Blomfodral

I dag tar mitt självgoda jag semester från allt vad trädgård heter. Kroppen behöver en dags vila och det finns andra sysslor som måste skötas. När jag tänker efter har sysslorna en viss trädgårdsanknytning - jag ska åka till IKEA och köpa stora krukor. Till tomatplantor och pelargoner. Det spelar ingen roll hur många krukor som finns i gömmorna, rätt storlek saknas ändå alltid.




I Signe Persson-Melins "Gråsippa" hade jag
gärna stoppat någon av mina doftpelargoner.


Det är samma sak med vaser. Jag tycker att jag har många, men jag saknar alltid den mellanstora, den smala, den riktigt lilla och den riktigt stora. Beverly Nichols har beskrivit vasbehovet väldigt ingående i sin bok "Mina drömmars trädgård".


(large jacket image)

Är man trädgårdsintresserad är detta en mycket
nöjsam bok att läsa. Skriven runt 30-talet och
med ytterligt brittisk elegans
.

Livet med vaser är märkligt... Stora dyra vaser används hos mig inte i samma omfattning som billigare varianter. Själv tycker jag väldigt mycket om Aaltovasen men det är en hopplös vas att sätta blommor i. Det krävs att man har egen odling av till exempel tulpaner för att fylla dess omättliga inre. Här ser ni några av de favoritvaser som bor hos mig.




Egentligen en ytterkruka. Den används flitigt
på matbordet till medelstora buketter. Allra
snyggast är den med vita blommor i. I dag
står det något halvvisset i den.




En favorit bland småvaserna. Ca femton cm hög
är det småblommor som hamnar i den. Köptes
på en kyrkobasar för ett antal år sedan. Priset
var satt till fem kronor vilket var ett klart
underpris för en felfri vas i en vacker grön
nyans. Jag betalade i stället tio kronor vilket
fortfarande var för lite.


.

En strålande skönhet tycker jag! Runt
femton cm och väldigt smalhalsad, rymmer
bara några tunna blomskaft. Den är
förtjusande med några stänglar av nävan
"Jolly bee! Vasen köptes i en så kallad
antikaffär, som det kryllar av på Österlen.
Jag föll pladask för den tunna, tunna
glasbubblan och pungade snällt ut med
många hundralappar.




Den sista i raden av mina småvaser, tio cm hög.
Det finns två styck, tvillingvasen finns hos storasyster.
Vi har vuxit upp med de små orange raringarna med den
näpna, veckade vita kanten. Jag inte vet så mycket om dem,
mer än att de är handblåsta. Det hade varit roligt att veta
vilket glasbruk de kommer från.



Nu ska jag köpa några prisvärda IKEA-krukor, som säkert inte är så snygga att de kommer att hamna på bild i bloggen.


God middag önskar


Skogseva

Mitt självgoda jag

Jag pratade som vanligt med min vän gamle åklagaren i eftermiddag. Han påstod i sin rättframhet, fast med ett skratt, att jag lät nästintill självgod när jag beskrev vad jag åstadkommit i trädgården i dag. Nöjd med mig själv och vad jag åstadkommit. Nöjd med mig själv och förmodligen lite överlägsen mot andra som inte åstadkommit lika mycket. Tja, det är kanske så... Här kommer dagens rapport, från en självgod trädgårdsarbetare.




I trappkrukorna bärjar äntligen penséerna få
lite höjd. Min mamma brukade kalla dem för
"ansiktena" eller "småfolket", ganska träffande.


Vi skulle pina oss lite extra var det tänkt, så ett träningspass som inledning på arbetsdagen kändes bara som en liten aperitif. I övrigt hade jag två projekt och det ena var framsidesrabatterna, som behövde en andra ansning. Fjärilsbuskarna hade många döda grenar och likaså hortensiorna.  När allt var ansat och jorden uppluckrad skar jag kanterna för att få de där perfekta rabatterna som jag alltid strävar efter. Tyvärr är det nog så, att som "trädgårdsmästare" är jag perfektionist. Raka kanter, inga ogräs, färgavstämt och frodigt annars kan det vara! Jag kan inte säga att jag lider av det, men det blir ganska arbetskrävande.


 

Runt midsommar ska buxbomen klippas. Bilden
är inte så bra så det går inte att se att nävorna
"Jolly bee" är på gång, men den raka kanten syns
i alla fall.




"Jolly bee" har en vacker blå färg och var, i alla fall i fjol,
blommande från juni till slutet av september.


Kryddlådorna var mitt projekt numero två och där står mitt perfektionsjag och darrar ett tag till. Det ser inte så lovande ut, varken med den franska dragonen eller med stenkyndeln. Käre maken påstår att jag säger så varje vår, men i år verkar det vara heldött! Med tanke på att det varit många varma dagar borde ett dragonblad eller kyndelgrönt ha visat sig. Men icke! I vart fall möblerade jag om lite - grävde upp en definitivt död salviaplanta och samlade gräslöken i en "ruta". Efter hand som vi köpt små gräslökskrukor och använt har jag grävt ner resterna där det för tillfället funnits plats Nu fanns det plötsligt ett överflöd av plats och all gräslök kunde samlas på ett ställe. Ny torvblandad jord lades på, återstår bara att hålla tummarna...




Så här trista ser kryddlådorna ut nu. Det enda som med säkerhet
lever är salvia, oregano, timjan och gräslök. Det är svårt att tänka
sig blommande stenkyndel och pampig fransk dragon i den
här jordöknen.




Stenkyndel är en favorit som drar till sig mängder
av humlor, bin och fjärilar.


Det är otroligt torrt i jorden och bevattningen är i gång från morgon till kväll. Det är inte så många år sedan som vi fick klara oss på vattnet från den grävda brunnen och det räckte inte ens att hålla oss själv med vatten ibland, än mindre att förse våra växter med väta. Numera har vi en borrad brunn och det är en fantastisk lyx att kunna låta vattnet strömma över buskar och plantor timme efter timme. Det är ju en omöjlighet att få till en prunkande trädgård om man inte har obegränsad tillgång till vatten, vilket vi alltså har nu. Jag tycker fortfarande att det är ett underverk!




Här får rosenhallonen bakom uthuset sig en välbehövlig
dusch - något som var otänkbart på den tiden vi fick
klara oss på vattnet i den grävda brunnen.


Käre maken gjorde i dag en sådan där professorstavla som bara han kan göra. Bevattningen var som sagt i gång till höger och till vänster. Maken hade hämtat ett fång ren tvätt från tvättstugan, som finns i uthuset, och travade rakt genom det forsande vattnet! Såg intet, hörde intet - och blev en väldigt blöt professor! Inte första gången han missar, eller snarare inte missar,  vatten om man så säger - travade rakt ner i en inomhusdamm i en affär en gång. Skor och byxor genomblöta. Personalen var dock hjälpsammare den gången, än rått skrattande jag var i dag...




Käre maken som dansar runt i dammen?
Eller en annan professor? Kalkyl kanske?


Det finns små raringar i trädgården som man inte kan gå förbi utan att titta lite extra och dra ett extra djupt andetag, små sötnosar som är tåliga och som, om de trivs, breder ut sig på det mest förtjusande sätt:




..nämligen luktviolerna som står vid fötterna på några av
våra rosor. De har en fantastisk doft som får mig att tänka
på barndomens violpastiller. Finns sådana fortfarande?


En gång varje vår äter vi riktig skånsk äggakaka med fläsk och gräslök. Det brukar vi göra så snart gräslöken kommit upp tillräckligt - och det har den alltså gjort nu. Det är otroligt gott - jag längtar... maken har börjat steka fläsket...



Smaklig måltid vadhelst ni andra ska kalasa på.


Skogseva

Pekfingerpetigt

Det är möjligt att jag tröttar ut er med mitt trädgårdstjat, men här är i alla fall dagens rapport.

Uthuset är färdigtvättat och tre gummihandskar, bara högran, är utslitna. Av någon anledning går det alltid hål på högerhandsken och nästan alltid pekfingret. Det forskas kring så många onyttigheter, eventuellt liv på Mars och sådant, men att forska fram material till ett hållbart högergummihandskepekfinger lyckas man alltså inte med. Jag kanske ska fundera på att amputera en bit av mina franskmanikyrerade långa naglar. Det hade de nog mått väl av efter alla dessa dagar när de varit ömsom nedstoppade i jord och ömsom simmat i vatten inne i en gummihandske, inte så franska längre alltså. Nog om detta...




Sådana här gummihandskar tror jag att jag ska önska
mig någon gång! De jag brukar använda är flärdfria,
gula, fula, men vad gör det när de ändå ramlar i bitar.


Brevlådan är på plats efter lite justerande och extra grävning, flyttning av en av stolparna till eltråden och så vidare. Resultatet blev "snyggt men inte pråligt", som min mamma brukade säga.




Allt är mätt in i minsta milimeter, så att eltråden (just här är den öppningsbar och
flexibel) ska gå exakt utanför brevlådan. Förhoppningen är att brevlådan inte
ska fungera som någon slags elektrisk låda när vi hämtar morgontidningen.





Sådana här ljuvliga saker står i diket utanför huset
och jag kastade mig ner för att fotografera. När jag låg
där, diket är djupt, kom jag på att det var just där jag
slängde ut de möss vi fångade under vintern.
Jag kom upp därifrån ganska snabbt...

Den största delen av dagen har ändå gått åt att plantera om alla småbarnen som huserat i växthuset. Så gott som alla tomatplantor är omplacerade i stora krukor. De vi ska behålla själv i sina slutdestinationsspannar och "geborttomaterna" i mellanstora krukor.




Här är några av de "egna" tomaterna, "Super sweet" (bästa sorten)
och "Gardeners Delight" i sina spannar. Om några veckor börjar
vi acklimatisera dem till utelivet. Några dagar i carporten under tak
och sedan så småningom till sin plats vid planket där det är varmt
och skönt.


Mina doftpelargoner har fått ny jord omkring sina fötter och artar sig väldigt bra. Jag har några som jag ska skänka bort och några som jag i min girighet inte kan förmå mig att skiljas från. Till min lycka upptäckte jag att en, säger en, stickling av citruspelargonen hade överlevt och den placerades i vackraste "kottekrukan".




Liten blir stor... Det här en en ljuvligt doftande
pelargon, som får de sötaste små rosa blommor.
Oansenliga som alla doftpelargoners, men
vackra när man tittat nära, nära.


Den "fådda" hortensian ska få bo i växthuset och lysa upp med sina blommor fram till hösten, då planterar jag ut henne och hoppas på ordenlig tillväxt. Och att hon behåller sin fantastiska färg!




Hortensian fick en annan favoritkruka, som varit med i
många år. Grön som ni ser, annars försöker jag hålla
mig till neutrala grå krukor och låter i stället blommorna 
stå för fägringen.



Jag hörde ryktesvägen i dag att det är en del gamla "bekanta" som läser min blogg - jätteroligt! Skriv gärna en kommentar, det uppskattas mycket.


Maken gör, som vanligt, vår middag. Vi ska ha sallad, som vanligt och kalvfärsbiffar till. Det blir gott, som vanligt!



God middag önskar


Skogseva

Skurlov

Förr i världen fanns det skurlov. Det innebar tydligen att skolan skulle tvättas från golv till tak av den lilla städslade städtanten. Det har dock icke Skogseva upplevt. Pippi Långstrump ordnade sitt eget skurlov, spände fast skurborstar på fötterna och dansade fram genom Villa Villekulla. Innovativt tycker jag.



Min barndoms idol nummer ett. Hon kunde
allt, var rik, snäll, stark - och rödhårig. Ända
sedan jag var barn har jag tyckt det är fint
med rött hår!


I dag har jag skurat vårt uthus. Med hjälp av käre maken naturligtvis. Har länge gått och tittat på de fordomdags vita vindskivorna - nu gråa, för att inte säga svarta, av smuts och mögel. Det är åtta år sedan hus och uthus målades och lite småsmutsigt har det vita hunnit bli. Jag testade att skura en grå knut med vanligt vatten. Den blev vit! "Använd Yes" sa käre maken, som tagit del av Folksams undersökning av preparat som avlägsnar och motverkar påväxt av mögel och alger på målade ytor utomhus. (Puh!)





Det är bara att erkänna - Yes är bäst.
Det är som reklamen säger drygt,
snällt mot händerna och dessutom
tog det bort mögel- och algpåväxt på
vårt uthus.


Jag blandade till en hink med diskmedel och började storskurandet. Fram med stegen Maken gjorde en fiffig innovation för hinkupphängning. Upp och klättra med dig! Det blev ett tvåmansgöra. Smuts, alger, mögel lossnade snällt och det blev skinande vitt.




Jag antar att ni ser skillnad mellan tvättat och otvättat.


Jag klättrade, maken räckte hink och vattenslang för avsköljning. Resultatet blev perfekt! Vi fick nästan ett nytt uthus. I morgon fortsätter jag med de delar jag kommer åt utan hjälp, sedan är det klart!




Rent och fint. Krusbärsbuskar och vinbärsbuskar likaså!




Vinbärsblad och liten spindel - nytvättade med Yes!


Förmiddagen gick åt att gräva en liten grop i Romelåsen för fastgjutning av brevlådefundamentet. Marken här är ju inte nådig att gräva i och värst är det upp vid vägen, där det av naturliga skäl är extra ogenomträngligt. Det lyckades och fundamentet sitter nu på plats i sin cementklump som får natten på sig att härda ordenligt.




Jodå - det är helt i våg!


Så mycket och så tungt arbete kräver en liten stunds avkoppling. Vid fyratiden ropade vi med en mun "Margueritatime!" och maken rusade in och fixade till denna gudadryck. Det finns ingen som gör så fina saltkanter som käre maken!




 2 delar Tequila, 1 del Roses lemon, en del Triple sec, is. Serverades vid
planket där det var vindstilla, varmt och skönt. En rosmarin tittar upp
över bordkanten.


Nu ska vi grilla entrecoter och äta med ett aromsmör med nyskördad libsticka, citron och vitlök. Stekta potatisar och en sallad därtill.



God middag önskar


Skogseva

Vårvindar

Det är något med vårvindar...

Något exotiskt och utländskt och, om man har tur, varmt. Häftiga, friska men med varm underton - om man har tur. Vindarna torkar upp och lovar sommar. Sveper runt husknuten och drar med sig torra fjolårslöv. Drar in i skogen och placerar löven där - om man har tur.




Alla skogens löv lägger sig hos oss. Ett skyddande
lager under vintern blir till något skräpigt och
besvärligt på vårkanten när vi vill bli av med dem.


Det är onekligen något väldigt uttorkande med vårvindar.  Kalla eller varma suger de all fukt ur den spirande grönskan. Små skira blad ser ledsna och slokande ut. Flikiga rosblad blir brunkantade och torkar. Mumifierade av vårvindarna.




Jag hoppas att några av rosornas "ögon" väntar med att
slå ut till de uttorkande vindarna stillnat.


Fyrtionio torra lavendelplantor runt växthuset vattnades för hand. Jag klappade tröstande deras barr till blad - de föll till marken som vore de livströtta granbarr. Plantorna, eller snarare de små buskarna, fick en ordenligt dusch vardera, förhoppningsvis nådde vattnet ända ner till minsta lilla rottråd för vidare transport till de torra barren. Att de ska svika mig och dö tror jag inte ett ögonblick på, men nog blev de glada över vattnet som tilldelades dem.




Livets dryck är champagne tycker jag - våra växter nöjer sig med
en stor dos vatten. Vattningen är lätt att glömma, men livsviktig
för plantorna en blåsig och torr vår.


Jodå, det är något visst med vårvindarna....

Mitt ansikte torkar ut - mumifieras det också. Kinderna blir röda och torra som fnöske. Läpparna likaså. Ögonen är så torra att det gör ont att stänga ögonlocken. Solglasögonen är nödvändiga, men gör inte så stor nytta mot vinden. Och ändå vänder jag sällan ansiktet uppåt. Vårögonen tittar ständigt ner i backen på jakt efter spirande ogräs.




Nässlor är inte bara goda - de är också ett elände att
få in i rabatter. Rottrådarna kryper ända ner till Kina.


Gräset är premiärklippt och den fantastiska doften spred sig i trädgården. Nyklippt vårgräs. En doft som är full av växtkraft - det luktar grönt!


Maken vänta med middagen - dubbelpanerad hajmal, kokt potatis, hemgjord remouladsås och broccoli. Det blir gott.


Trevlig fredagskväll önskar


Skogseva

Lagligt?

Det finns länder vars jord jag aldrig vill trampa. Afghanistans jord hör dit. Landets egna kvinnor får inte heller trampa Afghanistans jord. De ska, om mannen så har bestämt, stanna innanför hemmets väggar. Jag undrar hur det ser ut i huvudet på de styrande män som, efter godkännande av president Hamid Karzai, infört en ny äktenskapslag som ger mannen rätt att våldta sin hustru och hålla henne instängd i hemmet. Och jag undrar hur det gick för de kvinnor som faktiskt protesterade mot den nya lagen.




Denne mans kvinnosyn hör icke hemma
i vår tid...



Om Afghanistan under talibantiden:
" De rättigheter för kvinnor som funnits på ett fåtal ställen, som rätten till hälsovård, togs ifrån dem och de flesta tvingades att gifta sig med talibanska män. Många kvinnor blev även bortförda och mördade. Ända sedan 1996, när talibanerna tog över, har kvinnor varit tvungna att bära burqa på offentliga platser samt följas av en manlig släkting. Om de bröt mot någon av reglerna straffades de med slag och bojor, och om de hade nagellack kunde de få fingrarna avhuggna.

Talibanerna har förbjudit kvinnor att arbeta utanför hemmet, om det inte gäller sjukvård. Det gör det väldigt svårt för ensamstående mödrar att försörja sig, eftersom lönen inte är den bästa. För att förhindra att kvinnor lär sig för mycket får de inte gå i skolan längre än till åtta års ålder. Läskunnigheten bland kvinnor i Afghanistan är därför lägre än 10 %.

Efter att kriget i Afghanistan började är det fortfarande samma lagar som gäller, men de tolkas mycket hårdare. Kvinnorna blir slagna för allt från fel färg på strumporna till att de tittar upp för att inte snubbla. Om en man inte finns i närheten får barnen födas hemma, även om det finns en risk att modern kan förblöda."
Min privata undran: Är det bättre nu?






Inga kommentarer behövs.



Vad jag undrar ännu mer över, är hur de kvinnor som gjorde en motdemonstration tänker. De som tycker att det är mannens rätt och rättigheter som befästes i den nya, sjuka, lagen. Som inte ifrågasätter. Som är förblindade av religionen och menar att den nya lagen bara är en färlängning av islams arm. Ickeifrågasättande kvinnor som kastar sten på sina medsystrar, vilka inte accepterar mannens "rätt" att våldta. Indoktrinerade kvinnor som kastar sten på sina medsystrar, vilka inte accepterar mannens "rätt" att stänga dem inne.

Stackars förvillade, okunniga kvinnor som fortfarande, 2009, kan bekänna sig till en tro där kvinnan, i den värsta och strängaste uttolkningen, inte är något annat än mannens underlägsna och intet värda slavinna.





Skogseva


 


Chefskap

Jag fick berättat för mig.

Det finns chefer...

Som anställer personal med lönebidrag och som utnyttjar dem långt ut i marginalerna. Som tar utan att ge tillbaka. Som har mage att köpa med sig lunch till sina anställda - utom personen som han har lönebidrag för. Som tar med personalen på studiebesök - och lämnar personen med lönebidrag hemma. Som åker på inspirationresa med sin personal till Stockholm - gissa vem som fick stanna ensam hemma. För att ta hand om telefonen.




En sådan här telefon har jag vuxit upp med.
61822 var vårt telefonnummer. En farbroder som
bodde på söderslätt hade telefon "112 Gislöv".
Det känns som vore det hundra år sedan.


Denne chef har, under de år han haft personen med lönebidrag anställd, inte heller ansett sig behöva ge henne löneökning. Märk väl att den anställde med lönebidrag var lika kompetent som övrig personal. Han har inte heller, när anställningen efter fyra år tog slut, ansett sig behöva betala ut någon semesterersättning. Och när så äntligen skedde efter många påtryckningar, betalades en godtycklig summa ut. Naturligtvis ett mycket lägre belopp än den anställde var berättigad till. Och som den anställde är en vänligt sinnad person som inte vill bråka...

Vad säger man om en sådan chef?



FOTO: Staffan Schultz

Jag vet vad jag hade sagt till en chef som bar sig illa åt.
Jag hade agerat likt mannen ovan. Dessvärre är inte alla
lika villiga att påpeka konstigheter på en arbetsplats.
Det kan dessutom vara svårt att tala i "egen sak".


Jag inser att jag har varit osedvanligt lyckligt lottad när det gäller chefer. Jag har alltid fått styra mitt arbete själv, jag har haft chefer som det varit lätt att kommunicera med, jag har begåvats med duktiga lönehöjningar och har alltid känt mig uppskattad.

Det finns chefer och det finns chefer...




Jag har fått blommor av min chef, och
jag har gett honom en blomma när jag tyckte
att han var värd det. Ett enkelt sätt att visa
ömsesidig uppskattning.
 


Länge leve alla bra chefer - åt alla dåliga diton önskar jag liktornar, finnar och tandlossning!!!!


Akne




God middag (om ni har någon aptit kvar) önskar


Skogseva

Köksödla

För tre dagar sedan flyttade det in en liten ödla i vårt kök. Flyttransporten ordnades av en av katterna, troligtvis Timjan. Han gol sitt "nu har jag varit duktig och burit in något levande"-gal, men eftersom vi hade gäster och satt och åt ( i och för sig den förhatliga sillen), var det inget vi brydde oss om.
På kvällen var det storsamling av katter i ett hörn i köket. Tre stora starka katter mot en liten stackars ödla. Ödlan hade alla lemmar i behåll, vilket inte alltid är fallet när våra katter burit runt dem. Jag skulle agera livräddare och passade ödlan medan maken hämtade fångstburk. Jag klantade till det i fångstögonblicket och ödlan fann för gott att skudda stoftet av fötterna - den försvann i rasande fart in under spisen.




Skogsödlan "Lacerta vivipara" är ett lätt byte för katterna,
trots att den är snabb. Katterna är dock i vissa fall snabbare - och
otroligt uthålliga när det finns något trevligt att lurpassa på.



Nu bodde det alltså en ödla under vår spis. Sämre ställen kunde den ju fatta tycke för, men spisen är ny och följaktligen är där ännu så länge rent under den, tomt på både flugor, maskar och annan ödlemat. Nu skulle vi bli tvungna att stoppa in sådan föda till den med jämna mellanrum. Gräva mask och lägga under spisen. Det var ju faktiskt inte så tilltalande. Detta behövdes emellertid icke då ödlan hastigt bestämde sig för att flytta. Sprang på lätta fötter bort till väggen där det finns en rymlig och ödlevänlig golvspringa. Den springan provlåg ödlan en hel kväll. Tre katter satt och stirrade ner på den oåtkomliga godbiten/leksaken. Någonstans i det ögonblicket tappade jag intresset för vår nye hyresgäst. I går kväll blev de tre katterna aktiva igen, i stora rummet denna gång, och samlade sig runt den nu något stympade ödlan. Den hade fortfarande alla ben i behåll, men den var en svans kortare. Frisk och pigg  i övrigt. Denna gång räddades den ut i dett fria och katterna satt kvar och såg snopna ut!


Skogsödla utan svans - Lacerta vivipara

Så här såg lilla ödlan ut efter "svanssläppet", något den tar till
om t ex en katt biter i den. Svansen växer ut igen, men den blir 
inte  lika lång som förut. Denna förmåga kallas autotomi eller
självstympning. (Bilderna på ödlorna är inte tagna av mig)


En otroligt vacker hortensia bor för tillfället i växthuset. Den är "fådd" och ska så snart nattemperaturen är stabil flytta ut i en rabatt.




Hortensian har en fantastisk blå färg som inte riktigt går att fånga
på bild. Medelhav? Azur? Jeans? Sommarhimmel?


I dag slog den första oleanderblomman ut - en gräddvit, ljuvlig blomma. Jag skulle vilja förmedla doften den sprider...




Utslagen i dag vid lunchtid...


Dagen har varit fylld av fårgödsel- och jordblandande. Jag har tänkt att alla rabatter ska få sig ett litet lager av dessa Guds gåvor. Det tar sin lilla tid. Jorden finns på ett ställe, fårbajset på ett annat. Allt ska blandas med en spade och de rötter som följer med gödslet ska rensas bort. Två omgångar är blandade i dag. Det räcker. Det kommer en dag i morgon också!


God middag - nu åker jag och tränar!


Skogseva

Kortis

Alla dessa välsignade trädgårdsdagar...
Nu är lavendellisten runt växthuset rensad från sitt ogräs. Det tillåts aldrig bli så stort och omfattande men en del hinner växa till sig från senhöst till vår. Nu är det effektivt bortrensat. Ett litet ganska sött ogräs med små vita blommor på förekommer i stort antal i mina rabatter om våren - kan möjligtvis heta




..back-skärvfrö.

Jag är inte så bra på ogräsnamnen, jag är bättre på att rensa bort dem. Stora rabatten, den som vi kalla för "nya" är rensad och det tog ett par timmar. Ovanligt mycket löv har blåst in hos oss denna vinter och det tar sin lilla tid att kratta bort. I nya rabatten står en mängd alunrot som bottenplantering till våra rosor "Iceberg", som ser ut att ha farit väldigt illa, ser faktiskt nästan heldöda ut alla fem. Trist.




Alunroten lever i alla fall och det är tur för det finns väl
sisådär ett trettiotal av dem. Bild från i fjol, de blommar
inte ännu.


Om de vita Iceberg har dött ska jag plantera en rosa ros i stället, det är nog effektfullt mot de röda alunrötterna. Jag får konsultera Lars-Åke Gustavssons rosbok och se vad jag kan hitta.




"Mme Boll" är vacker, väldoftande men kan angripas av
rosrost, inte så vackert och inte så roligt.
 


I nya rabatten står en vindflöjel som jag tycker påminner om käre maken - fångad i flykten.




"Flying husband" bland rödbladig smällspirea,




"Diabolo". Bild på fjolårsblomma.

I gräsmattan står påskliljor på konstiga ställen - de har nog alltid funnits där, vi har i alla fall inte planterat dem. Trassliga dubbla saker som är väldoftande och ganska charmiga.




De här påskliljorna är vi rädda om. Finns en och annan
och kommer snällt från år till år utan att mattas av och
bli mindre. Trevligt!


Grillen är laddad och jag ska hinna med en dusch innan käre maken slänger på köttbiten, ett förkokt sidfläsk som ska serveras med sallad vari finns grillad paprika som "skinnats" och en massa andra godsaker.


God vårmiddag önskar


Skogseva

Pärlan

I dag besteg vi med bilens hjälp ett berg. På bergets högsta topp låg ett gult hus. Utsikten från bergets topp var magnifik! Böljande kullar strödda med större och mindre gårdar, där det förmodligen bodde välbärgade och feta sydskånska bönder med förmögenheter på banken och kostekar på matbordet vareviga dag.




Blivande kostekar i böljande landskap.


Det gula huset var till salu och hett åtrått av makens äldsta dotter och hennes sambo. Utsikten från den stora (3600 kvm) trädgården var något av det vackraste jag sett. Trädgården var perfekt. Det vill säga i mina ögon. All grund lagd för utvidgning, anläggande av rabatter, köksträdgård och så vidare. Där fanns häckar, fullvuxna träd, hönshus och en damm! Kan det bli bättre?




Den här dammen, som låg vid det gula huset, hade jag inte haft
något emot att ha placerad på vår tomt.



Huset var... Tja, det var ju av underordnad betydelse med en sådan utsikt och trädgård. Det är klart - mycket furu var det visst i köket. Ett golv sluttade lite misstänkt på ovanvåningen. Kanske orsakat av att ett "pizzeriavalv" tagits upp på bottenvåningen. Och kan man leva med köttfärgade väggar i vardagsrummet? Där det samtidigt finns ett "pizzeriavalv"? Är det inte också lite konstigt att det står en garderob framför ett fönster i ett sovrum? Och visst var det fuktskador i taket i uterummet.


Mögelangrepp

På med nytt takpapp och byt ut det som är skadat så blir det
så bra, så bra!


Och i källaren ytterligare ett valv. Ett lågt sådant. Nästan på kryphöjd. Innanför kryphöjdsvalvet fanns ett rum. Till vad kan man undra. Att förvara så små saker i att de går att baxa in genom krypvalvet. Något märkligt kan man tycka.




Om valven hade sett ut så här ändå... Men å andra sidan - valv
är inte så snyggt överhuvud taget i svenska hem. Tycker jag!


MEN: nya fönster i så gott som hela huset. Nytt tak. Ingen mögellukt. Möjligheter, möjligheter. Och en tomt som jag skulle älska att få sätta tänderna i! Jag håller alla tummar jag kan för att alla andra, som också var där och tittade, bara såg det avflagnade och fula och inte det vackra och alla möjligheter!




En pärla på kullarna kan det, nu, lite skabbiga
huset bli.



God middag önska


Skogseva

Sillamentation

Sillen är uppäten - länge leve sillen! Kan jag slippa äta sill på ett tag. Stekt, inlagd, luad och halmad, syltad och saftad, Jansson, Persson, Svensson. Jag vill inte ha mer - jag är nöjd fast missnöjd. Magen är sillfull, liksom kompostspannen.





Clupea harengus - du överskattade och urvattnade sill.



Varför, varför, varför måste vi svenskar äta sill så fort det är jul, midsommar, påsk, bemärkelsedagar, dödsfall, födslar? Får vi aldrig nog? Jo, jag fick. Jag fick nog idag. Kommer aldrig mer att fira någonting genom att äta sill. Ge mig en köttbit, biff eller entrecote eller en fisk  -  en helt vanligt som heter torsk eller gädda eller aborre eller gös och som kokts eller stekts eller ångats eller bräserats, MEN ABSOLUT INGEN SILL!






Gadus morhua - en delikatess, kokt med senapssås.



Ute blåser vårvindar friska, upp med fönstren och vädra ut sillukten. Begrav den gravade och bär ut den inlagda. Låt oss höja ett glas och sjunga en sorgesång över en överskattad sillsvans. Miserere, miserere, gånge denna sill ifrån mig.






Käre Jesus, jag hoppas att du slapp äta sill
som din sista måltid...




 

God kväll önskar


Skogseva

Sädesärlans återkomst

I morse kom sädesärlan! Hon satte sig, som hon alltid gör, på taket och kvittrade glatt. Talade om för oss att hon var tillbaka från sin långa vintersemester och redo att ta itu med alla insekter som befolkar vår skogsglänta. Hon är så  ljuvligt söt med vippsstjärten igång när hon springer och jagar på vår gräsmatta. "Hon" är lika med både hon och han.



Motacilla alba häckar hos oss varje år och håller rent från
insekter (en del i alla fall), sedan försvinner hon en sen-
sommardag lika plötsligt som hon kom.


De små raringarna kommer så punktligt varje år - någon gång mellan den 10 och 15 april. Ett säkert och mycket trevligt vårtecken. Paret som häckar hos oss använder samma bo från år till år, under en takpanna på uthuset. Trots att de fångar mycket av sin mat på eller nära marken har de, tack och lov, klarat sig från våra katter. Sädesärlorna är vaksamma men sannerligen inte lättskrämda, katterna kan komma väldigt nära innan de lyfter, lite nonchalant sådär, och flyttar dig ett par meter längre bort. Om det skulle hända dem något kommer jag att bli väldigt ledsen, och om det är en katt inblandad kommer jag troligtvis att nacka den!




Att använda vid nackning av sädesärlsätande katt...


Dagen har tillbringats i ett soligt Helsingborg, födelsedagsfirande med lunch och tårta. Gossebarnet, som fyllde femton, blev jätteglad för Soda Streamen och gjorde raskt en flaska med något som skulle likna 7 Up. Han nekade dock till att han kommer att dricka en massa läsk - hmm...


7UPzoo1950.jpg image by yesterdaysclues

Har de sett ut så här?



Nu har jag dukat bord och gjort vitlökssill, maken har förberett Jansson, jag har ont i huvudet (händer inte så ofta), solen står lågt och lyser mig rakt i ögonen - det är härligt, det är ljust, det är påsk.

För ett antal år sedan dog Jesus, just i dag...




Skogseva

Timjan och talgoxe

Präktig- och duktighetsrutinerna fortsätter. Förmiddagsträning i Genarp, svisch och svosch så var det klart. Musklerna är nu något mer stadiga än för tre månader sedan. Kroppen orkar definitivt mer och jag känner mig stark och näst intill odödlig - trots blodtryck. Jag är glad att jag faktiskt hakade på käre makens träning, det var inte alldeles självklart. För många år sedan skulle vi vara duktiga och drog igång styrketräning på Workhouse i Lund. Det var roligt ett helt kort tag. Nu arbetar vi med Nautilusmaskiner som är så fiffiga att de jobbar i både "drag"- och "släppefter"-momentet. Om ni förstår vad jag menar. En träningsomgång tar, kan man säga, hälften så lång tid. Praktiskt eftersom jag ju måste hem och gräva i mina rabatter....




Nautilus var ju kapten Nemos u-båt
men det är också en snäcka med
vackra vindlingar.



I dag fick vår "stenrunning" sin första ans. Gammalt och visset från nepeta och geranium (är det det som står där, jag har glömt) klipptes bort. Denna stenrunning är katternas favorittillhåll numero ett. Nepeterna blir svårt åtgångna och tillplattade av de vita katterna. Sixten går nästan aldrig så långt...




Ingenting ser något ut för världen så här tidigt, men här blir det frodigt
av nepeta, blå geranium och vit vinca. Pinnarna är ett försök att hålla
katterna borta från nepetan - det brukar fungera sisådär...


En rund rabatt runt ett av våra fågelbärsträd blev av med sitt ogräs och gammal timjan som envisas med att komma upp om och om igen. Jag hade timjan där från början men drog bort den och planterade en klematis och blå stäppsalvia. Timjan vägrade dö ut helt. Den är tapper och tålmodig och fortsätter komma upp lite här och där. Jag försöker utrota men jag tror att timjan kommer att segra.




Timjan är väldigt vacker men vi har redan i våra
kryddlådor mer än vi har bruk för. Vi har stortimjan,
vanlig timjan och har haft citrontimjan men den är
en lite känsligare typ så jag tror att den har dött
hos oss i vinter.


I "gräsrabatten" var mycket att ansa. Runt elefantgräs och ett annat gräs som jag inte minns namnet på, har jag planterat jättedaggkåpa. Den har övervintrat fint under sitt fjolårsskräp och krafsades fram och jag föll i beundran över de små fint veckade bladen.




I denna, nu så kala, rabatt växer snart två meter höga elefant-
gräs omringade av daggkåpor.




Daggkåpans blad är små fulländade underverk.


Mitt i allt ansande och plockande, maken höll på med bilarna - bytte däck och tvättade så det stod härliga till, kom stora skogsmaskinen och en liten, liten man och inspekterade våra döda almar. I ena almen finns en holk som jag tror är "befolkad". Man kan inte hugga ner någons hem, därför beslöt vi att almen ska kapas ovanför holken. Tanken är att murgröna ska klättra upp och göra en grön pelare av det tidigare så pampiga trädet. Holken inspekterades och maken konstaterade att nytt bomaterial var på plats så någon, jag tror en talgoxe, har flyttat in. Vi får se om den tycker att det blir för stökigt med allt sågande ovanför huvudet. Den kan alltid flytta in i holken bredvid, jag tror inte att där bor någon ännu!




Det är trist med träd som dör. Våra två almar har
varit våra skuggträd under heta sommardagar - de
var så stora att vi kunde krypa långt in under dem.
Nu är de snart ett minne blott.


I morgon blir det Helsingborg och födelsedagsfirande. Något bloggande lär inte hinnas med... Nu kommer maken snart ut hit till växthuset med vår middag - laxpasta av något slag - det har vi gjort oss förtjänta av.



God middag alla kära läsare, och tack för alla telefonsamtal och kommentarer i bloggen!


Skogseva

Trycksvärta

Handlingsrunda för sill- och presentinköp. I butiken som inte hade så mycket sill men väl hushållsapparater av alla upptänkliga slag fanns också massagestolar. En sådan stol går man bara inte förbi. Man sätter sig snällt ner och får sin gratismasage. Där fanns två stolar. En för maken och en för mig. Efter en massageomgång bytte vi stolar och tyckande. Billigaste var bäst. Nu var det inte en hel stol utan en massagedyna som lades i en stol - fiffig tanke. Om man äger just en sådan stol med hög och rak rygg som krävdes för att dynan skulle fungera på tänkt sätt. Det gör man inte, så vi sparade 1500 kronor. 

Massagedyna OBH 6076
Väldigt skönt, men kräver speciell stol
som inte finns hos Skogseva.


Efter massageavdelningen kom blodtrycksmätareavdelningen. Här fanns mer pengar att spara. Om man mäter sitt blodtryck på plats behöver man ju inte köpa den där blodtrycksmanchetten. Vi sparar ytterligar 1500 kronor. Fiffigt uttänkt eller hur! På med manchetten som genast satte igång med sitt arbete. 165/80. Etthundrasextiofem genom åttio!  Maken satte den på sin handled. Normala, för att inte säga perfekta, 120/80. Ny manchett testades. Samma värde. Jag var inte bara sjuk med ett onaturligt högt blodtryck, jag var säkert döende. Skulle falla till marken innan vi kom fram till kassorna med den inhandlade presenten. Barnbarnet skulle aldrig få sin så hett eftertraktade Soda Stream. Jag skulle inte få uppleva sillbordet till påsk. Och jag som skulle göra "Eissplittertorte". Maken skulle vara tvungen att fixa allt själv. Borddukning som han inte är så bra på. Köttbullar, vitlökssill. Plus begravning och bouppteckning.




Vi har köpt det mesta av sillen färdig, men
ett par sorter gör vi själv - och naturligtvis 
köttbullarna och Jansson.


Något måste göras. Jag ville inte dö till påsk. Det är förbehållet Jesus och några till. Det fick bli ett besök på vårdcentralen där jag fick tid en timme senare. Hem och stoppade i mig lunch medan maken skötte all uppackning. Tillbaka till vårdcentralen där inget hände. Och inget hände. Och inget hände. Jag var bortglömd. Blodtryckstagaren satt i möte men kallades ut därifrån. Jag hade haft gott om tid att titta i tidningar och få mitt inre att övergå i ett meditativt lugn, men jag fick ändå vila en stund medan, tror jag, blodtryckstagaren fortsatte sitt möte. Rosig, glad och säkert med ett perfekt eget blodtryck kom hon sedan och satte  på mig manchetten. Etthundrasextiofem genom åttio! Vilken perfekt fungerande mätare de hade i affären. Vad gör jag nu? Dör jag?




En sådan här rackare ska man akta sig
noga för att prova i butiken. Det skulle
aldrig falla mig in att köpa den, jag hade
varit tvungen att kolla mitt tryck hela tiden
och därmed alltid känt mig sjuk.


Det skulle jag nog inte göra, troddde den friska och med lagom högt blodtryck försedda kvinnan/sköterskan. Hon var inte bara frisk hon var dessutom vacker. Och ung. Brydde sig säkert inte ett dugg om att jag, en äldre kvinna, hade farligt högt blodtryck. Jag ville ha garantier för min fortsatta levnad, åtminstone över påsken, men det kunde hon inte ge. Men hon trodde att jag skulle överleva. Och att jag kunde fortsätta träna. Så skulle hon ta ett nytt tryck om en vecka sådär. Så fick man se sedan... Jag undrade vad hon menade med det. Skulle jag dö sedan i stället? Nää, men kanske jag skulle få träffa en doktor. Som kanske kunde ge mig tabletter. Om han tyckte att det behövdes.




Det kan vara skrämmande med läkare...


Tja, det lät ju lite lugnande så om jag har tur överlever jag påsken. Jag har i alla fall fixat till Eissplittertorten. Så det slipper käre maken. Ifall, ifall...


Eissplittertorte

1 l vispgrädde, vispas med 4 tsk vaniljsocker

Rör ned:
150 gr maränger, delade
4 msk krokant (jag tog två Daim och hackade)
100 gr finhackad blockchoklad
2 msk rom eller cointreau

Fördela i cup cakeformar, strö över en del av chokladen och frys.



God middag önskar


Skogseva

Vårgalen

Varför är våren så kort och varför rusar tiden så ohemult dessa ljusa ljuvliga dagar? Varför är det dags för lunch när vi precis rest oss från frukostbordet, och varför är det dags att äta middag när jag just stoppat ner skeden i lunchens youghurt? Hjälp, jag hinner inte med varken med kropp eller själ. Jag hinner inte allt det jag vill under dessa superkorta vårdagar. Solen går upp på ena sidan av skogen bara för att några minuter (eller är det verkligen timmar?) senare kasta sig ner på andra sidan björkarna. Jag blir galen. Vårgalen!




En vårgalen romare?

Denna synnerligen korta dag startade vi med att åka och träna. Duktigt och hurtigt. Hem och byt om, strunta i duschen, den tar vi sedan. Fram med lilla traktorn och släpkärran. Jag hade ju glömt... Jag planterade ju tjugoen ormbunkar i en tråkig grässlänt i höstas. Uppgrävda från - gissa var - just det, skogen! Där var mycket skräp att rensa bort. Skräpet från tjugoen ormbunkar fyller nästan släpkärran. Lite mer fick dock plats, nämligen "renset" från lilla rabatten i Hemliga Trädgården.




I Hemliga Trädgårdens rabatt växer det vita
löjtnantshjärtan, nepeta och en klematis.




Löjtnantshjärtan har alltid så bråttom upp
på våren. Jag försöker tvinga ner dem igen,
slänger jord på dem och pratar allvar med
dem, men vad bryr de sig om det. Upp ska
de trots att de blir lite frostnupna och gula.
Det brukar rätta till sig, om det inte kommer
en riktigt elak frostnatt nu förstås... 


Nu skulle fångarna släppas loss! Alla våra källarfångar - rosmariner, framsideskrukorna med sina övervintrare, pelargoner och pelargonbarn, myntan och näckrosen. Rosmarinerna är stora och skrymmande - den största klipptes helt sonika ner och får acklimatisera sig i carporten. Den "lilla" flyttades in i växthuset för tillvänjning till sol och dagsljus.




Den "lilla" rosmarinen når mig upp till bröstet...
Det är trevligt att använda grenar som grillspett,
plocka bort barren, lägg grenen i vatten och
trä upp det du tänker grilla.


Mina pelargoner grovansades och klipptes ned, jag har bara två stora doftpelargoner, och de fick också flytta in i växthuset tillsammans med sina barn.




Föräldrar som doftar gott av citrus och muskot.




Barn som doftar likadant, hoppas jag.. Någon
som vill ha?


Framsideskrukorna rensades från en massa torrt skräp och placerades lite skuggit på växthusets framsida - får se vad som överlevt i dem. Murgrönan lever i alla fall, gräset är tveksamt och min älskade blåvinda ännu mer tveksam.




Krukorna kommer från Kivik och innehållet från
olika plantskolor här runtomkring. Ett gräs, en
blåvinda och en murgröna kommer att välla
över kanten lite längre fram.


Det finns jättefina trädgårdsskor att köpa. Ett slags gummitofflor som är praktiska att ha när man trampar omkring i fuktiga rabatter men ändå inte känner för att dra på sig stövlar.


 

Trädgårdsskor kan vara så här blommigt
tjusiga...




..eller så här otjusiga. En flärdfri Skogseva-
modell. Avklippta seglarstövlar som är snygga
till de svarta strumporna och de turkos byxorna.
Inte det - nähä...


Modell "flärdfri" är i alla fall den jag har använt under de senaste dagarnas trädgårdsarbete. En förträfflig variant om jag får säga det själv. Här i skogen finns ändå inte så många som faller i beundran över mina fötter...


God middag önskar


Skogseva

Trädgårdsdag

Ny och strålande arbetsdag. Sov inte så länge och kom igång med trädgårdsarbetet redan klockan tio. Lastade lilltraktorns släp med jord ur vår jordhög, som håller på att ta slut, och sedan grävde jag guld = fårgödsel och blandade det hela till en för växterna smakrik blandning. Finrensade i "framsidesrabatterna" och lade på ett fem centimeter tjockt lager av gödseljorden ovanpå nävor (som precis tittat upp) och phlox och över fötterna på fjärilsbuskar, hortensior och isop.




Ett tjockt lager med välgödslad jord ska få fart på växtligheten. Ny bild
kommer när det gröna börjar titta fram.




Maken drog i fjol upp ett stort antal isop
som nu står som en vit väldoftande och
av humlor och bin älskad list framför
bland annat

Geranium - Jolly Bee

..geranium "Jolly Bee". En otroligt rik- och länge-
blommande namnsort som jag planterat i ett
stort antal i "framsidesrabatterna".


Rabarber, som alla andra tycker är så lättodlade, har för oss alltid varit en exotisk och svårodlad delikatess. I alla trädgårdar som vi huserat i har det aldrig blivit mer än små och sjuka rabarberstänglar. Men nu verkar det som om vi dels fått en sort som trivs med oss och dels fått jord som rabarbern kan tänkas växa i. Dessa rabarber fick oblandad fårgödsel, så nu är förväntningarna stora på  tillväxt och utdelning.




Det är väldigt gott med smält rabarber och glass.
För att inte tala om rabarberkaka - nästan bättre:
2 ägg
1 dl strösocker
vispas samman
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
röres ned, häll allt i en form.
Skala och skär 4-5 rabarber i bitar och
lägg ovanpå smeten. Strö över ett tjockt lager
pärlsocker och hyvla över ordenligt med smör.
(Det ska vara heltäckande)
Grädda 200 grader 25-30 min. ät med glass,
vaniljsås eller vispad grädde.


Maken har ägnat sin dag åt att måla ett skabbigt matbord som icke har kunnat visas för folk utan en heltäckande duk. Slipning med stora maskinen resulterade i att alla blommor som vistades i matrummet fick duschas på gårdsplanen för att bli av med sitt slipdamm. Jag kommer förmodligen bli tvungen att tvätta gardiner och byta ut väggbonaden i rummet också. Slipdamm och jag går inte riktigt ihop. Slipdamm och gardiner går definitivt icke ihop.




Slipdamm på gröna växter är inte så snyggt - det
blev en kalldusch på uppfarten.




I förbifaten fick matrumspidestalen också
ett nytt lager vit färg.





En bild på Timjan som gjorde mig sällskap i växthuset
medan jag skrev får avsluta dagens blogg.


Nu vänta dusch och middag -  Biff Stroganoff.



På återhörande


Skogseva

Ute och inne

Efter regn kommer solsken och efter värme kommer kyla. Det blev en väldigt sval och molnig söndag men vi fortsatte vårt trädgårdsarbete. Jag har satt en frans av ormbunkar runt vårt uthus och nu på våren ligger de som fula vissna högar som jag klipper av och krattar bort.  Ca tjugo plantor, stora kraftiga sådana som jag under stora umbäranden och mycket svettande grävt upp i "vår" skog mittemot, och sedan under nästan lika stora umbäranden grävt ner som en vacker grön frans mot de röda uthusväggarna. Nu kan de få komma upp med sina vackra bruna spiraler, som utvecklas till den ljuvligaste ormbunksgrönska.




Ormbunkar har en otrolig växtkraft och är lika vackra när de kommer
med sina bruna spiraler som när de står där mitt i sommaren med
sin frodiga grönska. Allra vackrast blir de när de står lite skuggigt
och om det dessutom är fuktigt runtomkring den,
blir ormbunken en lycklig ormbunke.


Lavendellisten runt växthuset är ansad och alla gamla blomställningar bortklippta. Plantorna sattes i fjol så jag väntar till nästa år med att klippa ner dem. Nedklippning är ett bra sätt att behålla plantorna täta, friska och utan fula kala nederdelar.  Alla har visat en otrolig växtkraft och har redan vuxit samman och bildar precis så breda och fina lister som jag tänkte mig.




Så här såg lavendeln "Hidcote blue" ut förra sommaren
- i år ska den "täta till sig" ännu mer.


Skåpet bars på plats och fick en liten lackskada som jag reparerade med en vattenfärgspensel. Bölet är tungt och maken klagade över att jag bar dåligt! Hur gör man då? Och hur bär man bra? Skåpet kom ju in i alla fall och lyser numera med sin vithet och icke med sin brunhet, vilket är trevligt.



Sixten ligger och undrar över vad det är för någon ny
möbel som hamnat i rummet...


Det blev inomhuspyssel efter lunch när vi tyckte att vinden bet lite för mycket i kinderna och då drog vi igång stora tavelinramningen. Har ni en aning om hur svårt det är att rama in en tavla när ramen ska sitta en halv centimeter ut från tavlan! Och när det ska geringssågas! Och när tavlan helst ska ligga lika långt från ramen på alla sidor! Det arbete som jag trodde skulle vara gjort på en halv timme visade sig ta en och en halv timme. Men det blev bra till sist - riktigt bra till och med.




Nu har tavlan fått en kontur och ett avslut och
är inte längre ett med väggen. Jag är mycket
nöjd med resultatet.


Nu har vi dessutom hunnit med att träna och vi känner oss tillfreds med vår duktighet. Maken konstaterade att han blivit bredare upptill och smalare på mitteln! Jag har inte blivit smalare på mitteln, men jag känner mig i fin fysisk form.




Käre maken är faktiskt av
naturen bredaxlad. Allt annat
som är brett hos oss har vi ätit
oss till.


Dagens sallad innehåller: ruccola, romainsallad , tomat, avokado, lök och 24-timmars fläsk. Vi överlever denna dagen också.


God middag önskar


Skogseva

Himalaya och Ystad

Ytterligare en gudabenådad, vindstilla vårdag med träddgårdsarbete, fågelsång och lösspringande vita katter. Käre maken, som inte är dödgammal ännu, sade som min åttiofemåriga mamma brukade säga: "Tänk att få uppleva ännu en vår". Jag hoppas verkligen att det blir många fler...



Sälgen är fin - vid närmare betraktande.


Växthuset är färdigtvättat. Det var ett varmt och fuktigt, för att inte säga vått, arbete att tvätta och fönsterskrapa växthuset. Resultatet blev bra om än inte lika perfekt som om ett proffs hade utfört det. Ett växthustak är svårt att nå från marken... Möblerna är tvättade, bordet oljat och solskyddsgardinerna strukna och upphängda.
Maken har skolat de små tomatplantorna som ser väldigt kraftiga och fina ut och de har tillsammans med den så ompysslade oleandern flyttat ut i växthuset.
 



Hälften av tomatplantorna "Super Sweet", bästa sorten
enligt oss.





Den så omtalade oleandern har redan stora
knoppar, som måste skyddas under kalla nätter.


Nu ska en frostvakt sättas ut så att intet liv sätts på spel en eventuell kall natt. En liten blåmes fick sätta livet till i dag när den kom i Moses väg. Jag hoppas bara att den inte hade "boat" ännu. Dumma katt, rovgiriga monster, kallhamrade fångstmaskin.




Småfåglarna har levt ett ganska lugnt liv hos oss.
Tills i fjol - då kom katterna på hur man skulle bära
sig åt för att fånga de små liven. Dittills var det bara
möss som hade fått sätta livet till - och det gjorde ju
inte lika mycket... Moses ser mordisk ut men är en
snäll katt när det inte finns något värt att jaga i
närheten.

Skåpet har fått sitt andra och slutliga lager vit färg och ska lyftas in i morgon. För att vara jag som har målat, ser det förvånansvärt bra ut! Bild kommer i morgon.
Makens äldsta dotter kom på kort besök och medan vi drack var sin smoothie berättade hon hur det var i Himalaya. Hon har varit där och klättrat! Kom hem i torsdags och var full av intryck av den häftiga upplevelsen. Sherpas, Katmandu, höjdsjuka. En upplevelse för livet. Jag avundas inte, men är imponerad av personer som förverkligar sina drömmar. Jag som tycker det är en upplevelse att åka till Ystad...



Detta är Mount Everest - för våghalsiga unga kvinnor..



...och detta är Ystad - för fega damer i 65-års åldern.


I dag inleder vi grillsäsongen. Maken som tidigare har varit hatiskt inställd till allt vad grillning utomhus heter, har, från i fjol, blivit nästan entusiast. I dag grillar vi lättrimmat sidfläsk, alltså revben fast utan ben. En varm potatissallad serveras därtill. Och allt avnjutes i nystädade växthuset - förstås...


God middag önskar


Skogseva

Tussilago, tvätt och Tina

Nu har nog den alldeles äkta våren kommit. Helt plötsligt blev det nästan olidligt varmt, sisådär sexton grader! Att våren aldrig kan vara normal och lite smygande. Nä, den ska kasta sig över en med fågelsång och illvärme. I förrgår inte en tussilago, i dag hoppade de upp och ställde sig i drivor och blommade. Som gula snödrivor ungefär. Lilla tussilago lilla tussilull...




"Tussilago farfara" var det första latinska
blomnamnet jag lärde mig som barn.

Fönsterputsarna var på plats klockan nio i morse och utträttade sitt förträffliga arbete. Lämnade efter sig klart skinande rutor som obarmhärtigt släppte in vårljuset. Hoppsan, köksgolvet måste målas och mattan tvättas. Hörnskåpet som står i vardagsrummet, det fula bruna bölet, (förlåt käre make) är visst fulare och brunare än det var i vintras. Nu ska jag måla det. Och min tavla har fortfarande inte fått sin ram. Det ryckte i alla mina "måstegöra"sinnen. I väg med oss. Veckohandling, ramlist- och färginköp.



Eklisten får vi själv geringssåga och
sätta ihop. Det fixar maken i ett nafs.


Helgen var sedan länge avsatt för växthustvätt - det skötte maken utmärkt själv. Lämpade ut möbler och krukor, sopade och fejade. Drog ned kortsidans solskyddsgardin och slängde i tvättmaskinen. Plattorna utanför växthuset, som under förra säsongen blev gröna, återfick sin gråa fina färg. Det tog sin tid att spola hela huset, så tvätt med Gardenas borste och glastvättmedel får vänta tills i morgon.




Nyinköpt just för växthustvätt men den går säkert att
använda till  - biltak till exempel.




Skurat på insidan, plattorna återstår...


Vi bestämde snabbt att vi skulle äta dagens middag i växthuset så bord och stolar fick köras dit igen, för borttransport igen för tvätten i morgon - kärt besvär.





Fram och tillbaka med växthusmöblemanget - det gillar maken som tar
varje tillfälle i akt att få köra sin kära lilla "redskapsbärare".


Stora bruna och fula bölet hade vi hjälpts åt att bära ut i carporten. Fram med illaluktande ammoniak, tvätta och skölj. Skölj och skölj och skölj. En timme fick skåpet torka och så var det dags för målning. JAG HATAR ATT MÅLA MED LACKFÄRG! Jag är plankstrykare, jag kan måla golv, jag kan måla väggar. Men jag tycker definitivt inte om att peta med lackfärg! Jag är alldeles för otålig och vill bli färdig snabbt. Och så måste man pilla in färg i hörnor och vrår, på smala kanter och bakom pelare som man ju egentligen inte når. Detta böle har pelare, utskurna stjärnor eller om det ska föreställa blommor, utskurna friser, ännu fler svarvade pelare och högst upp som kronan på verket, just det - en krona! En bysnickare har, någonstans, någon gång, löpt amok med svarv, stämjärn och alla andra redskap som behövdes för att göra ett så krusidulligt skåp som möjligt.




Jag vill knappt tro att detta åbäke har bott i vårt vardagsrum.
Nästa bild kommer när skåpet fått mer passande vit dräkt
och står på plats igen. De välsvarvade underredet är inte
med på bilden.


Men skam den som ger sig - i morgon är dags för målningsomgång numero två. Skåpet bli alla fall vitt och det är huvudsaken. Om ett och annat penseldrag syns struntar jag i.

Käre maken förbereder alltså dagens middag: Tinas BLT.  Det är gott - såklart!



Tinas BLT (2 portioner)

4 st tjocka skivor franskbröd
olivolja
1 st avokado
0,5 st finhackad rödlök
några droppar citronsaft
5 st skivor bacon
2 st skivade tomater
5-10 st blad isbergssallad
salt och peppar

1 dl majonnäs
2 dl gräddfil
2 dl riven parmesan
1 st vitlöksklyfta
salt och peppar

Ringla lite olivolja över bröden och rosta dem i en panna.
Skala avokadon och skär den i grova bitar. Blanda den med löken och droppa lite citronsaft över. Smaksätt med salt och peppar.
Lägg baconskivorna på en tallrik täckt med hushållspapper och ställ in den i mikrovågsugnen. Stek baconskivorna på full effekt i ca fyra minuter tills de är riktigt knapriga.
Blanda majonnäs, gräddfil, parmesanost och riv ner vitlöksklyftan. Smaksätt med salt och peppar.
Bred ett rejält lager sås på två av de grillade brödskivorna. Lägg avokadoblandningen, tomatskivorna och baconskivorna i lager ovanpå varandra på brödskivorna.
Bryt isbergssalladsbladen och lägg dem ovanpå baconskivorna. Lägg därefter ytterligare en rostad brödskiva överst och för en trästicka, t. ex. ett trägrillspett, genom sandwichen så att den håller ihop.



God middag önskar


Skogseva

Uppåt väggarna

I vårt hus har det tidigare bott en romantiker. Blommor slingrade sig upp på väggarna i forna sovrummet, nu matrum. Växte fritt och yvigt på tapeten. Och på tapeten en ännu tätare bevuxen bård i midjehöjd (faktiskt). Tapeterna kröp tätt inpå med sin gula blommighet och gullighet. Sådant måste bort om man inte hör till den ryschpyschga typen. Eländet revs ned och allt målades vitt - såklart. Låten möbler och övrig inredning tala och väggar och golv tiga. Plats i fönsterkarmen blommor, kryp inte upp på våra väggar!





Ännu värre än en gulblommig tapet
är en blåblommig!



I badrummet har denne 80-talsromantiker varit något mer sparsmakad och nästan helvitkaklat. Bara nästan. Kunde tydligen inte hålla fingrarna borta helt från blommorna. Tryckte dit en och annan så kallad dekorplatta. Med blommor i blekblått, blekrosa och blekturkos. Lite lagom irriterande för mitt öga. Dock felfritt och för bra för att kasseras.





Tråkblek kakel - bättre med helvitt.



De blektråkiga kakelplattorna styrde hela valet av tillbehör. Jag tycker inte om blått. Jag vet inte varför men jag tycker inte om blått. Kallt och kalt. En isig färg som man kan ha som byxor och tröja men inte som kakel och handdukar. Därför blev handduksvalet alltid vitt. Och mattan snällrandig i vitt och blått. Bonjour tristesse!





Som synes inte många mönstrade plattor - elva inalles.
Kakelplattan som sitter centrerad över vasken gjorde mig
fysiskt illamående varje gång jag borstade tänderna och var
tvungen att stirra den i vitögat.



 



Inte snyggare om man tittar in i handukshörnan.



Här måste göras något. Av en händelse fick jag syn på att något så förlegat som kakeldekor fortfarande fanns. 70-talets lilla plastbit med vilkens hjälp man snabbt kunde fixa till sig ett supermodernt kakel i orange, brunt, grönt eller turkos i häftigt mönster!





Så här kunde det se ut. Detta är dock
nyproduktion. Inte snyggar nu än det var då
(tycker jag).



Efter så många år med det trista badrummet fick det bli en gladfärg. Enfärgat fanns dessutom inte i så många färger. Det fick bli rött! Efter en dag kom min plast och jag satte igång på förmiddagen i går. Putsade kakel och satte upp plasten. Hoppsan det blev ju riktigt bra! Det tog några timmar att sätta plasten på plats. Det krävdes mycket gnuggande med en gammal strumpa för att få fram reliefen ordentligt. och för att få plasten i exakt rätt läge. Men nu kan man inte tro annat än att det är en knallröd kakelplatta som sitter där. 





Reliefen på kakelplattan blev helt plötsligt acceptabel när den
fick ett lager röd plast utanpå sig.



Nu saknades matchande inredning. En tur till billighetsvaruhus numero ett fick företas. Här skulle shoppas rött. Det blev mattor, handdukar, små boxar och duschdraperier. Hem och fortsätt med badrums-makeovern. Skura på ställen som inte så ofta blir skurade. Sortera bort en massa fula gamla, som jag trodde vita, handdukar. De har väl funnits i sisådär tjugo år eller mer och kommer att fungera bra som underlägg i katternas sov"baljor". Kan kastas efter hand. Perfekt.
Upp med ett av duschdraperierna - vi tar väl det gladaste! På med mattan - den polkagrisrandiga. Lite knallröda handdukar. Göm de fula sprayflaskorna och lotionerna, som står ovanpå stora badrumsskåpet, i en av de nya röda boxarna. Voila!





Hela badrummet andas IKEA men det gör väl ingenting.. 




 



..bordet kommer i alla fall från en antikaffär i Kalmar..
Högskåpet fick jag inte med på bild.



Jag blev så nöjd med resultatet att jag klappade väggarna en extra gång när jag skulle gå och lägga mig. "God natt lilla badrum"





En sista bild, sedan slipper ni...



I morgon kommer fönsterputsaren, när han är klar kan vi se ut igen.




God middag denna fantastiska vårdag då jag har ätit lunch ute i solen, sett en citronfjäril, en humla och ett bi och hört hundratals tranor trumpeta i luften!



Skogseva

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0