över huvudtaget bakades någonting. Tiden fanns nog inte för en dubbelarbetande mamma med en make som, helt enligt den tidens ojämställdhet (40-50-tal), inte deltog i hushållsarbetet.
Juletid var en pärs för mamma som arbetade med sitt sömmande långt in på nätterna - alla fina damerna skulle ha sina festklänningar färdiga till jul - och sedan skulle hemmet skuras från golv till tak. Bokstavligen! Köksväggarna tvättades rena från den gula, feta hinnan som gasen från spisen avsatte och det alltid mitt i natten. Mamma alltid sist i säng juletid. Sedan var hon arg fram till julafton vid tretiden när julskinka, långkål och doppa stod på bordet, då släppte det!
Nu ska katterna bakas ut, dagens lunch ätas, den sistköpta julklappen slås in sedan får det vara nog. Trötta i dag efter en sen gårdagskväll och en ännu senare gårgårdagskväll hos dottern i Helsingborg med firande av ett barnbarn. Kvällen där avslutades med Alfapet och vin i tämligen stora mängder - kom inte i säng förrän två på morgonen och det vill inte en pensionärskropp egentligen!
Slut för i dag säger
Skogseva
